|55| |117|

De tjugufyra åren.rättelse i originalet

(26 Aug. 1845.)

De flydde som drömmar när dagarna gry,

De unga, de vexlande åren:

De flydde så hastigt som timmarna fly,

När rosorna knoppas om våren;

5De flydde likt englar som leka i sky

Med strålande liljor i håren.

De hade sitt bråk och bekymmer också,

Det skola vi icke berömma;

De hade väl moln uppå himmelen blå

10Och tårar i ögat det ömma.

Men rika de voro på kärlek ändå,

Det skola vi aldrig förglömma.

|56|

Vi ville dem rista i taflor af gull,

Blott skada vi äge så ringa! –

15Vi ville dem älska för minnenas skull

Och älska för allt de oss bringa,

Och sorgerna ville vi mylla i mull,

Som hade de varit allsinga.

Vi bergat i ladorna två dussin år

20Med skördar af minnen ren länge;

Nu stänga vi ladorna alltsen i går

Och lås för dem alla vi hänge;

Ty ängarna blomma på nytt i sin vår,

Och lian i glädje vi svänge.

25Så låtom oss berga den flyende tid,

Hur lefnadens trådar sig tvinna,

Och berga de skördar af strid och af frid,

Dem Gud låter ännu oss vinna;

Vi berga dem nöjda och blifva dervid,

30Att Gud skall oss tacksama finna.