Kommentar

Tre manuskript är kända: ms 1 är skrivet i dagboken för den 27 oktober 1839, ms 2 är daterat 1839 och ms 3 daterat 1839. Dikten ingår i de senare upplagorna av diktsamlingen.

I jämförelse med de två föregående dikterna, som ger uttryck dels åt själens oförenligheter, dels en förödande passion, uttrycker denna dikt en längtan efter harmonisk förening. Citatet i ms 1, Din ton är tonen i mitt bröst, /o Ormesinda!, pekar på en Almqvist-reminiscens: dramat »Ramido Marinesco» (Almqvist SV 7, s. 47).

Dikten föregås i dagboken av följande rader: »Hvita rader af hus, fjerran glimmande ljus, mäster af fartyg och toppar af berg förlora sig i det skummande blå. Instrumenternas röster på balen tala högt i qvällens tystnad. Den ljufva stämman af ett pianoforte hviskar på afstånd med svärmande behag. Då tänker jag vid mig sjelf: […]» (27 oktober 1839).

Versen är jambisk och fyrtaktig med flätrimmet AAXXBCBC.

Punktkommentarer

vers – textställe – kommentar

Titel Vid pianot.ms 2: Till ….. vid pianot) – Avser Emilie Lindqvist, se komm. till »Den flydda».

3–4 Vore du mitt [...] ditt starka forte! piano – svag ton, även lugn, ro. forte – stark, dynamisk ton; ex. i SAOB: Topelius »Milia spelte starkt forte» (hänvisning till Vasenius II, s. 437). Jfr sammansättningen pianoforte (ovan) där båda termerna förenas (v. 7 f.). I ett brev konstaterar Emilie att de musikaliska termerna ger orden »mera expression» (ibid., s. 439).