1 Januari 1850

Lästext

|144|

1 Januari 1850.

Tornklockan ljuder i natten. Hör!

Så sällsam är nu dess klang.

Till nya ziffror sig visarn rör,

När dånet ur malmen sprang.

5Nu ringes det gamla till ro, till ro,

Nu ringes det nya till strid;

Ett slägte bäddas i grafvens bo,

Ett annat står upp dervid.

Det lemma startnittonde seklets dagkommentar har nått

10Sin strålande middagsstund,

Nu klyfves i morgon- och aftonlott

Århundradets långa rund.

|145|

O dag af sorger, o dag af ljus,

Af strid och af lemma startsegerpalmkommentar!

15Din sol har gått opp i blod och grus;

Skall qvällen gå ned i qvalm?

Din sol har gått opp i glans och storm,

Och mörkret har flytt för den;

|161|

Ha skyarna ren bytt färg och form,

20Och stundar en natt igen?

O dag af sorger och längtan, om

Vår väntan du så bedrog,

Då låt oss dö förrän qvällen kom,

Förrän all vår fröjd du tog!

25Men om du en framtid skänka vill,

Som löftena skön och ny,

O slut ännu ej vårt öga till,

Förrän vi ha sett den gry!

|146|

Vak opp, du vårt finska folk, vak opp

30Till nittonde seklets dag!

Dess lösen är ljus, dess fana hopp!

Den fanan i handen tag!

Vak opp till mödornas ädla strid

På skördens och tankens fält!

35Båd’ guld och slagg har den rika tid;

lemma startTag ankommentar hvad der ädlast gällt!

När rundt omkring dig är kamp och blod,

Du odle i frid din teg!

Din klinga är skarp, som stål ditt mod;

40Hvem vågar skylla dig feg?

Dig feg! som så ofta stridt och blödt

Ur hundrade djupa sår,

Som ofta din sista kraft förödt

Och dock ännu upprätt står!

45Som förr du värnat ditt land, din rätt

Mot fienders starka här;

|147|

Nu värna ej blott mot hungern det;

Red ljuset en fristad der!

|162|

lemma startHvar ödemark, som med skördar täcks,

50Hvar farled i förr stängd sjö,

Hvar tankes ljus, som inom dig väcks,

Bär framtidens ädla frö.kommentar

O att så blodig din morgon var

I nittonde seklets strid,

55Så ljuf, så herrlig, så blid, så klar

Dig lemma starthägnekommentar dess aftonfrid!

 

 

    Kommentar

    Kommentar

    Ett utkast på sju verser är känt, daterat 30/12 49. Dikten trycktes i HT 2 januari 1850, och ingår i de senare upplagorna av diktsamlingen.

    Vid tiden för diktens tillkomst hårdnade myndigheternas grepp med skärpt censur, och krossade förhoppningarna om ett öppnare kulturklimat (jfr Alhoniemi 1969, s. 227). När dikten publicerades i HT hade stroferna fem och sex censurerats, de finns endast tryckta i Nyberg (1949, s. 230):

     

    De härliga löften, dem du gav,
    när morgonen tänt sitt bloss,
    säg, har din afton för dem en grav,
    liksom den har en för oss?

    O längtans dag och dock alltför kort,
    om så du oss svika skall,
    oss tidigt ryck ifrån jorden bort,
    att ej vi må se ditt fall.

    De två ersättande stroferna i diktsamlingen (v. 17–24) är omformuleringar av de censurerade.

    Dikten är tudelad enligt samma princip som »Våren 1848»: i de sju första stroferna är perspektivet allmänt, i de sju följande specifikt finskt. Topelius vill ingjuta framtidstro i det finska folket och förhoppningar om ett fredligare och fruktbarare halvsekel än det föregående (v. 29–56). Castrén noterar att den materiella odlingen här jämställs med den ideella (1918, s. 255 f.; ex. v. 34). I de senare upplagorna är de uppfordrande och vid det laget politiskt inaktuella verserna 29–56 borttagna.

    Versen är jambisk-anapestisk, med taktschemat 4–3–4–3 och korsrim abab.

    Punktkommentarer

    vers – textställe – kommentar

    9 nittonde seklets dag1800-talets mitt; jfr ms nedan.

    14 segerpalmsegerlön.

    36 Tag anbeakta.

    49–52 Hvar ödemark, som med skördar täcks, [...] Bär framtidens ädla frö.Jfr »Våren 1848», där uppodlingen av ödemarken på ett liknande sätt blir en exponent för framtidshoppet (v. 51–52).

    56 hägneskall skydda.

    Bibliografi

    Alhoniemi, Isänmaan korkeat veisut 1969, s. 226; Castrén, »Topelius’ fosterländska lyrik» 1918, s. 249, 255 f.; Nyberg, Zachris Topelius 1949, s. 230; Vasenius III, s. 357

    Faksimil