Kommentar

Ett odaterat manuskript är känt. Dikten publicerades i HT 5 april 1845, och ingår i de senare upplagorna av diktsamlingen. I originalupplagan medföljer Axel Gabriel Ingelius tonsättning av dikten som notbilaga sist i samlingen.

Annandag påsk 1845 bifogar Topelius dikten i ett brev till fästmön Emilie, och presenterar den som »en liten visa som jag componerade här i min ensamhet skärtorsdagsaftonen». Tillkomsten beskriver han i följande ord:

[...] det är den första af de melodier som flugit på ljusblå vingar omkring mig när jag diktat, och som jag hunnit fästa på papperet innan den flugit bort för alltid – ty som du vet är jag en skral notkarl, och medan jag funderat på huru den eller den takten borde skrifvas, flög vanligen hela melodin sin kos eller blef pannkaka utaf. Den här melodin uppstod hos mig på samma gång jag diktade visan – jag spelade den några gånger igenom, och efter den var så ytterst enkel, ja fattig, så satte jag den riktigt upp utan att därunder röra en tangent. Men i all dess fattigdom är den ändå efter mitt sinne, och derföre tillegnar jag den åt dig, min flicka, innan ännu någon annan sett den. (31mars 1845)

I ett ps tillägger han »Den här medföljande visan får du ej betrakta som melankolisk – den uttalar blott – huru det innerligt sköna, det rent mänskliga lifvets glädje är just det att den är så förgänglig och kort. Blott stenen är odödlig här på jorden, min Emili!» (ibid.; jfr ms-titeln Marmorns odödlighet).

I HT publicerades dikten tillsammans med en dikt av Emil von Qvanten. Dikterna har överskriften »Blommor på en tidig graf» och tillägnades Mathilda Aminoff, Fredrik Berndtsons unga fästmö som avlidit efter en svår sjukdom (jfr ovanstående dikt till Henrik Backmans minne).

I Självbiografiska anteckningar uppger Topelius att melodin i diktsamlingens musikbilaga komponerades av den »musikaliske slarvern Axel Ingelius, han, vilken jag en afton vid denna tid, när jag kom hem kl. 11, fann inkvarterad i mitt rum och sjungande vid pianot, medan några muntra bröder, vilka han ditbjudit, drucko min skål i punsch, som de haft godheten föra med sig» (1922, s. 101).

Versen fyrtaktig, jambisk-anapestisk och parrimmad, aabb.

Notbilaga: Musik af A. G. Ingelius – Axel Gabriel Ingelius (1822–1868), författare, tonsättare och musikkritiker, omtalas 1859 av Topelius som en »af de mest glänsande men också regellösaste meteorer på detta landets kulna och bleka musikaliska horizont» (Vasenius VI, s. 78). Se Jukka Sarjala, »Ingelius, Axel Gabriel», BLF 2 2009, och där anförd litteratur.

Punktkommentarer

vers – textställe – kommentar

Titel En liten tid.ms: Marmorns odödlighet. – En parabel på prosa med titeln »Marmorns odödlighet» ingår i HT 9 april 1845.

11 matkenmasken.

Bibliografi

Topelius, Självbiografiska anteckningar 1922, s. 101 f.; Vasenius VI, s. 78