Du är min ro
Kommentaari
Kommentar
Ett manuskript är känt, daterat Allhelgonadag Nov. 3 [1844]. Dikten trycktes första gången i Necken. Poetisk kalender för 1845, och ingår i de senare upplagorna av diktsamlingen.
När Topelius skickade kalendern Necken till fästmön Emilie, tillägnar han henne dikten i medföljande brev: »Det får du kalla ditt stycke, och äfwen ett annat, som heter farkosten på wågen.» (14 december 1844) – Diktens inledande rader citeras i brev 5 januari 1845 när fästmön tvivlade på Topelius kärlek. Orden »Din tro min ro» lät Topelius ingravera i förlovningsringen (Vasenius V, s. 517).
Dikten är tydligt inspirerad av Friedrich Rückerts »Kehr’ ein bei mir», upptecknad av Topelius ca 1835 (NB 244.149, s. 115; Rückert, Werke. Band I [1897], s. 343 f.:
Du bist die Ruh’,
Der Friede mild,
Die Sehnsucht du
Und was sie stillt.
Ich weihe dir
Voll Lust und Schmerz
Zur Wohnung hier
Mein Aug’ und Herz.
Kehr’ ein bei mir,
Und schliesse du
Still hinter dir
Die Pforten zu.
Treib andern Schmerz
Aus dieser Brust!
Voll sei dies Herz
Von deiner Lust.
Dies Augenzelt
Von deinem Glanz
Allein erhellt,
O füll’ es ganz.
Franz Schubert tonsatte Rückerts dikt (D 776), en melodi som är tillämpbar också på Topelius strof.
Versen är jambisk, tvåtaktig och spegelrimmad abbacddc.
Bibliografi
Granér, Zachris Topelius’ kärlekslyrik 1946, s. 169–172; Söderhjelm, »Topelius’ tidigaste lyriska diktning» 1931, s. 49; Topelius, 120 dikter 1970, s. 72 f.; Törnudd, Flickan från Kahra 1948, s. 195 f.; Vasenius II, s. 525–531
Du är min ro.
Du är min ro,
Min tröst, min frid,
Min himmel blid,
Mitt hopp, min tro,
5Min längtans hamn
Hvart andedrag …
O bred i dag
Mot mig din famn!
Min själ är trött,
10Min längtan varm;
Låt vid din barm
Mig hvila sött!
Du är mitt lif,
Min oro säll …
15Till lifvets qväll
Hos mig förblif!
Slut i din famn
Mig, dyra du!
|88|Gif mig ännu
20De ljufva namn!
I morgon ren
Din helgedom,
Din famn, är tom,
Din själ allen.
25O du är rik
Och du är varm,
Men jag är arm …
Ej från mig vik!
O se på mig,
30Min enda ro!
O låt mig bo
Och bli hos dig!
1844.
|52|