Mathias Alexander Castrén
Kommentar
Kommentar
Inget manuskript är känt. Dikten ingår i de senare upplagorna av diktsamlingen.
M. A. Castrén (f. 1813) var specialist på finsk-ugriska och samojediska språk, och en banbrytande forskare. Han ägnade i stort sett hela 1840-talet åt forskningsresor under svåra förhållanden i Karelen, området vid Archangelsk och Sibirien. Han samlade in ett stort material med stöd i nya metoder för fältarbete (om avfärden, se komm. till »Lönnrot, Castrén»). År 1851 utnämndes Castrén till universitetets första professor i finska språket och litteraturen.
Castrén dog 7 maj 1852, och på begravningen den 12 maj sjöngs Topelius dikt »på en finsk melodi af enkelt rörande allvar» (Vasenius III, s. 374). Samma dag hyllade Topelius hans livsverk i HT: »Det händer understundom att hela nationers kraft och egendomlighet likasom sammanpressas och utpregla sig hos en enda individ.» Topelius framhåller att Castrén var älskad framförallt för att »han var en man af sitt folk: den fasta viljan, den okufliga själskraften, det raka ihärdiga framgåendet mot ett bestämdt mål – allvaret, lugnet, föraktet för mödan och faran – sjelfva satiren – allt detta var finskt» (12 maj 1852).
Dikten sjöngs också på Österbottniska avdelningens »gravöl» 9 november 1852, se komm. till »Studentvisa». Se också komm. till »Kantele», och »Georg August Wallin» (följande dikt).
Versen är daktylisk och fyrtaktig med rimflätningen AAbb.
Punktkommentarer
vers – textställe – kommentar
5 sin vaggadet sibiriska Altai, som betraktades som det finska folkets urhem.
Bibliografi
Salminen, »Castrén, Matthias Alexander» BLF 2 [se där anförd litteratur] 2009; Vasenius III, s. 372–379
Mathias Alexander Castrén.
(Studentsång vid grafven d. 12 Maj 1852.)
Slumra välsignad i fädernejorden,
Du som med mäktiga anden och orden
Irrade vida kring polens strand,
Bergande skörd för ditt fosterland!
5 Finland har funnit
sin vagga
den gömda,
Minnenas dag har gått opp för de glömda,
Ljud af försvinnande folk stå qvar,
Frälsta af Dig för en framtids dar.
|231|Hvilan är kommen och bruten är stafven.
10 Finland i sorg vid den öppnade grafven
Ristar för evigt ditt älskade namn
Djupt i dess klarnade häfders famn.
|99|O att, som Du, vi må lofva och lära
Älska vårt land och dess språk och dess ära;
15O att, som Du, vi med hjerta och hand
Lefva och dö för vårt fosterland!