Napoleons graf
Kommentaari
Kommentar
Ett manuskript är känt, daterat 6 mars 49. Dikten ingår i de senare upplagorna av diktsamlingen.
Napoleon avled 1821 på ön Saint Helena. År 1840 hade hans stoft förts till Invaliddomen i Paris (se »Napoleons återkomst i December 1840» med komm.), till en början provisoriskt placerad i dubbla kistor vid sidan av kryptan. I mars 1849 kommenterar Topelius i ett av de s.k. Leopoldinerbreven (HT 3 mars 1849): »Har min herre sett af tidningarna, att Napoleons stoft kommer att hvila under finsk granit? Derom vore kanske ett och annat att tillägga; jag vill endast nämna, att den man som gifvit anvisning på stenen var hr Le Duc, författare till det bekanta fransyska arbetet om Finland. Tänkte väl någonsin den store kejsaren, att detta land skulle gifva en stenkoloss, som en dag med centnertyngd skulle hvila öfver hans förlamade arm?»
Matti Klinge framhåller att dikten utgår från föreställningen att det var Napoleon som vid kejsarmötet i Tilsit skapade Finland, och att Finland betalat tillbaka denna skuld genom att skänka ett porfyrblock till hans gravmonument. Han noterar vidare att de tankegångar om världshistorien som Topelius senare utvecklar i Hertiginnan af Finland och Regina von Emmeritz får ett första uttryck i denna hyllningsdikt till Napoleon (2000, s. 293).
Klinge förklarar Topelius beundran för Napoleon med att han tilltalades av ett kejsarhus som utgått från folket och baserade sig på en frivillig, folklig lojalitet (se kommentaren till »Napoleons återkomst i december 1840»). Topelius ansåg att en sådan s.k. bonapartism, skulle vara en lämplig statsform också för Finland (Klinge 2000, s. 294).
Under sin första resa till Paris, 1857, besökte Topelius Invaliddomen och skildrar imponerad sina intryck därifrån i ett resebrev (HT 11 april 1857). I slutet av brevet utbrister Topelius emellertid: »Hvilken skada att denna sköna graf är upprest till menniskodyrkan! Den är dock en kyrka, och man har där glömt Gud.» (ibid.)
Tegnér författade en dikt med samma titel 1831 med »anledning av frågan om förflyttningen av Napoleons stoft» (SS I 1923, s. 556 f.).
Versen är jambisk-anapestisk och tretaktig med balladrim XaXa.
Punktkommentarer
vers – textställe – kommentar
5 invalidernes kyrkaInvaliddomen är en del av komplexet Hôtel des Invalides, grundat av Ludvig XIV för vård av soldater som sårats i fosterlandets tjänst.
9–12 Gråhårige, bistre kämpar [...] hålla kring bädden vakt.Napoleons sarkofag vaktades av krigsveteraner som bodde i det intilliggande invalidhotellet (se komm. ovan).
14 pagodtornbyggnad i den buddhistiska tempelarkitekturen.
18 Austerlitzstad i Tjeckien, där Napoleon den 2 december 1805 vann det s.k. trekejsarslaget mot Alexander I och Frans II av Österrike.
30 polyrpolering.
32 porfyrhård bergart, sammansatt av olika mineraler.
34 centnershandelsvikt, motsvarande 100 skålpund (42,5 kg).
37 Tilsitstad i Ostpreussen där freden slöts mellan Frankrike och Ryssland 1807 (se komm. ovan).
50 tyddepekade.
57–58 Då sänder Finland en klippa, / Utbruten utur dess barm,Blocket härstammade egentligen från Olonets (fi. Aunus), vilket också Topelius kände till (se ovan cit. Leopoldinerbrev), men föreställningen om att graniten var finsk upprätthölls länge (Klinge 2000, s. 293). I ovan nämnda resebrev från Paris påpekar Topelius: »Egentligen är väl stenblocket från Onegas stränder; men hvarför förneka oss denna ära, när franska geografin så välmenande förunnar oss den?» (HT 11 april 1857). Napoleon gravlades den 2 april 1861. – Pirkko Alhoniemi understryker den symboliska innebörden i att en sten från Finland täcker en grav där en representant för revolution och frihet vilar (1969, s. 216). Den röda porfyrsarkofagen från Ryssland vilar på ett fundament av grön granit från Vogeserna i Frankrike, som symbol för freden.
59 tacksamtVest och Vasenius menar att ordet är valt av censurhänsyn och skall förstås ironiskt: i och med att det politiska klimatet förändrades ersatte han ordet 1860 med »tankfullt» (Vest 1905, s. 170 f.; Vasenius III, s. 355; Alhoniemi 1969, s. 216). Enckell hävdar däremot att ordvalet är i överensstämmelse med Topelius historiesyn och bör tolkas bokstavligt; att han byter ut ordet antas bero på att han senare fann det för »utmanande» – han hade under orientaliska kriget blivit beskylld för kryperi (1970, s. 98 f.). – Arvid Hultin ifrågasätter principiellt en revidering som omskapar en dikts grundtanke (1881, s. 173). – I sina memoarer citerar Léouzon Le Duc »Napoleons graf» i egen översättning – utan att notera ironin, påpekar Maija Lehtonen (2009, s. 519).
Bibliografi
Alhoniemi, Isänmaan korkeat veisut 1969, s. 215 f.; Hultin, »Studier bland våra lyriker» 1881, s. 169–196; Klinge, Idyll och hot 2000, s. 293 f.; Lehtonen, »Deux images de la Laponie chez Z. Topelius», s. 519; Topelius, 120 dikter 1970, s. 95–100; Vasenius III, s. 354 f.; Vest, Zachris Topelius 1905, s. 170 f.
Napoleons graf.
Häll i det brusande vinet,
Det ädla, det franska lån!
Kamrater, ett glas champagne
För Kejsar Napoleon!
5I invalidernes kyrka,
I fjerran Paris alltså,
Der redes en bädd af marmor
Med gyllene örnar på.
Gråhårige, bistre kämpar
10Med kryckor och trädben – gif akt!
|112|Orubblige mer än marmorn
Der hålla kring bädden vakt.
Månn’ blott som Indiens slafvar
De stå der kring furstens pagod,
15Allt för att jaga bort flugor
Och fläkta en svalka god?
De stå der på vakt, som fordom
Vid Austerlitz, med förlof,
Der natten om före slaget
20Helt stilla kejsaren sof.
Och sof han den natten stilla
I kappan på marken bredd,
Mer lugn han sofver i marmorn
På litet hårdare bädd.
25Och väcktes en tidig morgon
Han der af kanonens lag,
|146|Så väckes han nu af åskan,
Som dundrar på domedag.
|113|Men se, öfver marmorgrafven
30I glänsande skön polyr,
Der hvilar en väldig klippa
Af huggen röd porfyr.
Hon hvilar så tung som döden
Med tusende centners vigt;
35Och viljen J höra klippans
Så sällsamt dystra dikt?
Han stod i det fjerran Tilsit,
Den store Napoleon,
Och ekot ej än bortrullat
40Af sista kanonens dån.
Hur undergifven, hur ödmjuk
Ej syntes då verlden all!
Den store kejsaren stod der
Med Preussen till fotapall.
45Och kejserligt stolt han sträckte
Den segrande armen ut;
|114|En vink gaf länder och kronor
Och tog dem nästa minut.
Så blott med en vink af handen
50Han tydde på Finlandockså,original: ochså,
Och snart uti nya banor
Sågs landets framtid gå.
Och fyrtio år derefter,
När brusten är hvarje länk
55Af kejsarens makt, – då sändes
Åt honom en återskänk.
|147|Då sänder Finland en klippa,
Utbruten utur dess barm,
Och lägger den tyst och tacksamt
60På kejsarens lama arm.
Häll i det brusande vinet,
Det ädla, det franska lån!
Kamrater, ett glas champagne
För Kejsar Napoleon!
1849.