Blomman om Julaftonen
Kommentaari
Kommentar
Ett manuskript är känt, daterat 1843 Jan. 10. Dikten publicerades i HT 14/1 1843 och ingår inte i de senare upplagorna av diktsamlingen.
I en not till dikten i Helsingfors Tidningar framgår: ”Har afseende på det af Morgonbladet omnämnda egna phenomen, att man julaftonen plockat nyss utspruckna Penséer i en trädgård härstädes”).
Versschemat är balladens: jambiskt med taktschemat 3–2–3–2 och parrimmet abab.
Bibliografi
Vasenius V, s. 86
Blomman om Julaftonen.
»Är det, o Gud! din verld alltså?
Jag aldrig såg den än;
Men annorlunda jag ändå
Har föreställt mig den.
5Jag drömt så gladt om den engång,
Hur den var skön och ljus,
Med vestanvind och fågelsång
Och klara källors sus;
Hur ängen stod i glans och gull,
10Hur mild dess doft sig spred;
Hur solen såg så kärleksfull;
På tusen blommor ned.
I frusna tufvan jag det drömt,
Der sof jag än i går;
15Då sken, o Gud! din sol så ömt;
Jag trodde det var vår.
|49| |31|Jag slog så glad mitt öga opp,
Jag var så barnsligt säll;
Men grymt bedrogs mitt hjertas hopp
20I hård Decemberqväll.
Ty lund och våg bar dödens drägt
Och solen sjönk med hast,
Och för en kyss af nordens fläkt
Mitt späda hjerta brast.
25Du glada sol, du drömda vår,
Du vackra verld, farväl!
När utan kärlek glömd hon står,
Förtvinar blommans själ.»
En yngling kom och blomman bröt,
30Sin flicka gaf han den:
»Mins, när du bär den vid ditt sköt,
I lif och död din vän!»
Men flickan sade: »gosse blif
Ej falsk, lik solens sken,
35Och väck ej hjertats ros till lif,
Att dö förgäten sen!»
1842.