Vintervisa
Kommentaari
Kommentar
Ett manuskript är känt, överst står årtalet 1844 och sist Jan. 11. Dikten trycktes i HT 13 januari 1844 och ingår i de senare upplagorna av diktsamlingen.
Diktens första tryckta version är ett fosterländskt manifest, explicit uttryckt i andra och fjärde strofen. I upplagan från 1860 har andra och fjärde strofen tagits bort, den tredje strofen omarbetats och två nya tillkommit, och dikten får därmed en mer allmängiltig och naturromantisk karaktär, en hyllning till det friska utelivet (se varianter).
Versen är trokeisk, tretaktig och flätrimmad AbXbbCCb.
Punktkommentarer
vers – textställe – kommentar
12 SuomisDet finska namnet på Finland användes flitigt i litteraturen under 1840-talet, för att understryka det ursprungligt finska och för att markera en språklig och kulturell ambition. Längre än till markeringen kunde de flesta litteratörer inte sträcka sig; få av dem behärskade finska. I Ljungblommor I–III (1845, 1850, 1854) finns 23 belägg för ’Suomi’, men i de senare upplagorna bara ett fåtal. Dels ersätter Topelius Suomi med Finland, dels har han uteslutit några av de patriotiska dikterna.
15 pertastickbloss.
Bibliografi
Topelius, 120 dikter 1970, s. 57 f.; Vasenius I, s. 75; III, s. 268, 275
Vintervisa.
Vind och hvita vågor
Stredo nyss på sjön;
Blåa bryggor blänka
Nu kring öde ön.
5Smidig skida skön
Öfver slätten slinter.
Vacker är vår vinter
Och så frisk är snön.
|27|Aftonsömnig solen
10Syns och morgontung,
Skumma skuggor skymma
Folkets håg är ung,
Stålfast är dess sinne.
15Gladt vår
perta
brinne!
Sjung en visa, sjung!
Det var skarpt i skogen,
Der jag högg i dag,
|43|Rim i håret hängde,
20Som en björn var jag;
Det tog friska tag.
Nu den långa qvällen
Här vid heta hällen
Sjunga vi i lag.
25Sjung de gamla runor,
Demrättelse i originalet vi än ha qvar,
Sjung hur godt och trofast
Finska hjertat var;
Sjung om flydda dar,
30Sjung om dar, som stunda,
Tills vi trötta blunda,
Pertan slocknat har.
1843.