Första Maj
Kommentaari
Kommentar
Ett manuskript är känt, daterat 29 April 52. Dikten publicerades i HT 1 maj 1852, och ingår i de senare upplagorna av diktsamlingen.
Enckell noterar att ungdomskärleken är ett omtyckt motiv för versberättelser hos Topelius, och han förmodar att författaren med detta ämnesval »ville roa eller framkalla rörelse hos sina läsarinnor» (1970, s. 101 f.). Motivet varieras i följande dikt, »I Esplanaderna», se komm. nedan. Jfr »Den första snön» (1844), s. 42 f.
Ruth Hedvall pekar på en »möjligen omedveten» reminiscens av stämningen i Anna-Maria Lenngrens dikt »Pojkarne» på samma versmått (Hedvall 1918, s. 338 f.). Versen är hildebrandstrof: jambisk, tretaktig med rimflätningen XaXaXbXb.
Punktkommentarer
vers – textställe – kommentar
18 kil af saffianbollen var sydd av trekantiga bitar av mjukt skinn av get eller får; marokäng.
53 polkades dansades polka. Topelius uttrycker sig tämligen nedlåtande om den »ursinniga polkan» (t.ex. HT 10/2 1847); den moderna dansen föll honom inte i smaken.
Bibliografi
Hedvall, »En gammal vis- och psalmrytm» 1918, s. 338
Första Maj.
Det var i fordna dagar,
Den första Maj det var,
När alla fåglar sjöngo
Och himlen var så klar.
|188|5Då gingo vi till ängen
Och sågo der oss om;
Hon trippade från venster
Och jag från höger kom.
Det var i fordna dagar,
10Då voro vi helt små;
Hur kunde vi då redan
Vår lilla list förstå?
Hon kom med kloka syster,
Jag stod förut på lur;
15Så hände att vi möttes,
Och ingen visste hur.
|22|Då flög den runda bollen
Med kil af saffian
Allt som en solglänst stjerna
20Mot himlens ljusa ban.
Jag med den starka armen
Mot skyn slog bollen opp;
Hon med små hvita händer
Tog lyra med ett hopp.
25Sen sprungo vi i leken
Med sista paret ut;
Hon flydde mig för syn skull,
Men lät sig tas till slut.
Hon vände spotsk mig ryggen,
30Men log, då ingen såg;
Jag hade harm på läppen
Och blommor i min håg.
Om qvällen när vi skildes,
Såg kloka syster på;
35Hon ville oss försona,
Oss stackars dumma små;
|23|Befallte oss att kyssas …
Det skedde med grimas;
|189|Men lång vi togo kyssen,
40När som den måste tas.
Det var i fordna dagar.
Sen möttes vi också
En första Maj i staden,
Vi voro stora då.
45Hon gått i verldens skola
Och kunde nog sin list;
Jag narr bland mina böcker
Min lilla kunskap mist.
Här sken ej himlens fäste,
50Blott kronornas kristall,
Här ljöd ej fågelsången,
Blott dansmusikens svall.
Här polkades i stället
För »sista paret ut»;
55Men, liksom förr, hon flydde
Och lät sig tas till slut.
|24|När rodnande jag sporde
Om hon mig kännt igen,
Så log hon ömt och sade:
60»Mins första Maj du än?»
Ack, jag var himmelskt lycklig!
Jag såg mig om på baln;
Då såg jag … hennes fästman,
Den tjocke generaln.
1852.