Farkosten på vågen

Lukuteksti

[57]

Farkosten på vågen.

Skyhöga vågor vandra

I djupa sjön,

Den hvita fradgan stänker

Mot dagen skön.

5En liten farkost gungar

På bölja sval;

Än når han höjdens himlar,

Än djupets dal.

Än öfver ljusa skyar

10Han skridit tyst,

Der klara stjernans stråle

Hans bölja kysst;

|37|

lemma startÄn uti lemma startdunkla dälderkommentar,

Han slungats kring,

15I skönaste korallers

Uddhvassa ring.kommentar

|58|

Så har den arme irrat

Väl mången dag;

Den djupa sjön är lifvet,

20Farkosten jag.

Men kärleken är böljan,

Som brusar än,

lemma startOch Emmas öga stjernan,

Som kysser den.kommentar

 

 

    Kommentaari

    Kommentar

    Ett manuskript är känt, daterat SkärThorsdag [1841]. Dikten trycktes första gången i Necken. Poetisk kalender för 1845 (Hfrs) och ingår i de senare upplagorna av diktsamlingen.

    Dikten är en av många Topeliusdikter med havet som metafor, här för livet och kärleken. Ms-titeln, Papilionerna (fjärilarna), antyder det flyktiga och instabila i kärlekens väsen. Metaforerna åskådliggör att jaget – den bräckliga farkosten – befinner sig i kärlekens våld. Diktens metanivå framhålls genom att metaforerna förklaras.

    Dikten skrevs när Topelius intresse för Emilie Lindqvist hade vaknat men det ännu fanns andra »flammor» i hans liv. Sista strofen har en motivisk likhet med »Hvem är din lefnads ljus?».

    Versen är jambisk med taktschemat 3–2–3–2 och balladrim XaXa (strofen halverad i jämförelse med föregående dikt).

    Punktkommentarer

    vers – textställe – kommentar

    13–16 Än uti dunkla dälder [...] Uddhvassa ring.Jfr anteckning i dagboken om Anna-Maja som han ser vid vattnet, »älskvärd och försåtlig, ljuf att kyssa på uddhvassa läppar […] Sådan är frestelsen i kvinnohamn – udden är dold – på rosenläppar bor stundom döden.» (28 augusti 1840)

    13 dunkla dälderdunkla dalar; som uttryck för jordelivets mödor (även i »Julpsalm», v. 14).

    23–24 Och Emmas öga stjernan, / Som kysser den.Jfr ms-titeln, Papilionerna från grek. psyché: även fjäril, fjärilskyss, d.v.s. själarnas beröring, genom blicken.

    Datering 1840. Enligt intilliggande manuskriptdateringar i dikthäftet torde ms ha tillkommit 1841. Möjligt är att tidigare ms förkommit.

    Bibliografi

    Granér, Zachris Topelius’ kärlekslyrik 1946, s. 161 ff.; Pettersson, »Bildliga naturmotiv i Topelius’ lyrik» 1952, s. 91; Vasenius V, s. 86; Vest, Zachris Topelius 1905, s. 80

    Faksimile