Vålnaden på egen graf

Lukuteksti

|11|

Vålnaden på egen graf.

lemma start(Capricciokommentar i H moll.)

Det suckar, suckar

I svarta natten

En sakta klagan,

En bön om frälsning,

5Ett rop om räddning …

Det hör den vissna

Skendöda jorden,

Det hör den toma

Stjernlösa himlen,

10Men ingen svarar.

Döfstumma eko’t

I klyftan sofver,

|12|

Och nattens andar

I innanmätet

15Af jorden snarka.

Ett grufligt mörker

Min själ betäcker;

Min sol har nedgått,

Mitt hopp har slocknat,

20Min egen vålnad

Märglös och krumpen

|98|

I natten sitter

På egen graf ....

Hvad här jag lidit och hvad här jag kännt,

25Den eld mig tjusat och den eld mig brännt,

De korta dagars minnen alla, alla,

De sjunkit djupt i lemma startglömskans flodkommentar den kalla.

Det är en stilla boning

Inunder mull.

30Deröfver sänder solen

Sin blick af gull;

Deröfver susar björken

|13|

Med krona sval,

Och fågeln sjunger sakta

35I högblå sal.

Tyst! Hvem är du, som rörde vid min kind

Och störde mina ljusa sommardrömmar?

»Jag är en kropplös, öfvergifven vind,

Som natt och dag igenom verlden strömmar

40Och söker under ständigt ökadt lopp

Min fordna starka gudasköna kropp».

Och hvem är du, som djerfves med ditt ljus

Den helga skymning störa lik en fåne?

»Jag enka är i nattens sorgehus,

45Jag är den evigt sorgsna midnattsmåne,

Som söker utan ro kring verldens rymd

Mitt lif, min sol, af dödens skuggor skymd».

Och är du död, så sjunk i natt och slockna!

Kring dig må hundra mörka skyar tjockna.

50Ett minne bär du än från flydda dagar,

Ditt stulna ljus – och det mig ej behagar.

|14|

Släck ut ditt sken, det än från lifvet fångna,

Till intet varda må allt det förgångna!

|99|

Dig fridlösa, kropplösa,

55Suckande vind,

Som med isköld drar öfver fjällen,

En vålnad lik mig, –

Dig manar jag. Kom!

Ve!

60Död är jag,

Mörk är jag,

Makt har jag!

Ljuset, ljuset

Hatar jag,

65Fruktar jag,

Krossar jag …

Ve!

Dig, solens spöke,

Min hämd uppsöke.

70På vindens vingar

Till dig jag svingar,

|15|

Den gyllne flamman

Jag kramar samman,

Med blixt som ljungar

75Jag högt dig slungar,

Att hjelplös stupa

I rymder djupa …

Och der du fordom suttit i kunglig glans

Med diadem af stjernor och strålars krans,

80Der vill jag sammanrulla ett klot så tungt,

Som ebenholz så dunkelt, en dyster punkt

På blåa himlahvalfvet, att hvar till den

Ett öga ser, det genast ser bort igen …original: igen ...,

Men sjelf, sen jag dig

85Ifrån thronen har fällt,

Då kastar jag mig

Genom rymderna lemma startsnälltkommentar.

Som en storm, som en knall,

|100|

Som en blixt i sitt fall

90Störtar ljungande ner,

Se så skall jag der gå

|16|

Ifrån spher till spher

Öfver himmelens blå,

Tills mig solen försmällt

95Och mig vinden förtärt

Och jag sjunker så sällt

I den graf jag begärt .....

Då, jag känner det väl,

Skall jag slockna och dö,

100Då skall vinden min själ

Genom rymderna strö,

Då skall solen så mild

Af atomerna fler

Smälta samman en bild,

105Sända bilden hit ner,

Som en skugga i sol,

Som ett månsken vid pol …

Det är jag ……

 

 

    Kommentaari

    Kommentar

    Ett manuskript är känt, daterat 12 oct [1836]. Dikten ingår inte i de senare upplagorna av diktsamlingen.

    Vasenius uppger att Topelius i sina anteckningar, utgående från en utländsk källa, har noterat vilka bemärkta personer olika tonarter symboliserar. Diktens tonart, h-moll, uppges motsvara Byron (V, s. 106).

    Versen är blandad: v. 1–23 är jambisk, tvåtaktig, orimmad; v. 24–27 jambisk, femtaktig, parrimmad; v. 28–35 jambisk, 3–2-taktig, flätrimmad XaXaXbXb; v. 36–53 jambisk, femtaktig, med rimmet aBaBcc (v. 48–53 AABBCC); v. 54–77 fri, 1–3-taktig, parrimmad; v. 78–83 jambisk-anapestisk, parrimmad; v. 84–108 jambisk-anapestisk, tvåtaktig, korsrimmad med avslutande balk (parrim).

    Punktkommentarer

    vers – textställe – kommentar

    Rubrik (Capriccio(ital.) infall; fritt utformat »fantasistycke».

    27 glömskans flodLethe, i grekisk mytologi en underjordisk flod. När de dödas själar drack flodens vatten utplånades barmhärtigt varje minne av jordelivet.

    87 snälltsnabbt.

    Bibliografi

    Vasenius V, s. 101, 106, 273

    Faksimile