Friedrich Rückert
Kommentar
Kommentar
Ett manuskript är känt, daterat Nov. 25 [1841]. Dikten trycktes i HT 17 december 1842 och ingår i de senare upplagorna av diktsamlingen.
Friedrich Rückert (1788–1866), tysk skald och professor, översatte en stor mängd dikter från bl.a. arabiska och persiska. Många av hans dikter har blivit tonsatta. Topelius översatte i sin tur ett antal av hans dikter, som han publicerade i HT 1842–1843. Några av dem är skrivna på det persiska versmåttet ghasel (se komm. till »Hvarför gret du?»).
I Familjekrönikan (s. 17) nämner Topelius 1848 några skalder som han läste och tog intryck av under skoltiden i Uleåborg: »Klopstock med sitt storartade svärmeri, Stagnelius med sin passionerade mysticism, Franzén med sin ljufliga idyll och slutligen Rückert med sin österländska yppighet och sin lindansarekonst, intogo mig den ena efter den andra» (s. 17).
Werner Söderhjelm påpekar att dikten är anmärkningsvärd såtillvida att det är enda gången Topelius hyllar en skald som inte diktade på svenska (1931, s. 44).
Versen är jambisk pentameter med korsrim ABABAB.
Punktkommentarer
vers – textställe – kommentar
4 katarakten,vattenfallet, jfr »Krigsropet 1840» v. 51.
11 dändädan; därifrån.
Friedrich Rückert.
Solstrålen lik, som genom brustna skyar
I spridda färger skimrar öfver trakten
Och, hvar han faller än, på fält och byar,
På floden, insjöns vik och
katarakten,
5På slätt, på dal – föryngrar och förnyar,
Förljufvar allt med himlaburna makten;
Så, sångarkonung! hvart ditt öga svärmar,
Bland dalens blommor och bland menskoringen,
Du allt i glada färger lyckligt härmar;
|70|10Du fattar andens fina doft i tingen
Och dem till källan,
dän
de kommit, närmar;
Men närmare till den än du är ingen.
Väl rundt omkring så många lyror klinga
I sorg, i fröjd, i mången tonart stämda,
15Och många strängar stämmas högt och springa
Och många tystna, utaf larmet skrämda;
Men såsom dina strängar stämmas inga,
Så sprittande af lif och dock så dämda.
|118|Som bäcken, yrande, med vågor unga,
20Emellan klyftor nya vägar banar,
Så smidigt lekande uppå din tunga
Och mäktigt dock ditt Tyska språk sig danar.
Så rikt du känner måste du ock sjunga;
I hvarje ord man Rückerts ande anar.
1842.