11. Under häggarnas doft
Kommentar
Kommentar
Se kommentar till diktsviten »Sylvias visor».
Ett odaterat manuskript är känt. Dikten trycktes i HT 21 juni 1854 och ingår i de senare upplagorna av diktsamlingen.
Dikten tillkom medan Krimkriget pågick vid Finlands kuster, och kriget får i dikten utgöra både kontrasterande bakgrund och symbol för den relation som beskrivs. Dikten kan ses som en pendang till »Under Rönn och Syrén» daterad juni 1855 (jfr Vetterlund 1918, s. 23).
Versen är trokeisk och tretaktig, den avslutande versen fyrtaktig. Rimflätningen är aaaXbbb.
Punktkommentarer
vers – textställe – kommentar
12–14 Som en aftonfläkt, / När en sol är släckt, / Är så ljuf hans andedrägt.Vetterlund hör en romantisk trånad i strofslutens ekolikt tredubbla slutrim (1918, s. 23).
15–18 O hur långt ifrån [...] hafvet brusar;Den engelska flottan besköt dessa veckor finländska kuststäder och Sveaborg (se inledn.)
39 vankavandra rolöst.
Bibliografi
Hedvall, »Topelius såsom sin hembygds skald» 1918, s. 60; Pettersson, »Bildliga naturmotiv i Topelius’ lyrik» 1952, s. 34; Topelius, 120 dikter 1970, s. 149–151; Vetterlund, »Finlands romantiker» 1918, s. 23 f.
11. Under häggarnas doft.
I den stilla dal,
I den gröna sal
|72|Mellan björk och al
Står en hägg i blomma,
5Och nog mins du den,
|216|Du mitt hjertas vän,
Och nog mötas vi der än.
Som en drifvas snö,
Som ett skum på sjö,
10Som en hvitklädd mö
Står vår hägg i blomma;
Som en aftonfläkt,
När en sol är släckt,
Är så ljuf hans andedrägt.
15 O hur långt ifrån
Ryter stridens dån,
Och en storm med hån
Öfver hafvet brusar;
I vårt lugna bo,
20Der är hopp och tro,
Der är blomsterdoft och ro.
|73|Hela skogens makt
I sin sommarprakt
Står kring oss på vakt
25Med gevär på axel,
Och vår fältmusik,
Den är skön och rik,
Fågelsång i skog och vik.
Och vårt lilla krig
30Mellan mig och dig
På den gröna stig
Är ett krig om kyssar,
Och det är vår sed,
När vi sluta fred,
35Ge vi lilla hjertat med.
Säg, vill du dervid
Byta bort vår frid
Mot all storm och strid,
|217|Som i verlden vanka?
40Vill du, öm och from,
|74|Mot all rikedom
Byta bort vår hägg i blom?
O så säg ej mer,
Att vår sol går ner,
45När den skönast ler,
Lifvets korta glädje;
O så hviska att
Våra hjertans skatt
Är en doft i sommarnatt.
50Du mitt hjertas vän,
Solen sjunker, men
Hon går opp igen
Öfver gyllne vågor,
Och vårt lif förgår,
55Men vår kärlek slår
Åter blom i evig vår.
25 Maj 1854.