Själens frid
Kommentar
Kommentar
Två manuskript är kända: ms 1 daterat 1835 och ms 2 1836. Dikten ingår inte i de senare upplagorna av diktsamlingen.
Olof Enckell förmodar att dikten har Geijers och Almqvists lyrisk-musikaliska kompositioner som bakgrund; Geijers Sångstycken hade utkommit 1834 (Topelius 1970, s. 7, 365). Söderhjelm spårar ett inflytande från Klopstock (1931, s. 11).
Versen är trokeisk-daktylisk med taktschemat 5–5–3–5–5–3 och tiradrim (ett rimband per strof). Dikten består av apostrofering, paralleller och omkväden. De långa versernas tryckstarka möte ger emfas (seraph, hade).
Jfr tematiken i ett ms-fragment från 1837:
Du höga själens frid! Du blå Seraph,
Salighets källa, kom uti mitt bröst!
I evighetens döttrar, höga tro!
Du vissa hopp! du fasta kärlek! kom!
Till himlen – o! till himlen vill min själ
På klara toners vingar sväfva opp!
Punktkommentarer
vers – textställe – kommentar
1 seraphseraf: sexvingad ängel, nämns i Jesaja 6:1–3.
Bibliografi
Söderhjelm, »Topelius’ tidigaste lyriska diktning» 1931, s. 11; Topelius, 120 dikter 1970, s. 6 f., 365
Själens frid.
Oskuld, rena
seraph
, hade jag dig!
Själens gyllene frid, hade jag dig!
Hade jag dig, blott dig!
Himmelens stjernor då lyste min stig;
|96|5Saliga englars blick vinkade mig;
Hade jag dig, blott dig!
Hafvets villande våg brusar igen,
Lifvets mäktiga storm stiger igen; –
Den ser jag ej – ej den!
10Heliga själens lugn, dig ser jag än!
Himmel på jordens stoft, dig ser jag än!
Dig ser jag än – dig än!
1835.