|21|

Första Maj.

Det var i fordna dagar,

Den första Maj det var,

När alla fåglar sjöngo

Och himlen var så klar.

|188|

5Då gingo vi till ängen

Och sågo der oss om;

Hon trippade från venster

Och jag från höger kom.

Det var i fordna dagar,

10Då voro vi helt små;

Hur kunde vi då redan

Vår lilla list förstå?

Hon kom med kloka syster,

Jag stod förut på lur;

15Så hände att vi möttes,

Och ingen visste hur.

|22|

Då flög den runda bollen

Med kil af saffian

Allt som en solglänst stjerna

20Mot himlens ljusa ban.

Jag med den starka armen

Mot skyn slog bollen opp;

Hon med små hvita händer

Tog lyra med ett hopp.

25Sen sprungo vi i leken

Med sista paret ut;

Hon flydde mig för syn skull,

Men lät sig tas till slut.

Hon vände spotsk mig ryggen,

30Men log, då ingen såg;

Jag hade harm på läppen

Och blommor i min håg.

Om qvällen när vi skildes,

Såg kloka syster på;

35Hon ville oss försona,

Oss stackars dumma små;

|23|

Befallte oss att kyssas …

Det skedde med grimas;

|189|

Men lång vi togo kyssen,

40När som den måste tas.

Det var i fordna dagar.

Sen möttes vi också

En första Maj i staden,

Vi voro stora då.

45Hon gått i verldens skola

Och kunde nog sin list;

Jag narr bland mina böcker

Min lilla kunskap mist.

Här sken ej himlens fäste,

50Blott kronornas kristall,

Här ljöd ej fågelsången,

Blott dansmusikens svall.

Här polkades i stället

För »sista paret ut»;

55Men, liksom förr, hon flydde

Och lät sig tas till slut.

|24|

När rodnande jag sporde

Om hon mig kännt igen,

Så log hon ömt och sade:

60»Mins första Maj du än?»

Ack, jag var himmelskt lycklig!

Jag såg mig om på baln;

Då såg jag … hennes fästman,

Den tjocke generaln.

1852.