Två konungar
Kommentar
Kommentar
Två odaterade manuskript är kända [1859]. Dikten trycktes i HT 14 september 1859.
Dikten upptar ett återkommande tema hos Topelius: våldet kontrasteras mot freden, här personifierade i två samtida kungar. 1859 riktades Europas blickar mot Italien, där konungen av Bägge Sicilierna i Neapel, Ferdinand II, regerade enväldigt. Masshäktningar utan motstycke hade 1848 godtyckligt drabbat oskyldiga, och rapporter om de överfyllda fängelserna spreds över Europa.
Kung Ferdinand II dog den 22 maj 1859, och Oscar I, kung av Sverige och Norge från 1844, den 8 juli samma år. Oscar I gjorde sig känd som en liberal regent. Han framlade förslag om allmän folkskola, påtalade de förnedrande förhållandena i landets fängelser, tog ställning för kvinnans likaberättigande och införde näringsfrihet. I HT 20 juli 1859 refereras de uppskattande ord om kungen som uttrycktes i svensk press.
Versen i diktens första del är nystev med rimflätningen xxxaxbxbxa, och diktens andra del är jambisk, fyrtaktig och parrimmad aabbccdd. Med denna formella åtskillnad markerar Topelius, på ett för honom karaktäristiskt sätt, en innehållslig kontrast.
Nystev består av en fyr- eller femstavig jambisk fras med två eller tre prominenta (betonade) stavelser varav den fjärde dominant. Effekten är en gungande, dansant rytm som imiterar polskan. Stagnelius introducerade nystev i svensk lyrik, ex. »Hvad suckar häcken?» från 1819 (SS II 1914, s. 87; Lilja 2006, s. 410 f.; Sylwan 1934, s. 115 f.). I Ljungblommor använder Topelius versschemat i 14 dikter (»Fotspåret i klippan», »Eden», »Stockholm», »Hon går förbi», »Den resande studenten», »Försakelsen», »Landet törstar», »Den blåa randen på hafvet», »Stoftets förtviflan», »Dämonen», »Naturens skönhet», »Snöflingorna», »Två konungar» och »Stockholm»).
HT 20 juli 1859: »I Sverige uttalas från alla håll den uppriktigaste saknad öfver den ädle och milde konung Oskars död. Utan fruktan för att en gång jäfvas, yttrar en svensk tidning, torde man kunna påstå, att en bättre vilja, än den, som med konung Oskar nedsteg i grafven, aldrig intagit en thron. Lägges dertill en ovanlig bildning i nästan alla vetandets grenar, i förening med en humanitet, som hade en vänlig blick, ett vänligt ord för alla, utan afseende på lycka eller börd, så har man för sitt minne den sällsynta uppenbarelsen af en regent, som icke behöfde diademets glans för att lysa från thronen, eller spirans makt för att draga allas hjertan dit.»
Kung Oscar, som också komponerade, hade fått partituret till Kung Carls jagt med en versifierad tillägnan. Vid en audiens hos kungen fick Fredrik Pacius en hälsning till Topelius, som återges av Vasenius (V, s. 425 f.): »Hälsa Topelius, säg honom att jag tycker mycket om hans verser och att jag ofta läser dem om igen. Många utaf våra största poeter kunde skatta sig lyckliga öfver att ha skrifvit sådana vackra verser.»
Punktkommentarer
vers – textställe – kommentar
4 Ischiasvulkanisk ö utanför Neapel.
5 Vesuviusvulkaniskt berg söder om Neapel.
7 TiberiiTiberius Claudius Nero, romersk kejsare (14 f.Kr.–37 e.Kr.), liksom Ferdinand II beryktad som en despotisk regent.
9 Sanct ElmosSant’ Elmo var Neapels största borg, och fängelse för politiska fångar.
22 aveSyftar på bönen »Ave Maria».
24 helgonskatthelgonskatt reliker.
25 lazaronentiggaren; ursprungligen om de fattigaste i Neapel.
29 kung FernandoEn metriskt motiverad omskrivning av kungen i Neapel, Ferdinand II, (ital.) Ferdinando.
48 SkandienSverige och Norge.
58 Två rikenunionsländerna Sverige och Norge.
60 sjunktäldre form av sjunkit.
62 låderhäftar.
68 RiddarholmensRiddarholmens kyrka i Stockholm har varit kunglig gravkyrka från 1634 när Gustaf II Adolf begravdes.
Bibliografi
Alhoniemi, Isänmaan korkeat veisut 1969, s. 212; Vasenius V, s. 425 f.
Två konungar.
†
Den svarta natten
Neapel höljer,
Dåft mullrar hafvet
Mot
Ischias
strand.
5
Vesuvius
flammar,
Och jorden bäfvar,
Kring Capri sväfvar,
10Stå högt i brand.
De tusen klockor
I natten ringa.
En messa ljuder
Ur templets hvalf.
15En skara munkar
Med facklor tågar.
Ur fängselhålan
En stämma frågar
Hvi klockan ringde,
20Hvi jorden skalf.
|235|Men processionen
Sitt
ave
mumlar
Och skrider framåt
Med
helgonskatt
.
25Blott
lazaronen
Vid kyrkomuren
Ur sömnen spritter
Och gäspar vresig:
Vår
kung Fernando
30Har dött i natt.
Då ljusnar fängslet
För fångens öga,
Och lätt blir kedjan,
|275|Som honom tryckt.
35Men dyster sitter
Historiens ande
Vid sarkofagen
Och ristar tankfull
Tyranners öde
40Och ändalykt.
|236|†
Det var en sommar skön och klar,
När sjelfva natten underbar,
Förbländad uti strålar såg
Sin himmel uti Mälarns våg.
45Och när den evigt unga sol
Rann upp på fjällens kungastol,
Red döden in i Oscars borg,
Och
Skandien
hade sorg.
Liksom Hans lif var ljus och frid,
50Så gick Han hän en morgon blid,
När allt omkring Hans thron var skönt
Och ljust och klart och sommargrönt.
Och innan än ett ögonpar
Sin kungssorg uti perlor bar,
55Gret morgondaggen ren sin tår
Vid konung Oscars bår.
Han var ett ädelt sommarregn;
Hans spira var ett ax, och tungt
60Af kärna från Hans hand det
sjunkt
.
Han dignat under kronan; men
Det
låder
ingen fläck vid den,
Och intet brutet kungaord
Har blekt dess glans i nord.
|237|65Nu duggar hösten på Hans graf;
Kung Oscars blommor fallit af,
|276|Han lagt sitt milda tidehvarf
Till
Riddarholmens
hjeltearf.
O främling, fjerran eller när,
70Har du en ädel furste kär,
Och har en tår i ögat än,
Så skänk Kung Oscar den!
1859.