Georg August Wallin
Kommentar
Kommentar
Inget manuskript är känt. Dikten trycktes i HT 27 oktober 1852 och ingår i de senare upplagorna av diktsamlingen.
G. A. Wallin (1811–1852), studerade orientaliska språk i Sankt Petersburg och gjorde tre forskningsresor till Arabiska halvön. Hans resebrev publicerades i flera finländska dagstidningar 1844–1849, också i HT (24/2 och 2/3 1844). Språkforskarna Wallin och Castrén blev förebilder för den yngre studentgenerationen genom sina strapatsrika resor i vetenskapens tjänst. Wallins internationella rykte, som också noterades i HT 5/1 1856, var som störtst efter hans död, då engelska, tyska och franska lärda tidskrifter uppmärksammade hans resor.
Vasenius ser en parallell mellan sagan »Björken och stjernan» och dikten om Wallin, skriven en kort tid före: barnen »som gingo genom lifvet fram emot ett enda mål» (V, s. 499).
Versen är jambisk med taktschemat 4–4–4–3 och parrimmet aabb.
Punktkommentarer
vers – textställe – kommentar
5–8 Se, Asiens [...] Castrén.Avser Castréns resor och förtidiga död, se komm. till föregående dikt
27 Samum det arabiska namnet på den torra och heta ökenvinden.
31 Och fosterlandets varma tårI sina lyriska dödsrunor uttrycker Topelius med hjälp av personifikationer föreställningen om en kollektiv, nationell sorg, jfr föregående dikt där Finland står i sorg vid Castréns grav.
Bibliografi
Litteraturblad för allmän medborgerlig bildning 8 augusti 1852, s. 248–253 [nekrolog]; Topelius, Boken om Vårt Land 1875; Vasenius III, s. 378, 382; V, s. 499; Wallin, Studieåren och resan till Alexandria 2009;Öhrnberg, »Wallin, Georg August», BLF 2 2009; »Vägen till Arabien – ’det förlovade landet’» 2010, s. 15
Georg August Wallin.
Gå, vandrare på lifvets väg,
Din bana fram med fasta steg,
Och mät ditt mål – ej dina fjät,
Ej dina faror mät!
5
Se, Asiens hemska ödemark
Med tak af is, med bröd af bark,
Den gaf sitt rof, som dignat ren,
Den gaf igen Castrén.
|100|Och se, Arabiens heta sand
10Med folk i glöd, med sol i brand,
Den gaf igen sitt rof, – den gaf
Ej åt Wallin en graf.
I fosterlandets jord till slut
De vandrat och de hvilat ut,
15De båda ädle vandringsmän,
De gömmas nu i den.
I söder eller nord – stor sak!
Blott vägen går till målet rak,
Om uti glöd, om uti is,
20Det allt är samma pris.
|232|Det allt är samma pris att ge
Sitt lif för stora mål, som de,
Och hvem vill räkna år af nöd
Mot deras sköna död!
25Se, långt i polens stepper ren
Försvinna spåren af Castrén,
|101|Och öknens heta
Samum
gått
Der nyss Wallin har stått.
Men dock så lefva deras namn
30Och deras verk i häfdens famn,
Uppfriskar deras spår.
Gå, vandrare på lifvets väg,
Din bana fram med fasta steg
35Och mät ditt mål, – ej dina fjät,
Ej dina faror mät!
1852.