Elfte Föreläsningen. 5/12 55

|26||306|

Elfte Föreläsningen. 5/12 55. (se föreg. häfte sid. 114)

1 Lyckligtvis motsvaras denna proportion ännu i flera delar af landet, men tål ej heller att minskas; i andra nejder, hufvuds.hufvudsakligen vid kusterna är skogens areal redan betydligt minskad under den rätta proportionen.

2 Finlandoriginal: Finlands räknar på 6,835⅕ qv.qvadrat mils areal 9⅕□ boningsplatser och vägar; 79½□ åkerjord; 277⅖□ äng; 762⅗□ svedjebar skogsmark; 2,178½□ torr skogsmark; 632⅗□ skogbevuxna kärr; 1,648⅕ skoglösa mossar; 444□ kala berg och fjälltrakter samt 803³⁄₁₀□ inre vattenytor. Således mfinner man, att den eg.egentliga skogen upptar inalles 3,573⁷⁄₁₀□, hvilket gör 59 procent, eller nära ⅗ af hela landets areal, en proportion således som fullt motsvarar det klimatiska behofvet i södra Finland, men deremot är för ringa för hela landet i medeltal, särdeles för de norra delarna. Bristen i detta afseende blir ännu tydligare, när man jemför länen och finner, att St Michels län, som har den största skogen i förh.förhållande till sin areal, räknar deraf 77 procent, dernäst T:hus län 73 proc.procent, dernäst Nylands län 72 proc.procent och Wiborgs län 71 proc.procent Följaktligen ha centern och en del af södra Finland den riktiga proportionen af skog. Men denna proportion understiges redan i Kuopio län, som har blott 66 proc.procent, i Åbo län, som har blott 62 proc.procent och ännu ogynnsamare blir förh.förhållandet i Wasa l. som har blott 57 proc.procent och i Uleåborgs län, som har blott 51 proc.procent skog. Förh Huru märkvärdigt mossbildningen tilltager i samma mån skogen minskas finner man deraf, att just de trakter af landet, som ha den minsta skogen, deremot ha de mesta mossorna. Således finner man i fråga|27||307| om mossorna ordningen mellan länen alldeles omvänd, så att Uleåborgs län har inalles 49½ proc.procent mossor och kärr, Wasa l. 39³⁄₁₀ proc.procent, Kuopio l. 36½, Wiborgs l. 28, St Michels l. 21⅟₁₀, Åbo län 13⅗, T:hus län 13³⁄₁₀ och Nylands län blott 6⅗ procent mossor och kärr. Det är således endast Åbo län, som har jemförelsevis både litet skog och litet mossor, men deremot har också Åbo län, icke blott relativt till sin areal, utan också absolut den största åkervidden i Finland, neml.nemligen 17□, likasom det också har den tätaste befolkningen, näst Nylands län. Förhållandet blir än klarare vinner på jemförelsen, när man vet, att i Nylands län belöper sig Danmark utgör skogen 4⁷⁄₁₀ procent af landets hela areal, i norra Italien 10 proc.procent, i Frankrike 10 proc.procent, i Tyskland öfverhufvud 27 proc.procent, i europeiska Ryssland 30 proc.procent, i Österrike 31, i Sverige 42 och i Finland utom Lappmarkerna 579 procent. Denna jemförelse ger oss den hugnad, att om äfven, som sagdt, vårt land i förh.förhållande till sin polhöjd har snarare för litetn än för mycken skog och vi således tvingas af omtanken för eget väl att på allt sätt motarbeta skogens ytterligare minskning – så har naturen ännu unnat oss den fördelen att vara relativt det skogrikaste land i hela Europa och följaktligen anvisat skogen såsom vår handels förnämsta skattkammaren – såsom den, hvilken hufvuds.hufvudsakligen skall betala vårt behof af utländsk import, medan de öfriga hufvudnäringarne: åkerbruk, boskapsskjötsel och industri förnämligast afse fyllandet af landets egna behofver.

3 I detta afseende skall jag ännu meddela en beräkn.beräkning af öfverdir. Gyldén i hans nämnda arbete om skogshushållningen, hvarigenom han leder|28||308| sig till en beräkning af den massa skogsprodukter landet årligen kan exportera utan att, såsom härtills, mer och mer ruinera sina skogar.

4 Hela 1850 års export af skogsprodukter från Finland: bjelkar, plankor, sparrar, läkter, tjära, pottaska, trädkärl m. m. beräknar Gyldén till en sammanlagd fast vedmassa af 468,000 kubikfamnar, hvaremot den inhemska årliga förbrukningen af brännved, timmer, slöjdvirke, stängsel m. m. samt inberäknadt 80,000 tunnland nya sveder årligen, ej anses öfverstiga 5,770,000 kubikfamnar. Deremot böra Finlands 33,800,000 tunnland eller 3,573□ mil skog årligen producera 11 à 12 millioner kubikfamnar virke, hvilken produktion ännu kan mer än fördubblas genom en bättre behandling af skogarna. Således bör landet årligen kunna i st.stället för 4,68,000 f.famnar lätteligen kunna exportera 5 till 6 millioner famnar utan att minska sin skog – och denna export motsvarar ett värde af 18 till 241 millioner rubel silfver, i st. f.stället för att landets hela export år 1853 uppgick till 2,942,000 rub. s. mrubel silvermynt – således 76 à 87 gånger mindre, än endast skroogsprodukternas belopp ensamt – om nemligen – ty på detta om beror mycket – kommunikationerna vore sådana, att det inre landet kunde tillgodogöra de ofantliga kapitaler, som nu hvarje år förmultna, förskingras och på allt sätt vanvårdas i våra skogar. Jag behöfver knappt nämna hvilket inflytande en så enorm stegring af landets förmögenhet och dess handelsbalans på verldsmarknaden skulle utöfva på hela vår materiela ställning och medelbart tillika på våra andliga intressen – men det är kanske godt att erinra sig för dem som ansere Finlandoriginal: Finlandt dömdt till evärdelig fattigdom hvilken omätlig förmögenhet naturen har nedlagt i vårt lands produktionskraft, allenast den rätt vårdas och tillgodogöres.

|29||309|

5 Önskar man vidare bevis på skogens värde i Finland, så kan nämnas, att i Danmark beräknas på hvar person af befolkningen ²⁷⁄₁₀₀ tunnland skog, i Italien ²³⁄₁₀₀ i Frankrike ⁴⁶⁄₁₀₀, i Tyskland ⁹⁴⁄₁₀₀, i Ungern 1¼, i europ.europeiska Ryssland 6,⅘, i Sverige 20 11⁹³⁄₁₀₀ tunnl.tunnland och i Finland utom Lappmarkerna 20 tunnl.tunnland skog på hvar person. Beräknar man hvart tunnlands värde till endast 10 rub.rubel silfver och dess årliga produktion till blott 60 kopek, så finner man att på hvarje person i Finland, män, qvinnor och barn, belöper blott af skogen ett kapitalvärde af 200 rub. s:rrubel silfver och entt årligt räntevärde af 12 rubel silfver. Jemför man skogsareal och folkmängd, så blir detta förh.förhållande olika i olika delar af landet. Hvar person i Kuopio län får då på sin andel 26 ³⁄₁₀ tunnl.tunnland, i Wasa St. M. l. 19 t.tunnland, i Wasa l. 18 ³⁄₁₀ t.tunnland, i Wib. l. 17 ⅟₁₀, i T:hus län 15²⁄₁₀, i Åbo l. 10⁶⁄₁₀, i Nyl. l. 10 tunnl.tunnland – i Uleåb. l. belöpa sig omkr. 35 tl.tunnland på person, men inberäknas Lappmarkerna, så skulle på hvar person belöpa sig 115 tl.tunnland – Af Sså stora kapitaler komma nu blott ⅟₆ landets till godo – ⁵⁄₆ förspillas af brist på

6 Dertill fordras egentligen två ting: för det första kommunikationer och för det andra ett rationelt framskridande uti landets ekonomi i allmänhet och särdeles i skogsskötseln. Om någon af HH.Herrarne i tiden egnar sig åt dessa ämnen, så må han ihågkomma, att när vårt land hungrar, så hungrar det framförallt af okunnighet om sina egna rikedomar – vårt folk liknar en fattig man, som har byggt satt sig koja att hvila midtuti en böljande sädesåker – men det är natt och mörker omkring honom, derföre ser han ej den moderliga jordens gåfvor, utan plockar här och der ett strå, som står honom närmast, och resten låter lemnar han till spis åt himmelens fåglar. Behöfs det ett kraftigare bevis uppå nödvändigheten af ett friare, upplystare folkmedvetande,original: folkmedvetande en folkundervisning i stort, hvarigenom natt och mörker skulle klarna omkring den fattige mannen och hanoriginal: hon skulle öfver all förväntan se sig hastigt flyttad ibla välstånd och ljus! –

7 Så mycket nu om Finlands skogar, hvartill vi ledde oss genom deras inflytande på klimatet. Jag har behandlat det ämnet utförligare, emedan det är jemförelsevis kort behandladt i Reins statistik. Wi kunna i stället vara så mycket kortare om andra ämnen, som der behandlas utförligare.

8 Jag nämnde att Finlands odlade åkerjord utgör för hela landet endast 79½□ mil, hvilket icke utgör föga mer än blott ¹⁴³⁄₁₀₀₀₀ af landets hela areal odlingsbara mark, således icke fullt ³⁄₂₀. Lägger man härtill ängsvidden, så befinnes odlade marken utgöra ⁶⁴¹⁄₁₀,₀₀₀ Återstå ännu ¹⁷⁄₂₀ ⁹,³⁵⁹⁄₁₀,₀₀₀ låt vara ⁹⁄₁₀ att odla – d. v. s. att man landets åker, som nu under vanliga år lemnar bröd åt 1,7600,000 i rund summa, kunde, engång uppodlad, gifva bröd åt 9,670,000 14,400,000 menniskor,. oberäknadt all den Obs. skog.|30||310| tillvext, som skogsskötsel, bBoskapsskjötsel och, handel,original: handel industri, rätt uppdrifna kunna gifva utöfver deras nuvarande låga belopp och hvilka kunna beräknas till lifnära minst ⅔ af lika stor folkstocken som den nuvar., så att redan detta ungefärliga öfverslag visar oss, att Finlands jord utan öfverbefolkning bör, om alla dess tillgångar användas kunna nära en befolkning af minst 12 à 13 millioner. 16 millioner d. v. s. lika mycket stor som Spaniens, hvilket och lika så mycket, att Finland med fullt utvecklade hjelpkällor kunde blifva en makt af andra rangen uti Europa. Dessa ziffror kunna synas sangviniska och äro det i sjelfva verket för den som icke har tid att vänta – för den som i sin otålighet genast och på några få årtionden vill se genomförda de verk, på hvilka seklerna i tysthet arbeta, hvarunder många generationer kunna dö undan, utan att se mer än det verket börjadt eller halfgjordt. Men om vi således måste erkänna att dessa beräkningar och dessa förhoppningar tillhöra en aflägsen framtid och skulle störta oss i förderf, om vi uti förtid ville draga vexel på de kommande tider, medan vårt land står lågt i materiela krafter – så måste å andra sidan medgifvas att de sistförflutna hundrade åren, under hvilka vi sett vårt lands befolkning vexa mer än tredubbelt, nära fyradubbelt på samma gång som dess hjelpkällor, gifva ett faktiskt stöd åt dessa förhoppningar. Enligt samma progression skulle Finland hundrade år härefter hafva en folkmängd af vidpass 5½ million. – Men för att ej gå för långt i ovissa hypotheser, skola vi försöka att berättiga dessa antaganden med de fakta, som historien och statistiken lära oss.

9 Således 79½□ åker eller 883 000konsekvensändrat/normaliserat tunnland göra på hvar person i Finland ⁵⁷⁄₁₀₀ eller något öfver ett halft tunnland. Deraf belöper sig största arealen, eller ⁷⁄₁₀ t. på hvar person i T:hus län|31||311| dernäst ₆⁸⁄₁₀₀ i Wib Åbo län (oaktadt åkervidden der är störst), ⁶⁵⁄₁₀₀ i Wiborgs län, ⁶²⁄₁₀₀ i Nylands l. och Uleåborgs län, ½ tl. i St Michels l., ⁴⁄₁₀ i Kuopio län och blott ³⁷⁄₁₀₀ i Wasa län, oaktadt detta län inrymmer Finlands bördigaste åkerfält, men anledningen dels äro de inre trakterna ännu till stor del föga odlade, dels lefver en del af kustbefolkningen af andra näringar. Hela Finlands spanmålsproduktion beräknas i medeltal till 3,1,56,1,143 3,156,143 tunnor af alla sädesslag, hvilket göroriginal: gor 1⁹²⁄₁₀₀, således nära 2 tunnor på hvarje person. Efter den vanliga beräkningen att hvar person behöfver 3 tunnor spanmål om året, skulle således en hel tredjedel brista, men denna tredjedel ersättes af rot andra vexter, hufvuds.hufvudsakligen potäter och ärter. – Ängsvidden åter belöper sig för hela landet till 277⅖□, eller 3 083 000konsekvensändrat/normaliserat tunnland, hvilket utgör ⁴⁹⁸⁄₁₀,₀₀₀ af landets odlingsbara mark; relativt största ängsvidden ha Nylands och Åbo län, – den minsta deremot Wasa och Uleåborgs län; – och åkervidden för hela landet förhåller sig till ängsvidden som 1 till 3½, hvilket anses vara för litet äng i proportion. – Det är likväl icke de statistiska ziffrorna ensamt för sig, än som för oss ha det största intresset, det är fastmera deras progression, som för oss ha det största intresset. Wi önskade veta i hvilketn grad den odlade jorden i Finland tilltagit, dels i allmänhet till den ouppodlade jornden, dels relativt sinsemellan, åkern till ängen, åkern och ängen rel till skogen, akern ängen rel.relaterad till skogen och mossorna, och båda rel.relaterade till befolkningen. Om vi lyckades framställa gången af denna odlingens tillvext, så vore landets materiela progression tillika med ziffror bevisad. Men tyvärr är statistiskken öfverallt och isynnerh.isynnerhet hos oss en ny vetskapvetenskap, som icke har några gamla data att gifva oss. Wi ha visserligen uppgifter om kronans uppbörd på olika tider – vi ha jordrefningar|32||312| öfverslag af skörden i vissa delar af landet, men emedan ingen tänkt på att ställa dessa ziffror till ett jemförande helt, så har heller ingen varit betänkt på att gifva dem den fullständighet och den pålitlighet de behöfva. Wi se exempel uppå äfven i Reins stat. huru han haft att kämpa med opålitliga och bristfälliga uppgifter, så att han måste lemna flera vigtiga frågor, t. ex. om landets höproduktion obesvarade, [----]oläsligt p.g.a. konservering/inbindning det oaktadt han haft tillgång till alla officiela uppgifter. – Emellertid är det intressant att se en jemförelse någorlunda säker för den korta tiden af 10 år, neml.nemligen 18431–1852. Under denna tid befinnes landets åkervidd ha tillvext med 67,700 t:landtunnland, eller ¹²⁄₁₀₀₀₀ af odlingsbara och ängen ha vunnit en tillvext 1,366,000 t:landtunnland eller ²⁷⁶⁄₁₀,₀₀₀ af den odlingsbara jorden – den sista ziffran är dock sannolikt för hög och uppkommen af fullständigare kartor.