7. Skördefolket dansar om qvällen på ängen
Kommentar
Kommentar
Se kommentar till diktsviten »Sylvias visor».
Ett odaterat manuskript är känt. Dikten trycktes i HT 28 september 1853 och ingår i de senare upplagorna av diktsamlingen.
Visan är daterad Majniemi, 7 Aug. 1853. Majniemi, beläget på Alörn i Nykarleby skärgård (se punktkomm. nedan), var i Topelius barndom ett stycke ängsmark tillskiftat Kuddnäs gård. När höet skulle bärgas åkte alla från Kuddnäs ut till ön; en sådan tilldragelse skildras i Topelius dagbok 22 augusti 1840: »Hela familjen är utrest till Alörns Vattuungar för att bärga hö. Resan räcker från morgon till kväll; vackraste sol skiner öfver gladaste grönska. Middag spisas i gröngräset – hela sällskapet, arbetare, bärplockare och metare, serveras med caffe». Om Alörn, se komm. till följande Sylviavisa.
Topelius visa har till uppbyggnad och stämning likheter med »Verldens slut» i C. J. L. Almqvists Songes, med de inledande verserna: »Låt alla sorger fara. / Tag till fiol och stråka!» (noterat i Sylwan 1919, s. 507; Pettersson 1952, s. 34; Topelius 1970, s. 143).
Versen är trokeisk, tretaktig med en femtaktig refräng i v. 7 och 14, och har rimflätningen ABABCCxDeDeCCC (avvikelse i v. 20 och 27). Versmåttet är folkvisans. Samma ljudmålande utrop upprepas i samtliga strofer i v. 9 och 11.
Punktkommentarer
vers – textställe – kommentar
5–6 Kom, så låt oss svinga, / Nu så ha vi vingar,Verserna associerar till fågelmotivet.
15 vefvarvevar, att dra slipstenen med.
22 Alla skogar dansa,Karaktäristiskt exempel på Topelius besjälning av naturen.
49 villa förvillelse, inbillning.
Datering Majniemi1846 uppförde rådman Carl Josef Collander den stuga på Alörn som 1855 köptes av Emilie Topelius som fiskarstuga åt maken. Stugan fick då samma namn som det Bertelsköldska slottet i Fältskärns berättelser; samma år ingick följetongens sjätte berättelse, »Majniemi slott» i HT. Vasenius förmodar att Topelius redan hade namngett stugan i sin fantasi vid diktens tillkomst 1853 (III, s. 531). – Topelius tilltalades tidigt av platsen på Alörn, och många minnesvärda höjdpunkter antecknade i dagboken utspelade sig där. Tanken på ett sommarställe uttrycker Topelius redan 1838 under en picknick: »Jag föreslår att vi här anlägga ett sommarslott. Stället är förtjusande» (db 1 september 1838). Tomten låg nära till Charlottenlund, familjen Lindqvists sommarställe.
Bibliografi
Pettersson, »Bildliga naturmotiv i Topelius’ lyrik» 1952, s. 9, 34; Sylwan »Den finländska litteraturen. Topelius» 1919, s. 507; Topelius, 120 dikter 1970, s. 141 ff.; Vasenius III, s. 530 f.
7. Skördefolket dansar om qvällen på ängen.
Nu låt sorgen fara,
Låt bekymret rymma.
Inga moln den klara
Aftonsolen original: AftonsoIen skymma.
5
Kom, original: Kom så låt oss svinga,
Nu så ha vi vingar,
Kom, original: Kom låt oss i ring kring björken ta.
Alla fåglar sjunga,
Sjunga hi hej,
10Alla toppar gunga,
|62|Gunga hej sej.
Kom, så låt oss svinga,
Nu så ha vi vingar,
Kom, låt oss i ring kring björken springa.
15Bort med liar,
vefvar
,
Bort med suck och möda.
Alla löjen lefva,
Alla qval är’ döda.
Bort med sorgsna miner,
20Bort med gråt och grin,
När aftonsolen skiner fin och klar.
Dansa hi hej,
Alla ängar kransa,
25Kransa hej sej.
Bort med sorgsna miner,
Bort med gråt och grin,
När aftonsolen klar på ängen skiner.
|211|Sorgen är en tjuf,
30Han skall i toppen hänga,
|63|Glädjen är så ljuf,
Han skall i dansen svänga.
Sörj ej morgondagen!
Här i gröna hagen
35Hoppet och behagen bygga bo.
Alla dalar grönska,
Grönska hi hej,
Alla hjertan önska,
Önska hej sej;
40Sörj ej morgondagen!
Här i gröna hagen
Blommar hoppet friskt och le behagen.
Kom, min vackra, trogna,
Kom, min hjertans kära,
45Hoppets fält de mogna,
Kom att axen skära!
Solen sjunker stilla;
Kom, min vackra lilla,
Kom, åt hjertats ljufva
villa
le!
50Klara stjernan brinner,
Brinner hi hej,
|64|Och vårt lif försvinner,
Svinner hej sej.
Solen sjunker stilla;
55Kom, min vackra lilla,
Kom att le åt hjertats ljufva villa!