Kärlekens Dualism
Kommentar
Kommentar
Två utkast till dikten är kända, bägge daterade 1838 Sept. 8. Dikten ingår inte i de senare upplagorna av diktsamlingen.
Dikten är ett exempel på Topelius benägenhet att polarisera kärlekens olika sidor. De väsensskilda känslorna framstår i dikterna som varandras motsatser. Den ideala kärleken attribueras genomgående med vitt, den förbjudna åtrån med rött och svart; jfr »De tvenne fåglarna i dalen», ms-versionen ovan och dikten Den hvita och den röda engeln med samma tematik i samma manuskripthäfte.
Jfr Victor Hugos tanke att skapelsen innefattar både ont och gott, det sköna och det fula, ljus och skugga. Poesin skall efterhärma naturen, och det är genom föreningen av det groteska och det sublima som konsten skapas (se Hugos manifest i företalet till läsdramat Cromwell1827). I novellen »Vernas rosor» ger Topelius Hugo epitetet motsatsernas mästare (Vinterqvällar) 1881, s. 360.
Dikten är skriven på blandad vers: v. 1–8 är jambisk, fyrtaktig och parrimmad aabb; v. 9–19 fri och orimmad; v. 20–23 jambisk pentameter, xxaa, och v. 24–27 jambisk, sextaktig med avslutande balk xxaa.
Punktkommentarer
vers – textställe – kommentar
10 Ditt öga är svart som en skön åska. Paralleller till de liknelser som beskriver föremålet för den erotiska kärleken (markerade med en tvåa) finns i C. J. L. Almqvists drama Don Ramido Marinesco, där Ramido lovsjunger sin älskades företräden, t.ex.: »Så svart, Juanna, / Ditt öga blixtrar; / Ram-svarta lockar / Bortom din panna / I spökbehag» […] »Jag glad beskådar / Min egen flamma, / Min blixt, min flicka.» (SV 7, s. 34, 36)
21 skärren, klar.
Bibliografi
Granér, Zachris Topelius’ kärlekslyrik 1946, s. 88 ff.; Topelius, »Vernas rosor» 1881, s. 360
Kärlekens Dualism.
(Antitheser.)
1. O lilja hvit! o stjerna ljus!
O stråle klar i jordens grus!
O barndomsengel ren och skär!
Mitt hopp du var, min ro du är.
52. O ros i glans! o drufvoglöd!
Min fröjd, mitt qval, mitt lif, min död!
O fina, dödligt ljufva doft!
Jag andas in ditt gift, ditt stoft.
1. Ditt öga är blått som himlen.
102.
Ditt öga är svart som en skön åska.
1. Frid och oskuld stråla mildt kring dig.
2. Blixt vid midnatt, outsägligt herrlig är du!
1. O morgonstrimma, herrlig blir din dag
2. O aftonsky i eld och guld, du bådar storm.
151. För god för denna verldens synd är du.
|82|2. Glans i mitt lif! Jag älskar dig i döden.
1. Ej rodna, älskade! lätt som en fläkt min kyss din läpp berörde.
2. Förskräcks ej, purpurflamma! Eld törstar efter eld.
Min kyss på dina läppar brann.
201. Du hvita lilja, o min dag i glans!
O stråle
skär
i lifvets dunkla våg!
Försonande, förklarande och blid,
Fall lik en aftondagg på hjertats strid!
2. Kom, röda rosenglöd! Kom, midnattsstjerna klar!
25Med outsäglig fröjd och outsägligt qval.
|49|Skyhöga purpurvåg i lifvets vilda sjö! –
I flammor går mitt lif – fall öfver dem – och dö!
1840.