Höjden och djupet
Kommentar
Kommentar
Två manuskript är kända: ms 1 är odaterat, ms 2 daterat 1838, April 3. Dikten ingår inte i de senare upplagorna av diktsamlingen.
Liksom flera andra dikter tillkomna i Topelius ungdom uttrycker dikten en inre splittring: å ena sidan strävan efter harmoni, å andra sidan strävan efter liv och strid (»Vetandets törst», »Själens frid», »En sommarnatt i skogen»). Höjden och djupet representerar det ideala respektive det verkliga, två motstridiga krafter som söker sin förening (jfr »Ynglingens val»).
Dikten inleds med trokeisk-daktyliska, fyrtaktiga verser med aggregering (halvvers) och parrim; v. 5–11 är orimmad blankvers; v. 12–30 orimmat nystev och v. 31–60 jambisk-anapestiska, tvåtaktiga och orimmade.
Punktkommentarer
vers – textställe – kommentar
1 Oro i djup och storm i höjd!En antites till friden i den föregående dikten »En somarnatt i skogen» (v. 11, 28).
24 aeolsharporfrån vindarnas gud Æolus (lat.): harpor som hängs upp i det fria så att strängarna sätts i rörelse av vinden.
42 Aeoliskaeoliska: åstadkomna genom vindens inverkan (se komm. ovan).
52 spira af vallmoSom opieväxt symbol för sömn resp. död; som emblem på gravsten symbol för den eviga sömnen.
Höjden och djupet.
Skuggande mörker i ljus och fröjd!
Sky så svart,
Hvadan och hvart?
5Vi söka djupet, svara höjdens stämmor,
Den ljufva dal, der lugnet ensamt andas,
Der friden slumrar uti palmers skugga,
Der ingen storm, hur högt han ofvan brusar,
Från liljans kalk kan daggens perlor spilla,
10Kan böja ned violens blyga stängel
Och grumla lätt den klara bäckens våg.
|25| |104|Jag, svarar djupet,
Jag söker höjden.
Mig qväljer lugnet
15Och qvalmet trycker
Och skuggan skrämmer.
Jag söker höjden,
Der frisk och modig
Den starka vinden
20Med skyar leker,
Der ljusets floder
I purpurvågor
Kring verldar strömma,
Der
aeolsharpor
25Med höga toner
I vinden darra.
Jag söker höjden,
Som lågan söker,
Som blomstren peka
30Åt höjden, höjden!
När bugar sig höjden
Till djupet och kysser
|26|Med glödande läppar
Det kalla och döda,
35Som slumrar derunder?
När vakna dess vårar,
När fläkta dess vindar,
När klarna dess solar
I qvalmet och dunklet,
40Som hvila på djupet?
När lifva dess klara
Det tysta och slutna,
Som dväljes i djupets
45Hemskt tigande natt?
När reser sig djupet
Till höjden och kastar
|105|Mildt famnande armar
Kring striderna ofvan?
50När doftar mot höjden
Det saliga lugnet
Med
spira af vallmo
,
Som stormarna tämjer?
|27|När mildrar dess svalka
55De brännande flammor?
När spiller dess skugga
Sin vänliga skymning
I solskenets vågor,
Som blända derofvan
60I glänsande höjd?
1838.