Folkmelodier
Kommentaari
Kommentar
Två manuskript är kända: ms 1 är ett arbetsmanuskript daterat 1844 Jan. 13–14, midnatt, ms 2 en renskrift daterad 1843. Dikten ingår inte i de senare upplagorna av diktsamlingen.
Det religiösa motivet får här ett folkligt uttryck. Att Kristus omtalas förtroligt som ’vän’ för tankarna till pietistisk fromhet. Uttryck och rim anknyter till tidens psalmer.
Versschemat växlar mellan stigande och fallande talrytm, vilket är karakteristiskt för den folkliga vistraditionen. Versen är fyrtaktig och har rimflätningen AAXbXbXb, med två till tre inrim i varje vers.
Folkmelodier.*Tonvigten bör ligga stark på första stafvelsen af hvarje rad.
Min vän är den bästa, förmer än de flesta,
Han vill mig gästa, ej fresta, men fästa,
Min vän är den enda, den kända, mig sända,
Vill utan ända mig vända till frid.
5Min vän ej sviker, ej fiker, ej viker,
Han gör mig riker för evig tid.
Min vän är herrlig, förfärlig och kärlig,
Evigt begärlig i hjertats strid.
Kom du min bästa, min enda, min kära,
10Kom att mig gästa, omvända och lära!
Hjertat må brista, men icke dig mista,
Kom du min sista, min brist all fördrif!
Du är mig nära, min kära, min ära,
Kom att mig lära dig svära mitt lif!
15Kom att förströ den förödande glöden;
Trogen i nöden och döden mig blif!
1843.