6. Sunnanvinden berättar om dödens skördar i södra Finland
Kommentar
Kommentar
Se kommentar till diktsviten »Sylvias visor».
Inget manuskript är känt. Dikten trycktes i HT 10 september 1853. Den ingår inte i de senare upplagorna av diktsamlingen.
Från den 7 juni 1853 spred sig koleran i södra Finland. Rapporter om antalet insjuknade och avlidna ingick dagligen i tidningarna. HT noterar den 3 september 1853: »I mannaminne lärer dödligheten uti Helsingfors icke varit så stor, som under de två sednast förflutna månaderna. Enligt oss meddelad uppgift hafva å lutherska begravningsplatsen härstädes från 1 Juli till och med 30 Aug. blifvit jordade 767 personer». Se inledn.
Versen är jambisk, tretaktig med rimflätningen ababcdcd.
Punktkommentarer
vers – textställe – kommentar
4 glafurspr. spjut.
5 lianformvarians av lien, poetisk stil och i Finland.
10–16 Vårt lif är blott en dag; [...] drick, förrän du dör.Jfr 1 Kor. 15:32: »Låt oss äta och dricka; ty imorgon måste vi dö.»
21–22 Den luft jag andas in / Är dödens andedrägt,Uttrycker uppfattningen att luften är smittobärande.
24 morgonväkttidig morgon; eg. den sista nattvakten.
Bibliografi
Pettersson, »Bildliga naturmotiv i Topelius’ lyrik» 1952, s. 34
6. Sunnanvinden berättar om dödens skördar i södra Finland.
Nu är det skördetid,
Nu mejas blomstren af,
Och åkern den är vid,
Och hvass är skördarns
glaf
|59|5Men om för
lian
än
Är axet moget – ack,
Det vet allena Den
Som åkerns tegar stack.
Nu säga månge: kom,
10
Vårt lif är blott en dag;
|209|Så låt oss tumla om
I vilda nöjens lag.
Som blomster äro vi,
Dem nästa natt förstör;
15Njut, förr’n det är förbi,
Och drick, förrän du dör.
Och mången suckar tungt:
Hur skall jag faran fly?
Hur kan jag somna lugnt?
20Skall jag se dagen gry?
Är dödens andedrägt,
Den vän jag kallar min
Förgås vid
morgonväkt
.
|60|25Men under sorg och strid,
O menska, i ditt bröst,
Der talar hög och blid
En klar, en evig röst:
Ej bäfvan och ej trotts
30Förgäte himlens bud;
När hvarje stöd förgåtts,
Förtrösta blott på Gud!
Förtrösta blott på Gud!
Som blomster äro vi,
35I dag i sommarskrud,
I morgon ren förbi.
Men skördaren i dag,
Som lyftar lians stål,
Han väger sina slag,
40Han mäter sina mål.
Gå, sök ditt enda stöd
Hos Honom, i hvars hand
Stå helsa, lif och död
Och folk och fosterland!
|61| |210|45Med honom på din stig
Gå faran trygg emot,
Ty döden kröker sig
I vanmakt vid Hans fot.
Aug. 1853.