Augustiqvällen
Kommentaari
Kommentar
Ett manuskript är känt, daterat 4 Aug. Dikten trycktes i HT 10 november 1847. Den ingår inte i de senare upplagorna av diktsamlingen.
Diktens jag målar upp en bild av sin barndoms landskap, där hans unga brud träder fram. I sista strofen frammanar han sin unga hustru, och därtill »en liten ljusalf» (v. 60). Minnet av den harmoniska barndomsmiljön speglas i den vuxne diktarens familjeidyll (jfr ms-titeln).
Indelningen i två tidsperspektiv förekommer i flera av Topelius dikter, t.ex. »Första Maj» (L III) och »I Esplanaderna». Se även »Naturens skönhet».
Versen är jambisk och har taktschemat 2–2–3–2–2–3–2–2–3–2–2–3 och rimflätningen aaXbbxccXddx.
Punktkommentarer
vers – textställe – kommentar
Titel Augustiqvällen.ms-titel: Kuddnäs – Topelius barndomshem i Nykarleby.
4 popplarsaspars.
10 ångadoft.
60 ljusalfpersonifikation av godhet och renhet; eg. väsen som enligt den fornnordiska mytologin bor i Alfhem.
Bibliografi
Schalin, »Hemkretsmotiv i Z. Topelii diktning» 1918, s. 33; Kuddnäs 1935, s. 102 f.; Vasenius V, s. 73 f.
En aftonstund
I lummig lund
Vid månens milda dager,
Vid
popplars
sus
5Vid vågors brus
En yngling tankfull stod.
En andedrägt
Af vindens fläkt
Gick stilla genom bladen,
10En
ånga
lätt
Af blommors ätt
Från löf och häckar steg.
|90|Det hvita hus
I månens ljus,
15Hur det förtroligt glänste!
Och elf och strand
Och park och land,
Det var sig allt så likt.
|134|Han kände dem,
20Det var hans hem
Från glada barndomsdagar;
Hvart blad, hvar gren,
Hvar stig, hvar sten
På honom vänligt såg.
25Det var så gladt.
I skuggors natt;
Ett ljuslätt flor af vemod
Låg stilla dock
På björkens lock,
30På rosenhäckens dagg …
Och fjerran der,
Snöhvit och skär,
Så lätt som blomstrens ånga
|91|Hans vackra brud
35Vid löfvens ljud
Till honom sakta kom.
Då steg en doft,
Half eld, half stoft,
Ur tusen tusen blommor;
40Hvad minnet gömt,
Hvad hoppet drömt,
I doften allt försmallt.
Ej ord, ej namn,
Ej jordisk hamn
45De skygga tankar sökte;
De runno hän,
Som blid och vän
En blomstersuck förgår.
Och nu är höst.
50Den ljufva röst
I löfvens sus förstummats;
Det kära land
Med elf och strand
|92| |135|I natten fjerran står.
55Men hvit och skär
Hon än står när,
Den fordna qvällens flicka,
Och vän och blid
Som blomstrens frid
60En liten
ljusalf
ler.
1847.