Tjugutredje Föreläsningen, 2 Nov. 1871

|151||169|

Tjugutredje Föreläsningen, 2 Nov. 1871.

9. Klimat.

1 Under den ekonomiska nyttans period i 18:de seklet blefvo de naturförhållanden, som inverka på de nordiska ländernas välstånd och odling, föremål för en förtjent uppmärksamhet. De första regelbundna observationer angående klimatet i Sverige och Finland datera sig från denna tid, och finske vskapsmänvetenskapsmän täflade med svenske att genom noggranna rön söka utforska naturkrafterna samt bestämma deras lagar. – Sv. Vskaps Soc:s Handl. – I nyare tider tillkommer främsta förtjensten för dylika undersökningar i Finland prof. Hällström, upptäckaren af vattnets största täthet, och genom hans beräkningar har klimatet i Åbo och Helsingfors blifvit med en sådan noggrannhet bestämdt, att få punkter på jordytan äro i naturvskapligtnaturvetenskapligt afseende så noga undersökta. Efter Hällström har ishtisynnerhet prof. Moberg egnat mångårig möda och omsorg åt klimatologiska undersökningar. F. Vskaps Soc.Finska Vetenskaps-societeten har icke genom den allmänna trögheten och likgiltigheten äfven hos de mera upplyste i landet låtit afskräcka sig från ett fortsatt insamlande af årliga observationer i de mest olika delar af landet. Det har lyckats att sammanbringa en stor mängd belysande facta, som endast behöfva kompletteras och utsträckas öfver längre tidsrymder. På detta sätt klarna för oss naturens stora gåtor i norden beständigt mera. VskapenVetenskapen har öppnat för våra blickar den naturens stora verkstad, i af hkenhvilken våra öden så väsentligt bero – och slumpen af hvad man förut ansett för slump, begynner att för oss antaga betydelsen af bestämda lagar.

|152||170|

2 Allmänna klimatförhållanden. Värme och köld. – 140°. – Elektricitet. Klimatet är beroende af ett lands polhöjd, men denna allmänna regel modifieras betydligt af landets beskaffenhet, landets absoluta höjd öfver hafsytan och dess läge i öfrigt till omgifvande haf. Ett vattenfattigt land är i den heta zonen hetare, i den kalla zonen kallare, än andra, som ha mera tillgång på vatten. Exempel härpå ha vi i det inre Afrika, i Arabien, i Ryssland. Ett högre beläget bergland är alltid i proportion svalare, exempelvis Schveitz. Ett När ett land sluttar mot hafvet – och detta göra, mer eller mindre, alla länder, – beror det på, om sl åt hvilket väderstreck landet sluttar. Alla länder, som slutta mot norr eller öster äro jemfv.jemförelsevis kallaoriginal: kallas, t. ex. den Nordasiatiska slätten, som så tyranniskt beherrskas af polarvindarna, att odlingen der nästan upphör nästan under samma breddgrad, der drufvan vexer uti Europa, – eller Nordamerikas ostkust, der kulturen upphör redan vid 50:de breddgraden. Orsaken till sistn. förhållande är icke allenast vindarne, utan äfven solvärmen, ty likasom dagens hetaste timmar infalla på e.m., är i allmh. eftermiddagssolen varmare, än förmiddagssolen, emedan luften, som är en dålig värmeledare, då hunnit tillgodogöra sig hela den under dagens lopp utvecklade värmeqvantitet. M. a. o.Med andra ord morgonsolen fryser ännu af nattens köld, medan aftonsolen ännu glöder af dagens värme. Deraf förklaras också det fenomen, som annars skulle synas ganska besynnerligt, att Bottniska vikens östra kust, som sluttar mot V., d. v. s. mot e.m.solen, är varmare, än Bottn. vikens övestra kust, som sluttar mot Ö. och f.m.solen. Umeå är kallare, än det gentemot liggande Wasa, Hernösand – Kaskö, Piteå – Uleåborg. Uleåborg ligger mer än en grad nordligare|153||171| än Umeå och har likväl samma medelvärme för året, som det sistnämnda.original: sistnämnda

3 Finland har således tre väsentliga fördelar, som förmildra inflytandet af dess högnordiska läge: 1) det är ett utomordentligt vattenrikt land, både innan- och utanför; – 2) det ligger icke högt öfver hafvet, och 3) det sluttar mot S. och V., d. v. s. mot de väderstreck, som stå mest under solens inflytande, och dess kuster vändas mot samma väderstreck. Allt detta gör, att Finland skulle, i förhållande till sin polhöjd vara det varmaste land på jorden, derest icke den Skandinaviska halfön hade ett särskildt företräde, som gör att densamma i förh. till sin polhöjd har högre medelvärme, än Finland. Detta kommer deraf, att golfströmmen kröker sig kring Noriges kuster. Denna ström är af ofantligt inflytande för hela det vestra Europa, som till stor del har att tacka den för sitt milda klimat. Såsom vi känna af geografin, går en stor hafström i eqvatorialregionen i motsatt riktning mot jordens rotation kring dess axel, d. v. s. från Ö. till V. – Denna ström kröker sig vid S. Amerikas n. östra kust mot N. och följer vidare krökningarne af Mexikanska viken, tilldess att den vid Newfoundlands bankar på N. Amerikas Ö. kust kröker sig mot NO., genomgår Atlantiska oceanen, och delar sig vid Irlands och Skottlands kuster. Medan en mindre del af den varma hafsströmen der böjer sig åt SO., går hufvudmassan fortfarande mot NO., sköljer Noriges V. och norra kuster och förlorar sig i okända hafsregioneroriginal: hafsregeioner mellan Spetsbergen och Nova Semlja.|154||172| Golfströmmen. Uppvärmd af tropikernas sol, bibehåller denna ström ovanligt länge en jmfv.jemförelsevis hög värmegrad. Ännu vid Norges kust är han +16° (?), ännu vid Nordkap +12° ännu NO. om Spetsbergen +9°, – och denna värme meddelar han åt den omgifvande kusten. Derföre är i sj. v.sjelfva verket vestkusten af Skandinavien det varmaste land på jorden under samma polhöjd. På Finland kan golfströmmen naturligtvis endast medelbart inverka. Men denna inverkan är icke alldeles ringa, emedan luftvärmen vid Ishafvets kuster inverkar på vindarna och på athmosferens vattendunster. De massor af polartöcken, hkahvilka under kyliga somrar, såsom 1856, 1862, 1867 och till en del äfven 1871 omhöljt vår luftkrets och afstängt solvärmen, torde få tillskrifvas regionen för golfströmmen. I allmht måste han dock inverka gynnsamt genom att förmildra polar af polarvindarnes kyla, eller förändra deras riktning. – Golfströmmens ändrade lopp.

4 Isothermer. – Isoth. vid 0° medeltemperatur för året skär Finska Lappmarken vid 66:te breddgraden, sänker sig längre åt Ö. allt sydligare, vid Uralflodens källor genomskär han 60:de breddgraden, vid öfre Ob och Jenisej går han ned till den 54:de, i södra Labrador af N. Amerika går han ned ända till 48:de breddgraden. – Det är således i allmh. länder mellan 50 och 60°, som hkahvilka hafva samma medeltemperatur, som Lappmarken vid 66°. Vårt land är alltså bättre lottadt, än de flesta andra med så nordligt läge, och ingenstädes, utom i Norige, går odlingen så högt åt norden, som här.|155||173| Oss återstår likväl tillräckligt af nordens köld, för att vi just skulle kunna förhäfva oss öfver ett mildt klimat.

5 Medeltemperaturen. Detta visar sig bäst genom en jemförelse. Sverige och Norige räkna i medeltal +3 à 4°, Polen och Preussen +7°, England och norra Tyskland +8°, Belgien +10, Holland +11, Frankrike +12, norra Italien +13, södra Italien +15, Portugal +16, södra Spanien +18° o. s. v., under det att den för Finland i medeltal utgör vidpass +2½. Deremot äro vi på vinst, om vi jemföra oss med Ryssland, der medeltemperaturen under samma breddgrader, som Fd., utgör knappt +1° öfver fryspunkten.

6 Med Finlands långa utsträckning i N. och S. är det naturligt, att en betydlig skilnad måste finnas mellan medeltemperaturen försvårtytt året på i olika delar af landet. Den utgör i Enontekis −2,68, i Uleåborg +0,66, i Åbo +4,61, i Helsingfors +3,7. Olika årstider visa denna skilnad ännu bjertare. Vest Vi kunna förstå, att S. Fd är varmare, än norra Fd., men vi måste också veta, att vestra Fd är varmare, än östra Fd. Detta kommer otvifvelaktigt af den större kontinentalmassan i Öster, i förening med sluttningens inverkan. – Man skulle likväl misstaga sig, om man ansåge alla årstider vara kallare i norden af Fd, än i Södern. Det är icke så,. tvartom Visserligen är vintern betydligt kallare i norr;|156||174| i Torneå fryser ofta qvicksilfret, medan original: medan vinterkölden i Hfors och Åbo sällan uppgår till 30 gr. eller deröfver. Medeltemperatur. Vintermånaderna i Enontekis visa en medeltemp. af −16 och i Åbo −5. Men deremot är den korta sommarn i norden ofta ganska varm. Räknad för Juni, Juli och Augusti, är den i Enontekis +12, i Åbo +15. Men räknar man endast Juli månad, är det hetare i Lappland, än i södra Fd. Under det att medeltemperaturen för högvintern i Januari månad utgör i Åbo −5,7 och i Helsingfors 7,2, är Januari månads medeltemper. i Torneå −17°. – Och Men medan thermometern i Åbo visar under högsommaren i Juli månad en medeltemper. af +15,9 och i Hfors +16, visar han under samma månad i Torneå +17. Det är egentl. vår och höst, som äro varmare i norden Södern än i N. – Men på dessa årstider inverkar åter kustklimatet. Maj månad är kallare i Hfors, än i Thus; och vi kallare i Uleåborg, än i Kajana, våra löfträd äro ännu ofta nakna, medan träden stå gröna i Thus park. Detta kommer deraf, att den smältande hafsisen om våren binder luftens värme, och detta märkes äfven vid stränderna af våra stora insjöar, såsom i Tammerfors, Jyväskylä, Kuopio. Men af samma orsak är Oktober månad varmare i Hfors, än i Thus, varmare i Uleåbg, än i Kajana, emedan då åter hafsvattnen meddelar sin jemnare värme åt den omgifvande luften.

7 Midvinter, vårvinter, vår – vårsommar – högsommar – höst – höstvinter.original: höstvinter I norden räknar man vinterns längd till 7 månader eller deröfver, i Södra Fd till 5 à 6 mån. Sommarens längd kan i norden beräknas till 2 mån., i Lappland föga mer än 6 veckor, i södra Fd till knappa 3 månader – den korta tid, under hkenhvilken allt skall hinna vexa och genomgå sin årlsvårläst p.g.a. bläckplump eller motsvarandeiga utvecklingsperiod – den korta tid under hkenhvilken oss är förunnadt att se våra skördar mogna och njuta af lifvet uti naturen.oläsligt p.g.a. konservering/inbindning|157||175| Årstiderna. Ofta svikas våra förhoppningar äfven under denna korta flyktiga period af grönska och värme. Någonstädes långt borta i naturens stora verkstäder, vid polen eller vid eqvatorn, uppstå hastiga temper.förändringar till följd af elektriska fenomener, – en luftström uppkommer, som sedan fortplantar sig ända till våra bygder och tillför oss en isande vind, som afkyler vår sommarfröjd eller förtär våra skördar. – Man VskapsmänVetenskapsmän, såsom Hällström, ha trott sig iakttaga en förändring i klimatet årstiderna, mot hvad de fordom varit. De fulla, starka stadiga motsatserna af vinter och sommar ha förminskats, förkortats, men öfvergångsperioderna af vår och höst ha blifvit förlängda på deras bekostnad: m. e. o.med ett ord klimatet har blifvit nyckfullare och föränderligare nu, än förr. Våren har inkräktat något af vinterns område: flyttfåglarna anlända 3 à 4 dagar tidigare än förr, hvitblåsippan blommar några dagar tidigare, islossningarne i våra elfvar inträffa likaså några dagar tidigare. Aura 4 dagar – Kumo likaså – Borgå å icke. – Deremot ha vårarna blifvit längre och inkräktat något af sommarens område in på Juni – den fulla grönskan är senare än förr – fruktträden blomma senare – vårsåddsvårtytt sås senare – Sommarn är nyckfullare, ostadigare, – Hösten börjar tidigare, ofta redan i senare hälften af Augusti och inkräktar likaså någon vecsvårtyttka af sommarn. Deremot varar hanösten längre och inkräktar äfven en del af vinterns början.