Höst-taflor

Lukuteksti

|20|

Höst-taflor.

1. Somnat har dagen nyss,

Solen har sjunkit ren,

|102|

Döende strålens kyss

Färgar med rosigt sken

5Randen af aftonskyn.

Susande vindens fläkt

Slumrar med vingen bräckt;

Stilla vid skogens bryn

Går öfver furans topp

10Gyllene månen opp.

Frid är i djupet ock,

Neder med domnad makt

|21|

Böljornas lätta flock

Lockiga hufvun lagt.

15Lekande löjans dans

Ringlar ej ytan mer,

Bländad af månens glans

Sam hon till djupet ner.

Enslig på ljusgrön strand

20Nickande björken ser

Tankfull i vågen ner.

Djupt uppå bottnens sandrättelse i originalet

Darrar dess skugga skum.

Men genom löfven ler

25Himmelska stjernans brand;

Helig och ljuf och stum

Ser hon från höjden ner,

Fridens och månens land,

Spiller i vågens natt

30Glänsande strålars skatt

Så silfverhvit …

2. Qvällsmål var slutadt nyss,

Lekande barnet ren

|22|

Slumrat vid modrens kyss,

35Slocknande brasans sken

Lyste alltmera matt,

Stilla mot fönstret böjd

Vördige gubben satt,

|103|

Blickade ut och nöjd

40Talade fromma ord:

»Gud vare lof! I år

Bittida höst jag spår.

Skörden är redan gjord,

Nyss ha vi tröskat ut,

45Sådden är redan slut,

Jordens yppersta skatt,

Brödet, oss Herren skänkt,

Brödet lemma startmed bark ej mängdtkommentar.

Barn, det blir kallt i natt,

50Hösten för dörren står,

Vintern kommer, och sen

Blir det väl åter vår,

Sommar och solens sken.

Herren är nådig än,

55Skiftar de vexlande år;

|23|

Menniskolifvets vår,

Den kommer aldrig igen,

Efter dess vinternatt

Vakna vi dock så gladt».

 

 

    Kommentaari

    Kommentar

    Tre manuskript är kända: ms 1 är ett odaterat utkast, ms 2 ett arbetsmanuskript daterat 1837, nov. och ms 3 en renskrift daterad d. 1 Nov. 1838. Härutöver är några verser nedtecknade i dagboken: de tio första verserna 31 augusti 1837, och v. 11–31 som motto för september 1837 (ms 4). Dikten ingår inte i de senare upplagorna av diktsamlingen.

    I den första delen av dikten målar Topelius en romantisk naturtavla, i den andra en familjeidyll, bägge utmejslade med realistisk skärpa. De två delarna har delvis parallella motiv och formdrag, med ett horisontellt och ett vertikalt perspektiv. Kvällens stillhet återspeglas i den fromma familjens hem. Bonden begrundar årstidernas välsignade växlingar. I motsats till detta oavslutade kretslopp avslutas människans jordevandring, varefter hon uppväcks till evigt liv.

    »Tavlor» av detta slag som skisserar bilder ur livet hade under 1840-talet etablerats som skönlitterär genre. Den måleriska metoden använder Topelius i flera dikter i Ljungblommor.

    Versen är daktylisk-trokeisk och tretaktig med korsrim, spegelrim och avslutande balk (parrim). Rimorden i v. 1–4 upprepas i v. 32–35, varvid parallelliteten mellan diktens två delar understryks. I ms 1 och 2 är delarna omsvängda.

    Punktkommentarer

    vers – textställe – kommentar

    48 med bark ej mängdtsom inte uppblandats med bark.

    Bibliografi

    Söderhjelm, »Topelius’ tidigaste lyriska diktning» 1931, s. 15; Topelius, 120 dikter 1970, s. 14 f.

    Faksimile