9. Fågelperspektiv
Kommentaari
Kommentar
Läs mera om Sylvias visor här.
Inget manuskript är känt. Dikten trycktes i HT 11 augusti 1855.
Se inledn. och komm. till Sylvias visor.
Det i Sylvias visor återkommande perspektivet uppifrån är här extremt högt. Flyttfågelns vårliga färd börjar vid det heliga berg där Moses mottog lagen, och färden mot norr inbegriper civilisationskritik från ovan. Mot människans strid ställer dikten naturen och dess frid, apostroferad från v. 71.
Versen är jambisk-anapestisk och tvåtaktig med rimflätningen abXbacca.
Punktkommentarer
vers – textställe – kommentar
9 räcktnått; ovanlig användning.
23 Nilns kataraktNilens vattenfall.
24 Ararats brynArarat var det berg där Noaks ark strandade.
32 Vid Jordans strandVersen består till skillnad från de övriga strofsluten av två jamber. Den metriska lapsusen rättad från 1880 med formuleringen »Jordan, vid din strand.»
33 spordehär: förnam.
34–36 Persiens ros, / Från Libanons cedrar / Och Kars aprikos.Persiens ros, Libanons cedrar, Kars aprikos – Metonymier som lyfter fram ländernas exotism. Kars – stad i nordöstra Turkiet.
41–42 På Joniens strand / Gret minnet sin tår.Syftar på 1820-talets grekiska frihetskrig. Jonien det antika namnet för det område på Mindre Asiens västkust som beboddes av greker.
55 skötsköte: famn.
Bibliografi
Mörne, »Studier i Finlands press 1854–1856» 1912, s. 155 f.; Vasenius III, s. 537
9. Fågelperspektiv.
Vid Sinais fot
Står enslig en palm
Med läskande dadlar
I öknarnas qvalm.
5Helt nära dess rot
Jag bodde en höst
Och hörde Guds röst
I åskornas hot.
|107|När ryktet mig
räckt
10Om våren i nord,
Då vände min längtan
Till furornas jord.
Den vingade fläkt
Från Sinais topp,
15Han lyfte mig opp
I morgonens väkt.
Och högt ifrån skyn
En tafla jag såg:
En skiftande matta
20Af länder och våg.
|263|Der låg för min syn
Arabiens prakt
Och
Nilns katarakt
Och
Ararats bryn
.
25Det heliga land,
Der Frälsaren blödt,
Låg fläckadt och sorgset
Och vildt och förödt.
Jerusalems sand
30Han brände så het,
Och liljan hon gret
Jag
sporde
en glans
Från
Persiens ros,
|108|35Från Libanons cedrar
Och Kars aprikos.
Det stolta Byzanz
Lät speglande se
Moské vid moské
40I vågornas dans.
Gret minnet sin tår.
Vulkanerna brände
Italiens vår.
45Från Alpernas rand,
Från Baltiens våg,
Europa jag såg
I blommor och brand.
Och sist när jag nått
50Med hjerta som log
De älskade björkar
I Finlands skog,
Der friden förgått,
Kanonen, som röt
|264|55I lundernas
sköt
,
Bar dödar och brott.
Men skogarnas loft
Och dalarnas hus
De strålade klara
60I morgonens ljus.
|109|Ej grumlades stoft
I källornas bryn,
Och stilla mot skyn
Steg blommornas doft.
65Då såg jag dervid,
Då såg jag med sorg
På menskornas fejder
I vårens borg.
All verldenes strid
70Med sköldar och mur
Försvann för din frid,
Du höga natur!
Der står du allen
Evärdeligt stor
75Och ser på den äflan
I verlden bor.
Der står du så ren
Från synder och mord,
Som fläcka din jord
80I morgonens sken.
Och menskornas par
De komma och gå,
Försvinna, förgätas
Och hoppas ändå.
85Du ensam är qvar
Till tidernas qväll
|110|Odödeligt säll
Och strålande klar.
1855.