4. Björken berättar hvad som kan hända i månskenet

Lästext

4. Björken berättar hvad som kan hända i månskenet.

Vid den klara rand

Af en blommig strand

Sjöng en björk ibland

Sina gröna visor,

5Och jag hörde då

I hans gren derpå,

Och så sjöng han en gång så:

|206|

Ack jag vet, jag vet

Mången hemlighet;

|54|

10Mången flicka gret

Under mina grenar;

Mången gosse såg

Här så varm i håg

På den blåa vikens våg.

15Klara månen sken

På min gröna gren,

Och så var det en,

Som skar namn i barken,

Och det var blott ett,

20Och han kysste det;

Det har ingen, ingen sett.

Nästa qväll så kom

Der en flicka, som

Såg sig ofta om

25Och skref namn i barken;

Och det var blott ett,

Och hon kysste det;

Det har ingen, ingen sett.

|55|

Nästa afton sken

30Månen på min gren,

Och så kom allen

En och så den andra,

Tysta som en lemma starthamnkommentar,

Sökte vännens namn

35I min trogna hvita famn.

Och min hvita stam

Stod helt allvarsam,

Och så smög det fram

Hvad de båda skrifvit;

40Och de märkte nog

|207|

Hvad som stod i skog,

lemma startOch jag såg derpå och log.kommentar

Sedan hände så,

Att de båda två

45Togo miste då

Och ej kysste – trädet;

Lilla vän, hur lätt

|56|

Händer icke det?

Det har ingen, ingen sett.

50Men det for ett sken

Öfver löf och gren,

Och ett sus der hven

Öfver blad och toppar,

Och en stjernas tår

55Föll i vindens spår

Ned på jordens korta vår.

 

 

    Kommentar

    Kommentar

    Se kommentar till diktsviten »Sylvias visor».

     

    Ett manuskript är känt, daterat 17 Juli [1853]. Dikten trycktes i HT 27 juli 1853 och ingår i de senare upplagorna av diktsamlingen.

    Här introducerar Sylvia björken, och återger dennas berättelse. Vetterlund påpekar att dikten är romantisk, liksom Atterboms och Stagnelius vårdikter – men att det är fråga om en specifik »finsk och topeliansk romantik» (1918, s. 25). Jfr »Asparnas kärlek»; se Pettersson 1952, s. 49).

    Versen är trokeisk med taktschemat 3–3–3–3–3–3–4 och rimflätningen aaaXbbb. Rimbandet i v. 1–3 är detsamma som i föregående dikts sista verser.

    Punktkommentarer

    vers – textställe – kommentar

    33 hamnandeskepnad.

    42 Och jag såg derpå och log.Skapelsen rörs av den jordiska kärleken, jfr »Grafven i Karttula», »Orions bälte» och »Vintergatan».Jfr v. 50–56.

    Datering Ruovesi, 21 Juni 1853.När familjen reste från Kangasala (se komm. till Sylvia-visa nr 3) till Nykarleby passerade de Ruovesi socken den 21 juni. Topelius antecknade gästgiverierna som de passerade, och resrutten kan därför rekonstrueras (se Topelius almanacka NB 244.157). Jfr manuskriptets datering, 17 Juli [1853].

    Bibliografi

    Pettersson, »Bildliga naturmotiv i Topelius’ lyrik» 1952, s. 49, 90, 103, 105; Topelius, 120 dikter 1970, s. 139–141; Vetterlund, »Finlands romantiker» 1918, s. 24

    Faksimil