Fingerräkningen
Kommentaari
Kommentar
Ett odaterat förarbete är känt [1840]. Dikten ingår i de senare upplagorna av diktsamlingen.
Åtskilliga Topeliusdikter bär dialogens prägel; liksom den följande dikten är denna en av de mest talspråkliga och lättsamma. Av Topelius dagböcker 1838–1840 framgår att väninnorna i Nykarleby, bland dem Emilie Lindqvist och Hilda Winge (jfr v. 1, 54) räknade sina förälskelser på fingrarna (db 10/10 1838, 29/10 1838, 13 juni 1840). – Vest påpekar att dikten erinrar om Franzén (1905, s. 60).
Versen är jambisk pentameter med rimflätningen aBaaBcc.
Punktkommentarer
vers – textställe – kommentar
8 Sybågenramen där handarbetet spändes fast.
8 längesensedan länge.
9 res-piratenpirat: handväska, främst avsedd för sytillbehör. SAOB ger v. som exempel på ’respiraten’.
12 raraförträffliga.
16 detta år – vårt sjuttonde,Emilie fyllde 18 år 1839.
18 uniform med uppslag blå,Från 1831 var Finska kadettkårens uniformer ljusblå.
27 kottiljongenkotiljong: kontradans, vanlig under 1800-talet, med många improviserade turer och inslag av sång och lek, där små presenter, s.k. kotiljongsmärken, delades ut.
34 öfverskonytterskon.
39 kammarjunkarnhovman, i rang under kammarherre.
Datering 1839.Enligt manuskriptdateringar i dikthäftet torde ms ha tillkommit 1840. Möjligt är att tidigare ms förkommit.
Bibliografi
Vasenius II, s. 337; V, s. 103; Vest, Zachris Topelius 1905, s. 60
Fingerräkningen.
Nog mins du, söta Hilda, än den qvälln
I vintras, när det var så kallt derute
Och pappa kom från sta’n i vargskinnsfälln,
Men brasan sprakade så klart på hälln –
5Jag önskade att der ännu vi sut’e –
Vi hade icke träffats på ett år,
Och mycket ändras medan tiden går.
Pianot stängdes. Du tog
res-piraten
10Och delte pepparkakor ut och rån
|183|Åt syskonen, som skreko långtifrån
Af glädje åt den
rara
läckra maten.
|13|Sen skjöto vi två stolar hop så tätt
Vid brasan, och så blef det en duett.
15Ack himmel, hvad det mycket händt ändå
På
detta år – vårt sjuttonde,
min söta!
Han hade kommit – han och han också,
Han hade
uniform med uppslag blå,
Men han var rest, kanske att henne möta!
20Han visst bedyrat det var ingenting,
Men, gissa bara! Jo, han bar en ring!
På balen har han dansat först – Med hvem?
Med dig? – Åhnej, med långa mamsell Fager.
Sen med Charlotte … och har knappt sett på dem!
25Men mig så bad han att ej fara hem …
Då kom herr Kruslund, han som är så mager …
– Men
kottiljongen
, säg? Du glömmer dig.
– Ja den? Han dansade ju den med mig.
Och hvad han sade? – Åh, det har jag glömt …
30– Omöjligt! – Af den lilla rosenbusken
Uti mitt fönster har en knopp han gömt,
|14|Om visan som jag sjöng, så har han drömt,
Och … då skrek mamma: kom, nu väntar kusken! …
Han höll min kappa, räckte
öfverskon
35Och stod på medarna till långa bron.
Och sen den andre? – Expediten? – Ja.original: Ja. –
– Åh original: Åh kära du, han hade ren fått korgen …
– Kadetten? – Ja nog är han söt och bra,
Men
kammarjunkarn
kan jag ej fördra …
40– Och löjtnanten? – Han tog ett glas i sorgen …
– Och gamla rådet, gör han än sig söt? …
– Ja rådet, vet du, är och blir ett nöt.
|184|Du log, jag log. Och sen begynte vi
På fingrarna att räkna allt tillsamman:
45Vår första barndoms lilla sympathi
Och sen hvar tjusfull dröm som gått förbi:
Den första, andra, tredje, fjerde flamman.
Men tänk vår häpnad, när uti en vrå
Satt lilla syster Lise och hörde på.
50Så sutto vi långt i den sena natt
|15|Och bigtade vid brasan så förtroligt
Hvar hemlighet, som än vårt hjerta gladt,
Hvar sorg, som myror i vårt hufvud satt,
Och, Hilda, visst var det gudomligt roligt,
55Men kanske, när den rätte kommit har,
För honom ha vi ej ett finger qvar!