Löjen och tårar
Kommentar
Kommentar
Ett manuskript är känt, daterat 43. Dec. 2. Dikten trycktes första gången i HT 9 december 1843. Den ingår inte i de senare upplagorna av diktsamlingen.
Dikten daterad sex veckor efter föregående dikt, »Hvarför gret du?», och skriven på samma versmått, ghasel (se komm.). Motivet, tårarna, är detsamma, men tonen mer lättsam. Versen är jambisk-anapestisk och femtaktig. Samma fras upprepas i varje versslut, med alternering mellan ’log’ och ’gret’ på varannan rad.
Punktkommentarer
vers – textställe – kommentar
Titel Löjenleenden.
Jag var ett barn, jag en docka fick, och då log jag;
Var liten flicka, min siska dog, och då gret jag.
Jag lekte brud och jag var så grann, och då log jag;
Sen tog man grannlåten bort igen, och då gret jag.
5Så blef jag stor, man mig nämnde skön, och då log jag;
Sen blef jag sjuk och så blek en tid, och då gret jag.
Jag fick ett hjerta, det slog i valsen, då log jag,
Men hur det kom sig, när balen slutat, då gret jag.
Jag såg en gosse, han såg på mig, och då log jag;
10Sen såg han bort på en annan flicka, då gret jag.
Sen blef jag stolt, tog min spotska min, och då log jag,
Som verlden ler, men i hjertats botten då gret jag.
|48|Han kom i går och han kom i dag, och då log jag;
I dag så gick han för evigt bort, och då gret jag;
15Ty pappa sad’: »du är rik, mitt barn!» och då log jag;
Men mamma sad’: »tag en bättre fästman!» – då gret jag.
1844.