Kommentar

Ett manuskript är känt, daterat Oct. 14 [1843]. Dikten trycktes i HT 6 december 1843, och ingår i de senare upplagorna av diktsamlingen.

Jfr rader i brev till Emilie Lindqvist där Topelius återkallar deras avsked (22 september 1843): »Jag såg nog det glada skimret öfver ditt ansikte, när jag sist for förbi – det var raskt av dig. Jag såg nog sedan ändå, hur du lutade pannan mot fönstret, och visst var det tårar i dina älskade ögon, efter du gömde dem i näsduken. Och jag fick dina kärleksfulla afskedsord med Julius: evigt min!»

Versen är jambisk-anapestisk och femtaktig. Titelns fråga upprepas som omkväde och repeterrim i första versen och därefter i varje jämn vers. De ojämna verserna är orimmade. Dikten är en ghasel, ett persiskt, stikiskt versmått med identiska rim (repeterrim, se även inledn.). Versformen är ovanlig i svensk lyrik, men tidiga exempel finns hos Lars Stenbäck (Dikter 1840). Topelius ghaseler följer ungefär samma mönster som de tre ghaseler av Friedrich Rückert som han översatte och publicerade i HT 1842 (9/3, 24/9 och 14/12). I Ljungblommor ingår ytterligare fem ghaseler: »Löjen och tårar» (1844), »I natten» (1841), »Låt opp!» (1841–42), »Led mig!» (1843), och »Guds öga vakar» (1846) (se komm. till »Friedrich Rückert»).

Punktkommentarer

vers – textställe – kommentar

1 AinasI dikterna en omskrivning för fästmön Emilie Lindqvist, se komm. till »Ut till hafs!». Namnets finska innebörd är ’beständigt, evigt’. Även i »Ljungblommor» v. 13 ).

17 hägnarvårdar.

Bibliografi

Pettersson, »Bildliga naturmotiv i Topelius’ lyrik» 1952, s. 126 f.