Skridskoåkaren

Lukuteksti

|74| |126|

Skridskoåkaren.

Stugan är mörk som natten,

Uret knäpper så jemnt:

lemma startSyrsan skriker på ugnen,

Tuppen gal uppå skämt.kommentar

5Qvalmig är värmen inne,

Ute är vintern kall;

lemma startBister decembermorgon

Sprakar i skogens tall.kommentar

Syns icke dagens strimma?

10O hur natten är lång!

Längre jag ej kan bida,

Stugan den är så trång.

Sofven, fader och moder,

Sofven, J syskon små!

|75|

15Tyst som ett nattens spöke,

Smyger jag raskt på tå

Ut!

Sakta nu öfver gårdens

Friska knarrande snö!

20Slingrande stigen vet jag

Ned till vår vackra sjö.

lemma startRoineskommentar strimmiga spegel

Lade sig först i går:

Bär den? ängsliga fråga!

25Bär så det nog förslår.

Snö har i natt ej fallit,

Fjärden är blank och skär,

Icke ett segel glimmar,

Icke en svan lemma startrorkommentar der.

30Tusende stjernjuveler

Gnistra i isens bryn,

Men i sydost vid kullen

Dagas det ren i skyn …

|127|

O min verld är så rik,

35Och min fjärd och min vik

|76|

Som ett silfver så glimmande står!

Och kring stränderna blå

Hvita björkarna stå,

Och de vänta den älskade vår.

40Och då spänner jag gladt

I den strålande natt

Uppå foten min sko utaf stål;

Och då flyger jag käckt

Som den smygande fläkt

45Emot strändernas bländande mål.

Och det brakar i is

På förunderligt vis,

Så det sista vill brista ibland;

Men det icke mig bryr,

50Till min flicka jag flyr

Mot den vackra, den väntande strand.

Och bland björkarna der

Är en kyrka så kär,

Och vid kyrkan en stuga så röd;

|77|

55Och i stugan en vän,

Som mig väntar igen

Vid de sprakande tallarnas glöd.

Se der lyser en eld

I den frysande däld,

60Från den älskades ensliga härd;

Medan morgonens brand

Ler i skyarnas rand,

Går till henne min längtande färd.

lemma startOch hvar runa så klar,

65Som i isen jag skar,kommentar

Nog för henne berätta jag får;

|128|

Hon skall le då ibland

Och med lenaste hand

Stryka morgonens rim af mitt hår.

 

 

    Kommentaari

    Kommentar

    Ett manuskript är känt, daterat 1846 Mars 7. Dikten trycktes första gången i Necken. Poetisk kalender för 1847 och ingår i de senare upplagorna av diktsamlingen.

    Dikten är tillägnad Leonard Borgström (1832–1907), i vars föräldrahem Topelius ofta vistades under sin studietid. Skridskotemat förekommer hos Topelius bl.a. i sagan »Skridskolöparen» (1845) och i Ephemerer (2006, s. 142 f.). Dikten är den första av tre i följd som utspelar sig en kall vinternatt. Liksom metaren i dikten med samma namn, besjunger skridskoåkaren den natur som för honom till den älskades »röda stuga».

    Verserna 1–33 är trokeisk-daktyliska, tretaktiga och varannan rimmad XaXaXbXb osv, v. 17 enstavig. De följande stroferna är anapestiska med taktschemat 2–2–3–2–2–3 och rimflätningen aabccb.

    Punktkommentarer

    vers – textställe – kommentar

    3–4 Syrsan skriker på ugnen, / Tuppen gal uppå skämt.Också hos Runeberg hör syrsorna och tuppen till de finska rökpörtenas vintermiljö (se SS I, s. 205 f. och 237, komm. SS X:5, s. 437; SS VIII:2, s. 34 f.).

    7–8 Bister decembermorgon / Sprakar i skogens tall.Jfr »Respolska» v. 13.

    22 RoinesRoine: insjö i Kangasala (se komm. till den tredje Sylviavisan i Ljungblommor III).

    29 rorsimmar.

    64–65 Och hvar runa så klar, / Som i isen jag skar,Jfr vers 17 i Tegnérs »Isfarten» ur Frithiofs saga (1827): »Han ritar mång runa i isens famn» (SS I, s. 208).

    Bibliografi

    Schalin, »Hemkretsmotiv i Z. Topelii diktning» 1918, s. 24

    Faksimile