Novembervisa
Kommentaari
Kommentar
Ett utkast och en renskrift är kända, renskriften (ms2) är daterad 15 Nov. 1869. Av bägge framgår att dikten är skriven för Ida Lindström (d. 1920). I ett brev till Topelius framför Lindström sin önskan om att få de verser hon säger sig ha fått löfte om. Hon talar också om sitt förestående giftermål med Waldemar Lönnbeck (1854–1914) – tills vidare hade det skjutits upp eftersom han begivit sig till sjöss (NB 244.35).
Versen är jambisk-anapestisk med taktschemat 4–3–4–3–4–4–4–3 och rimflätningen ababccdd.
Novembervisa.
(Till I. L.)
Nu somnar vågen i vestansjö,
Och stranden i hvitt sig klär,
Och vintern breder sin bädd af snö
Kring klippor och öde skär.
5Sof godt från mörker, stormar och brus,
Sof godt till morgon, fägring och ljus,
Och dröm om vårens strimma klar
Långt, långt i en framtids dar!
Jag vet en stormande våg också,
10Han brusar i menskobarm.
Och fryser en vinter i hjertat då,
Är stranden så ödsligt arm;
|167|Stå upp från mörker, tvekan och strid,
Stå upp till klarhet, visshet och frid,
15När Herrens Ande mäktig går
I vaknande hjertans vår!
1869.