Morgonstormen i våren

Lukuteksti

|117| |148|

Morgonstormen i våren.

lemma startJag står uppå fjällets rand.kommentar

De nattliga töckenspöken

Gå täta under min fot;

Det fjerran brusande haf,

5De sjungande insjövågor

Och fältens leende grönska

Och dalens ljufliga dofter

Och fågelsången i skogen

Och herdelurarnas ljud

10Förtyngas af dystra dimmor,original: dimmor.

Som hjertat tynges af sorg.

Tornhöga, hotande, hemska,

|118|

Sig skyarnas massor rest,

Med skarpa svärtade kanter.

15Af bleka blixtar ett sken

Far öfver de mörka molnfjäll,

Som öfver ett nattligt haf

Ett glimmande stjernskott ilar

Och blänker i dystra vågor,

20Tills djupet svartnar igen.

Ve! öfver all dagens glädje

Och solens ljufliga sken

Bergtunga skyar sig lägrat

Och stänga allt himlens ljus,

25Allt hoppets saliga skimmer

För tröstlös menniskoblick.

Du klyftornas starka kungsörn,

Mig låna ditt vingepar!

Mig låna din hvassa huggtand,

30Du ödemarkernas ulf!

Du skyarnas ljusa lemma startljungeldkommentar,

Mig låna ditt lemma startcherubssvärdkommentar!

Mitt herrliga kall jag känner,

|119|

Jag vet mitt väldiga värf.

35De skumma skuggor af natten,

|149|

De skola fly för min arm –

Jag krossar dem med min anddrägt,

Jag skingrar dem med mitt vingslag; –

En ljusets apostel, går jag

40Att verka hämnarens verk,

Att rensa verlden – och dö.

Så talar på fjerran fjället

En enslig irrande fläkt.

Han är så svag som en suck

45Från rosende jungfruläppar,

Men hjeltedjerf som en ljungeld,

Han vexer till jättekraft.

Han kastar sig ned från fjället

Med susande örnevingar,

50Han hugger sin tand i töcknen,

Han klyfver med cherubssvärdet

De darrande dimmors här.

Stolt, stor, som en hämdeengel,

Han styr i storm öfver jorden

|120|

55Sitt väldiga segertåg.

Det finns ej en makt så mäktig,

Som står hans styrka emot,

Och dalarnas dystra dimmor,

Och skogarnas skumma skuggor,

60Och skyarnas skygga skaror

I bäfvan fly för hans blick.

Sist, när ifrån vesterns portar

Till österns yttersta gräns

Han susat igenom verlden,

65Vidt verkande ljusets verk –

När dalens tacksama blommor

Sin vällukt all honom räckt,

När fågelsången i lunden

Och menskornas glada hymner

70Till morgonhimmelen stiga

Och sjunga hämnarens lof;

|150|

Då sänker han starka vingen

Och, rusad af doft och seger,

Han söker sig trött en klyfta

75I ödemarken och fjället,

|121|

Och stilla, som barnets anddrägt,

Han slumrar i lemma startöknenskommentar frid.

 

 

    Kommentaari

    Kommentar

    Två manuskript med samma titel är kända: ms 1 är ett förarbete daterat 6 maj 46, ms 2 ett ofullständigt manuskript daterat 25 Maj – [1846]. Dikten trycktes i HT 27 maj 1846. Den ingår inte i de senare upplagorna av diktsamlingen.

    Dikten hänför sig till de naturdikter med politiska förtecken som Topelius skrev under 1840-talet (se »Våren 1848»). Natursymboliken motiverades av censuren, men Castrén framhåller att bildvalet föll sig naturligt för Topelius: den genuina glädje han kände över vårens ankomst – och som han ofta gav poetiskt uttryck – var av samma art som hans förväntningar inför framtiden (1918, s. 237). Stormen sprider ljus och renar, samtidigt som den går hämnande fram. Det var under denna tid som Topelius skrev sina mest radikala dikter: 1844 tillkom »Det går ett rop kring Nord, kring Söder», en kampsång till Marseljäsens melodi, (inget ms känt*, tryckt i Vasenius III, s. 282 f., Topelius 1970) och »Herr Meyer» (Nya blad 1870).

    Det politiska klimatet var oroligt under våren 1846. Upproren i Polen väckte sympatier och förhoppningar om en politisk motrörelse också i Finland. Studenterna uttryckte sitt missnöje med professorn i ryska, Jakob Grot, som fick sina fönster inslagna. Snellmans tidning Saima indrogs julen 1846 som alltför provokativ och polemisk. Samma år skrev Runeberg »Vårt land».

    Versen är jambisk-anapestisk, tretaktig, stikisk och orimmad. Stormen personifierad talar med profetisk röst, bildspråket är ställvis arkaiserande och gammaltestamentligt (v. 27–41).

     

    * Stroferna väckte uppmärksamhet. Vasenius citerar ett anonymt brev där Topelius får rådet att »undanskaffa» »den bekanta visan», och han förmodar att Topelius följt rådet: manuskriptsidor i dikthäftet Zonas Bok är bortskurna mellan sidor som är daterade Sept. och 2 nov. 44 (III, s. 282–285).

    Punktkommentarer

    vers – textställe – kommentar

    1 Jag står uppå fjällets rand.Berget som en plats för visioner och uppenbarelser återkommer i Ljungblommor, jfr Matt. 17:1–15. Se inledningsverserna till »På Hoppets Dag», »Den blåa randen på hafvet» och »Första Maj» samt v. 37 i »Våren 1848», även i Topelius första fosterländska dikt »Våra julidagar» (6 september 1840; SS 1, s. 50–53).

    31 ljungeldJfr komm. till »De tvenne fåglarna i dalen» v. 65.

    32 cherubssvärdKeruberna uppträder i GT som väktare, försedda med flammande svärd.

    77 öknensödemarkens.

    Bibliografi

    Alhoniemi, Isänmaan korkeat veisut 1969, s. 101; Castrén, »Topelius’ fosterländska lyrik» 1918, s. 236 f.; »Topelius’ politiska diktning» 1958 s. 256; Klinge, »Omvälvningens decennium» 1989, s. 177; Topelius, 120 dikter 1970, s. 88; Vasenius III, s. 282 f., 306 ff.; Wrede, »Zachris Topelius – barnatro och fosterland» 1999, s. 323 f.

    Faksimile