Kommentar

Ett manuskript är känt, daterat SkärThorsdag [1841]. Dikten trycktes första gången i Necken. Poetisk kalender för 1845 (Hfrs) och ingår i de senare upplagorna av diktsamlingen.

Dikten är en av många Topeliusdikter med havet som metafor, här för livet och kärleken. Ms-titeln, Papilionerna (fjärilarna), antyder det flyktiga och instabila i kärlekens väsen. Metaforerna åskådliggör att jaget – den bräckliga farkosten – befinner sig i kärlekens våld. Diktens metanivå framhålls genom att metaforerna förklaras.

Dikten skrevs när Topelius intresse för Emilie Lindqvist hade vaknat men det ännu fanns andra »flammor» i hans liv. Sista strofen har en motivisk likhet med »Hvem är din lefnads ljus?».

Versen är jambisk med taktschemat 3–2–3–2 och balladrim XaXa (strofen halverad i jämförelse med föregående dikt).

Punktkommentarer

vers – textställe – kommentar

13–16 Än uti dunkla dälder [...] Uddhvassa ring.Jfr anteckning i dagboken om Anna-Maja som han ser vid vattnet, »älskvärd och försåtlig, ljuf att kyssa på uddhvassa läppar […] Sådan är frestelsen i kvinnohamn – udden är dold – på rosenläppar bor stundom döden.» (28 augusti 1840)

13 dunkla dälderdunkla dalar; som uttryck för jordelivets mödor (även i »Julpsalm», v. 14).

23–24 Och Emmas öga stjernan, / Som kysser den.Jfr ms-titeln, Papilionerna från grek. psyché: även fjäril, fjärilskyss, d.v.s. själarnas beröring, genom blicken.

Datering 1840. Enligt intilliggande manuskriptdateringar i dikthäftet torde ms ha tillkommit 1841. Möjligt är att tidigare ms förkommit.

Bibliografi

Granér, Zachris Topelius’ kärlekslyrik 1946, s. 161 ff.; Pettersson, »Bildliga naturmotiv i Topelius’ lyrik» 1952, s. 91; Vasenius V, s. 86; Vest, Zachris Topelius 1905, s. 80