9. Sylvias helsning från Sicilien
Kommentar
Kommentar
Se kommentar till diktsviten »Sylvias visor».
Inget manuskript är känt. Dikten trycktes i HT 24 december 1853 och ingår i de senare upplagorna av diktsamlingen.
Julen 1853 tillbringade familjen Topelius i Helsingfors med släktingar, Emilie Topelius låg sjuk.
I dikten utgör Italiens naturskönhet en bakgrund för Sylvias lovsång till Finland, jfr tredje Sylviavisan. Bilden av evig grönska hade etablerats av Vergilius (se punktkomm.), och återfinns i den romantiska litteraturen t.ex. hos Goethe i »Kennst du das Land?». Goethe besökte under sin italienska resa (1786–1788) Sicilien och hävdade att ön utgjorde nyckeln till förståelsen av Italien. Topelius hade vid diktens tillkomst inte varit i Italien.
Versen är jambisk-anapestisk med taktschemat 4–3–4–3–4–4–2–2–4 med rimflätningen ababccXdd.
Punktkommentarer
vers – textställe – kommentar
10 Jag bor i de eviga vårarnas land,Jfr Vergilius: Hic ver adsiduum (»Här råder evig vår») Vergilius Georgica 2.149 (se Oksala 2009, s. 12).
16 Orangernas ångaapelsinträdens doft.
21–22 Vid foten af Etna, der är en graf, / Hvars sorg uti blommor byts.Jfr komm. till Sylviavisan nr 5, v. 5–6.
Bibliografi
Alhoniemi, Isänmaan korkeat veisut 1969, s. 105; Oksala, »Zacharias Topelius ja Karl Collan joulun sävelen luojina» 2009, s. 12
9. Sylvias helsning från Sicilien.
Och nu är det jul i min älskade nord;
Är det jul i hvart hjerta också?
Och ljusen de brinna på rågade bord,
|213|Och barnen i väntan stå.
5Der borta i taket, der hänger han än,
Den bur, som har fångat min trognaste vän.
Och sången har tystnat
I fängelseborg;
O hvem har ett hjerta för sångarens sorg?
|67|10
Jag bor i de eviga vårarnas land,
Der glödande drufvorna gro.
Cypresserna dofta vid hafvets strand;
Der har jag mitt ensliga bo.
Det flammande Etna, det gnistrar så skönt;
15Och luften är vårlig, och gräset är grönt.
Ur skogarna går,
Och ljuf mandolinen om kärlek slår.
Cypresserna dofta. Det brusande haf
20I silfver mot stranden bryts;
Hvars sorg uti blommor byts.
Der slumrar en gäst ifrån nordens dal;
Och nu är det jul i hans fädernesal.
25Hvem sjunger din visa,
Som fordom en gång?
Hör, Sylvia sjunger din hembygds sång.
Och stråla, du klaraste stjerna i skyn,
Se ned på min älskade nord!
|68|30Och när du går bort under himmelens bryn,
Välsigna min fädernejord!
I blommande vårar, på gyllene strand,
Hvar finnes ett land som mitt fädernesland?
För dig vill jag sjunga
35Om kärlek och vår,
Så länge din Sylvias hjerta slår.
24 Dec. 1853