Blommor i vågens brus
Kommentar
Kommentar
Inget manuskript är känt. Dikten ingår i de senare upplagorna av diktsamlingen.
Den tredje samlingen inleds, liksom de två första, med en dikt där författaren formulerar sitt poetiska syfte. Bakgrunden till dikten speglas i bildspråket, som dels åsyftar det pågående Krimkriget, dels de ordstrider som Topelius själv var inbegripen i (se inledn.). Diktens jag uttrycker ett hopp om försoning (v. 19 f.), och framhåller sången som en helande, livgivande motkraft.
Jfr »Höstens vanmakt», Topelius nyårsdikt och återblick på år 1854 i HT 3 januari 1855, samt »Idyll i Valerii stil» (1856, Nya blad 1870).
Dikten är liksom inledningsdikten i Ljungblommor II dialogiskt uppbyggd. Versen är jambisk-anapestisk och femtaktig med korsrim, ABAB.
Punktkommentarer
vers – textställe – kommentar
23 Då skola sångens fåglar i stormen höras,Anspelar på »Sylvias visor».
24 Och Finlands flickor skola dem ej förgäta.Jfr v. 22–26 i titeldikten »Ljungblommor».
Bibliografi
Vasenius III, s. 496, 538, V, s. 94; Vest, Zachris Topelius 1905, s. 227
Blommor i vågens brus.
Min vän, den kloke, sade så mörk i hågen:
Hvem bjuder vårens doft åt en storm i hösten?
Hvem kastar blommor ut i den vilda vågen?
Hvem lyssnar uti åskan på fåglarösten?
5Låt sångens fåglar tystna, när stormen talar,
Ty högre nu de sjunga, kanon och trumma;
I skogen vexa svärd, och i Finlands dalar
Stridshästens hofvar trampa på vårens blomma.
När hvarje hand är knuten kring bajonetten
10Och döft af vapenbraket är hvarje öra,
Ett barn, hur vill det mäta sin kraft med jätten?
En fläkt, hur vill den hoppas att klippan röra?
|2|Jag sade: svärdet rostar, kanonen tiger,
Och bajonetten bräcks, och der läkas såren;
15Men hjertats längtan evigt mot himlen stiger,
Och sången är odödlig och stark som våren.
Så låt de milda toner i bruset ila,
Som röda rosor gunga på vilda vågen,
Att bjuda hvarje hjerta en vapenhvila
20Och strö en sommartanke i bistra hågen.
Då skall den hårda klippan af kärlek röras;
Då skall ett barn sin styrka med jätten mäta;
1854.