Krigsropet 1840

Lukuteksti

[92]

Krigsropet 1840.

Högt herrskar med lyckliga spiran

Den gyllene freden i verlden,

Den dyrköpta friheten träder

Allt närmare lemma starthyddornas söner,kommentar

5Och hyddornas friborna söner

De gullgula tegarna berga.

lemma startDe vimpelomfladdrade skeppen

Med skatterna svärma kring hafven,kommentar

Och jorden är säll som ett eden,

10Der konsternas skönaste blommor

Allt rikare skifta och dofta,

Der kunskapens lefvande källor

Uppspringa i svalkan och lugnet

Och menskan, den lyckliga, vandrar

15Från njutning till njutning och prisar

Sin vishet och prisar förmågan

Att njuta det flyende lifvet.

|54|

Dock – hvadan det skärande missljud

I samtidens prisade eden?

|93|

20Ett rop jag förnimmer bland folken,

Ett underligt anskri i fjerran,

Och dåft som den dånande åskan

lemma startKanonerna dundra vid Beirut.kommentar

Men stilla och tynande ljuder

25Långt bort från den solbrända östern,

Från stranden af himmelska lemma startChina,kommentar

Ett bäfvande skri öfver verlden.

Då lyftar Europa med undran

Sin blick ifrån konsternas blommor,

30Sitt öra från döfvande sorlet

Af kunskapens källor och armen

Från gullgula tegen och lyssnar:

»Hvem ropar på storm uti lugnet?

Hvem manar ur fredliga skyar

35Den mödosamt fängslade blixten?

Hvem är han, den skriande dåren,

Som ropar på blod och på tårar?

Har böljan ej slukat och jorden

Ej druckit tillräckligt af båda?»

40En röst ifrån lemma startAlbionkommentar svarar:

»Europa, du mäktiga drottning,

Som vidt öfver hafvena herrskar!

Din hetsiga frankiska dotter

Är den som på åskorna ropar.

|94|

45 lemma startRen står hon på spetsen af Atlaskommentar

Och hemligt med blickarna slukar

Välsignade stranden af Nilen

Allt upp till det guldrika lemma start"Sennaarkommentar

Och perlornas hemland i lemma startGondarkommentar

50Dock förr än de lystna begären

|55|

Hon i lemma startkatarakternakommentar släcker,

Skall öknarnas hvirflanderättelse i originalet sandhaf

Dess vingskjutna lemma startörnarkommentar begrafva.»

En röst från den frankiska sköldmön:

55»Europa, min kungliga moder,

Som vidt öfver länderna herrskar!

Britannias lemma startkrämarelystnadkommentar

Är den som på stormarna ropar.

Ren står hennes fot öfver lemma startPorten,kommentar

60Som fordom man nämnde den stora,

Och nu vill hon dela försåtligt

Dess stycken med lemma startnordiske jätten.kommentar

Fördenskull i heliga landet

Kanonerna freden predika;

65Men fjerran i morgonens länder,

lemma startMillioner-befolkade China

Den ädla Britannia tvingar

Att köpa med glänsande guldet

Ett mördande gift och, berusadt,

70I ockrerskans armar sig kasta.kommentar

Men förr än det sker, hennes högmod,

|95|

Ett vrak utan räddning förloradt,

Skall sjunka i verldshafvets böljor.»

Som böljornas börjande krusning

75Bebådar den stundande stormen,

Som dånet i bergen förkunnar

För lemma startdäldernas hyddorkommentar lavinen,

Så rusar ett gny öfver verlden,

Likt rasslet af slipade vapen,

80Och blandade rop i det tysta.

Europa den kungliga lemma startsköldmönkommentar

Far upp och med handen på svärdet,

Med hotande blickar hon talar:

»Ve dig, du rebelliska slägte!

85Ve dig och din eviga oro!

|56|

Af frihet och ära du skryter

Och täljer de segrar de kostat;

Men nycken du följer, lik barnet,

För Afrikas dadlar du kämpar

90Och kämpar för Asiens fikon.

Nu hör hvad Europa dig bjuder:

Stör icke min fredliga hvila,

Väck icke den slumrande vreden,

Lek ej som en dåre med krutet!

95Ve den som det tänder och vågar

Att gripa, den förste, till svärdet!

Hans trolösa arm skall jag krossa

|63|

Och byta i lemma startsmälekkommentar hans ära;

Och runne än tårarnas floder

100Och blodets som Donau djupa

Igenom hans land – deras bäddar

Jag vill med ruiner fördämma,

Att folken må veta och skåda

Den stoltes förskräckliga öde,

105Som sjelf uppå stormarna ropat.»

Så talade kungliga sköldmön

Europa med hotande stämma,

Och folken med bäfvan fördolde

De halfdragna svärden i slidan.

110Då ljöd från det innersta djupet

Af tidernas mörker en stämma,

– Hon var som den gråaste forntid

Så fjerran och likväl så nära

Som flyende stunden, – och sade:

115»Ve öfver dig stolta och starka!

Ve dig, du förmätna Europa,

Som trotsar på våld lemma startoch på vapenoriginal: och vapenkommentar

Och trotsar på konst och på visdom

Och aktar för ringa att böja

120Ditt knä för den store i höjden,

Som ler åt din prisade visdom

|57|

Och aktar din storhet för intet!

Nu hör hvad den mäktige säger:

|97|

Ej trotsa på vapen och härar!

125Se jag är densamme som fordom

lemma startDet kopparbepansrade Romakommentar

Och alla dess härar förkrossat;

Mig var hon ett verktyg allenast,

Som du, och när stunden var kommen,

130Jag lemma startöddekommentar med hån hennes allmakt.

Ej trotsa på vett och på visdom!

Se jag är densamme som fattig,

Föraktad och smädad af menskor,

Framträdde i tiden och blåste

135Med fläktande ande i spillror

Den menskliga vishetens korthus,

På hvilket årtusenden byggde.

Ej trotsa, förmätna Europa,

Att mäktigt jag satt dig att vårda

140Mitt ljus genom seklernas töcken!

Se, är jag ej den som har störtat

Mitt korade folk och förkrossat

Jerusalems portar och Davids,

Dem länge min ynnest jag unnat!

145 Europa, min jordiska älskling!

Med sorg och med innerlig kärlek

Och stundom med glädje mitt öga

I seklernas skiften dig skådat.

Dig har till min sanning jag fostrat

150Framför dina svagare bröder,

|98|

Dig har i din barndom jag skyddat,

Och högt i din ungdom dig älskat,

Och när du för sanning och frihet

Blef mogen, jag skänkte dig båda.

155Men illa min kärlek du lönat,

Der högt af din ära du yfves,

Som vore ej gifvaren ofvan.

Ve, blinda, din stolthet! – Vulkaner,

|58|

Af leende grönskan fördolda,

160Arbeta i djupet och tära

Den grund, der du byggt dina korthus.

Märk, råttorna gnaga på thronen,

Och staterna darra för spöken.

Knappt tygla de bristande dammar

165 lemma startDen våldsamma vårflodkommentar af folken,

Hvars vinter, den långa, nu töar.

Kring smyga de hungrande tigrar,

Omättliga njutningsbegäret,

Den anden förpestande otron

170Och gudaförhånande trotset.

De vise med lagar sig möda,

De mäktige trotsa på vapen;

Med smicker och list de förgäfves

De väldiga strömmarna dämma;

175De honom förgätit, den ende,

Som rädda förmår och med ordets

Allsmäktiga vapen besvärja

Till tystnad den stigande stormen.»

|99|

»Nu hör hvad den mäktige säger:

180Omvänd dig till bättring och nedböj

Till jorden ditt ansigtes högmod!

Att icke den store i höjden

En dag, då han finner dig mogen

För vreden, borttager ifrån dig

185Sin stödjande hand och din äras

Guds ära förhånande storverk

Förskräckligt i spillror förkrossar.

Då skall – när i seklernas skiften

På andra och aflägsna länder

190Min kärlek har strålat – en främling

Till ödsliga stränderna lända

Af fordom så stolta Europa,

Skall högt ifrån Alpernas spetsar

På öknarna blicka och säga:

195 Europa, du fallna furstinna,

|59|

Som vidt öfver länderna herrskat

Och vida i tidernas töcken

Har glänst! o hvad blindhet har vållat,

Olyckliga! att emot Herren

200Du vågat i högmod dig ställa?

För kommande slägten han tecknat

Det djupt på din krossade panna:

Guds älskling var hon, tills hon glömde

Att gifva sin ära åt honom;

205Ve alla som detta förgäta!»

 

 

    Kommentaari

    Kommentar

    Ett manuskript är känt, daterat Nov. 15. [1840]. Dikten upplästes vid Österbottniska avdelningens möte 24 november 1841. Den ingår inte i de senare upplagorna av diktsamlingen.

    År 1840 var ett turbulent år med eskalerande politiska spänningar i olika delar av världen. I dagbokens årskrönika räknar Topelius upp oroshärdarna. Han noterar flera hot, bl.a. Englands splittrade krafter, Rysslands upprustning och utbredning söderut, de väpnade konflikterna i Syrien mellan Turkiet och Egypten, Frankrikes fälttåg i Nordafrika, handgripliga religionsstridigheter i Tyskland och de revolutionära tendenserna i Frankrike. Han fortsätter, i samma anda som i dikten:

     

    […] nationerna hafva förkänsla af en annalkande storm, men stunden när den utbryter kan ingen säga. Det ligger ett qvalm i Europas luft som behöfver åska och storm för att skingras. Så länge folken icke inrymma första platsen åt de andliga makterna, Religionen och Vettenskaperna, och tillbakavisa Industrien och dess moder den sinnliga njutningen till andra rummet, – så länge skola de behöfva allmän nöd för att glömma sina öfverhöfvan dyrkade enskildta intressen, sin sjelfkärlek, sin egennytta och sina afgudar: njutningen och guldet. (År 1840)

     

    Den orientaliska frågan ansträngde relationerna mellan England och Frankrike 1840, och närmade sig en väpnad konflikt efter att England den 15 juli ingått ett fyrmaktsförbund med Ryssland, Preussen och Österrike (v. 57–62). I dikten antyds ett förebud om annalkande krig i Englands och Frankrikes ömsesidiga beskyllningar. Retoriken påminner om de gammaltestamentliga profeternas, när den allsmäktige uttalar sin dom över Europas högmod, förmätenhet och gudsfrånvändhet. Jfr Tegnérs dikt »England och Frankrike» (1806), skriven som en dialog mellan de två länderna (SS I, s. 344–347).

    Versen är jambisk-anapestisk, tretaktig, stikisk och orimmad.

    Punktkommentarer

    vers – textställe – kommentar

    4 hyddornas söner,personer av ringa härkomst (bl.a. hos Runeberg, ex. Duncker i »Den femte Juli», Fänrik Ståls sägner II, 1860).

    7–8 De vimpelomfladdrade skeppen / Med skatterna svärma kring hafven,Syftar på den starkt växande industrin (jfr Topelius årskrönika för 1840).

    23 Kanonerna dundra vid Beirut.Beirut tillhörde det Osmanska riket. I april 1839 drabbade turkiska trupper samman med egyptiska under ledning av Muhammed Ali och i juni avgick denne med segern. Därefter följde ett år av invecklade diplomatiska förhandlingar mellan stormakterna, som bevakade sinsemellan oförenliga intressen. Rapporter från området ingick s.g.s. dagligen i finländska tidningar vid tiden för diktens tillkomst (se t.ex. Finlands Allmänna Tidning 9 november 1840).

    26 China,Se komm. till v. 66–70.

    40 AlbionStorbritannien, av keltiskt ursprung, senare använt i vitter stil.

    45 Ren står hon på spetsen af AtlasSyftar på Frankrikes erövring av Atlasbergen, d.v.s. Marocko.

    48 ”SennaarBergsområde i nordöstra Afrika, erövrades 1821 av Egypten.

    49 Gondar(Gandar) Dåvarande huvudstad i Etiopien.

    51 katarakternaNilens vattenfall.

    53 örnarSyftar på den franska örnen; örnen valdes som den franska härens fälttecken av Napoleon I.

    57 krämarelystnadberäknande vinstintresse (Tegnér talar om »Albions krämarbod» i »Greve J. Beckfriis», SS I, s. 637).

    59 Porten,Höga porten, d.v.s. Osmanska rikets regering i Konstantinopel.

    62 nordiske jätten.Ryssland; avser överenskommelsen mellan England, Ryssland, Österrike och Preussen (se ovan).

    66–70 Millioner-befolkade China [...] sig kasta.Syftar på det s.k. Opiumkriget, en väpnad konflikt mellan England och Kina, 1839–1842, utlöst av Storbritanniens illegala handel med opium.

    77 däldernas hyddorBildligt: jordelivets boningar, hemvisten på jorden.

    81 sköldmön krigsgudinnan i fornnordisk mytologi.

    98 smälekvanära, skam.

    117 och på vapenI originalupplagan står »och vapen», troligen ett sättarfel. Ändrat av utgivaren av metriska skäl och med stöd av manuskriptet.

    126 Det kopparbepansrade RomaStående epitet.

    130 öddeödelade.

    165 Den våldsamma vårfloddet nationella uppvaknandet, folkens resning.

    Bibliografi

    Vasenius III, s. 112 ff.

    Faksimile