Hvarför gret du?
Kommentaari
Kommentar
Ett manuskript är känt, daterat Oct. 14 [1843]. Dikten trycktes i HT 6 december 1843, och ingår i de senare upplagorna av diktsamlingen.
Jfr rader i brev till Emilie Lindqvist där Topelius återkallar deras avsked (22 september 1843): »Jag såg nog det glada skimret öfver ditt ansikte, när jag sist for förbi – det var raskt av dig. Jag såg nog sedan ändå, hur du lutade pannan mot fönstret, och visst var det tårar i dina älskade ögon, efter du gömde dem i näsduken. Och jag fick dina kärleksfulla afskedsord med Julius: evigt min!»
Versen är jambisk-anapestisk och femtaktig. Titelns fråga upprepas som omkväde och repeterrim i första versen och därefter i varje jämn vers. De ojämna verserna är orimmade. Dikten är en ghasel, ett persiskt, stikiskt versmått med identiska rim (repeterrim, se även inledn.). Versformen är ovanlig i svensk lyrik, men tidiga exempel finns hos Lars Stenbäck (Dikter 1840). Topelius ghaseler följer ungefär samma mönster som de tre ghaseler av Friedrich Rückert som han översatte och publicerade i HT 1842 (9/3, 24/9 och 14/12). I Ljungblommor ingår ytterligare fem ghaseler: »Löjen och tårar» (1844), »I natten» (1841), »Låt opp!» (1841–42), »Led mig!» (1843), och »Guds öga vakar» (1846) (se komm. till »Friedrich Rückert»).
Punktkommentarer
vers – textställe – kommentar
1 AinasI dikterna en omskrivning för fästmön Emilie Lindqvist, se komm. till »Ut till hafs!». Namnets finska innebörd är ’beständigt, evigt’. Även i »Ljungblommor» v. 13 ).
17 hägnarvårdar.
Bibliografi
Pettersson, »Bildliga naturmotiv i Topelius’ lyrik» 1952, s. 126 f.
Hvarför gret du?
Du Ainas älskade öga, hvarför gret du?
Du blåa glänsande himmel, hvarför gret du?
Se, lifvets brusande ström vid dina fötter
Sig lägger lugn och strålande. Hvarför gret du?
5Omkring dig sorgernas tigrar stilla hvila,
Som lam så spaka. Älskade, hvarför gret du?
Hat, afund, vrede, gamar, som hjertat tära,
I dufvoslummer sofva de. Hvarför gret du?
På afstånd qvida förskjuten kärleks suckar;
10Dig sviker ingen, ingen. O hvarför gret du?
Som aftonfläkten går öfver späda rosor,
Så lätt din stig du vandrar. O hvarför gret du?
Lik vattenliljan, i lifvets stilla fjärdar
Du ömt dig speglar. Älskade, hvarför gret du?
15Hör du ej fågelns röst i den dunkla skogen;
Han sörjer och gråter aldrig; hvarför gret du?
Gud hägnar markens blomster; tro mig, han vattnar,
Din späda förhoppnings stängel; hvarför gret du?
De lyckliga, de som vandra i morgonglansen,
20De le, o Aina! Svara mig: hvarför gret du?
1843.