Trettiotredje Föreläsningen. 30/11 65

|214|

Trettiotredje Föreläsningen. 30/11 65.

1 RepetitionRepetition. C. Armfelt. Pälkäne 6/10 1713. Reträtten. Storkyro. Tvedrägt. Bönder, borgare, dep. 11 Krigsråd. Slagfält. Storkyro slag. fredag 19 Febr. 1714. 4,384 + 1500. RneRyssarne 20,000.

2 »Mittoläsligt p.g.a. bläckplump eller motsvarande hjerta vill än i denna dag brista, när jag tänker på huru generalmajoren red under bevekliga tal fram och tillbaka, och huru folket med otrolig frimodighet lofvade strida i döden och deremellan, vid åsynen af fiendens stora myckenhet kastade sig med tårar i ögonen på knä och bad Gud om hjelp och sedan kämpade till sista andedrägten. Der såg jag då liggande död mången Finne, som ännu i den stelnade handen fasthöll det gevär, hvars bajonett satt qvar i kroppen på en likaledes fallen fiende.»

3 Om Storkyro slag finnas åtm. fyra flera samtida, till en del sinsemellan stridiga berättelser. Jag vill ur dem resumera några framstående drag.

4 Alla sandas en synnerlig förbittring mot gen.major Delabarre., hkenhvilken etc. Det berättas att han redan vid de första styckeskotten varit vid Gumsila gård och bedt länsman Gumse laga sig undan; en berätt., hvars riktighet måste betviflas redan derföre att gener. skulle dertill behöft vidpass en half timmas (?) skarp ridt, för att hinna, hkethvilket vid slagets början låter otroligt. – Vidare berättas, att orsaken till hans nesliga flykt skall ha varit en jalousi mellan honom och gen. Armfelt som skall ha blifvit föredragen framför honom vid tillsättandet af öfverbefälhafvare för armèn. Det tillägges, att Delabarre skall i krigsråde ha yrkat på att angripa fienden under hans marsch genom Lillkyro Ilmola skog, innan han hunnit torka sitt fuktiga krut, och när Armf. yrkat på att möta fienden vid Napo by, har Delab. redan från början gifvit allt förloradt. –|215| RepetitionRepetition 17/2 70. Sistn.Sistnämnda uppgift är sannolikare, såmycket mer som Delab. var känd för att vara en tapper, men tyckmycken och stolt herre, som hvars råd hkenhvilken nu såg sitt både djerfva och kloka råd foraktad öfverröstadt och derföre – Rätta och innersta orsaken var sannolikt den, att Delab. som född utlänning ej hade samma hjerta som Armfelt för fosterlandets fara och nöd och derföre icke mätte ögonblickets vigt med denna alltuppoffrande hänförelse, hkenhvilken ensam hade mot en så öfverlägsen styrka och i så ogynnsama omständigheter kunnat betrygga segern. Delab. bedömde ställningen uteslutande som krigare, och ur hans synpunkt var måste slaget förloradts. Han ansåg det derföre vara rådligare att åtm. sauvera kavalleriet, hkethvilket också till största delen lyckades honom. – Galitzin Bruce: »Delab. och hans ryttare hade ej behöft mer än att sitta stilla och i lugn röka sin pipa, så hade Armfelt med fotfolket tillkämpat sig segern.»konsekvensändrat/normaliserat – Nu saknas beklagl. Armfelts rapport, men i den skall han ha yttrat att alla gjort sin pligt och att endast en del af bönderne från början råkat i oordning, hkenhvilken omständighet han, med sin kända fördom mot uppbådsmanskpt, tyckes till en stor del tillskrifva slagets förlust. Huru? Dagarna efter slaget har Armf. utan spår till någon missämja rådplägat med Delab., och man finner ej heller spår att Delab. någonsin skulle ha blifvit ställd under krigsrätt, hkethvilket ofelbart skulle ha skett, derest han, som berätt.berättelserna antyda, skulle ha tagit till flykten vid fiendens första anryckande. Delab. blef tvärtom två år derefter utnämnd till gen.löjtnant och deltog med Armf. i olyckståget mot Norige samt hugnades med reg:s understöd. – Allt detta har gjort att man på senare tider betviflat – Men om sålunda den skugga, som i mer än ett sekel hvilat på denne krigares minne, till någon del begynt ljusna, så är det likväl omöjligt att frikänna honom från all skuld vid detta tillfälle. Rätta och innersta orsaken var sannolikt den, att Delab. som född utlänning ej hade samma hjerta som Armfelt för fosterlandets fara och nöd och derföre icke mätte ögonblickets vigt med denna alltuppoffrande hänförelse, hkenhvilken ensam hade mot en så öfverlägsen styrka och i så ogynnsama omständigheter kunnat betrygga segern. Delab. bedömde ställningen uteslutande som krigare, och ur hans synpunkt var måste slaget förloradts. Han ansåg det derföre vara rådligare att åtm. sauvera kavalleriet, hkethvilket också till största delen lyckades honom.

|216|

5 Delab. retirerade öfver Lillkyro till stora strandvägen. Af rytteriet på v.vänstra flygeln voro endast 3 komp.kompani Åbol.Åbolänningar i elden och slogo sig flera gånger igenom. Vid detta tillfälle stupade den tappre ryttm. Ax. Bure för flera sår likaså major Blechert. – major Freudenfelt blef dödligt sårad och dog på reträtten i Kronoby; – ryttm. Kuhlefelt blef illa sårad. – (Sedan f.finska rytteriet lemnat slagfält kommenderades de r.ryska dragonerne att sitta af och falla f.finska infanteriet i ryggen.) Och då, säger ber.berättelsen, blef ett anceps proeliumspråk: latin och en total slagtning på våra redlige fotmän. Sedan all nästan allan infant. officerare stupat, kommenderade en underofficer resten af 3 regementer. Femmänningarne och Wasa borgerskap ioläsligt p.g.a. bläckplump eller motsvarande fronten förhöllo sig som käckaste soldater. Den tappre öfv. Essen, som etc. I spetsen stupade för sin BborgareBjörneborgare. stu Fanns naken – Han bsvårtyttegrofs i NyCarleby kyrka. Hans blodiga skjorta. – Strandén i spets. för Wiborgarne. En trupp f.finskt infant.infanteri om 300 man under kapt. Miltopæus och Sising blef kringränd på isen af RneRyssarne och sökte förgäfves slå sig igenom. Fienden ropade då att de skulle gifva sig fångne, men derom ville bussarne ej höra talas, utan fortforo att marschera långs isen med fiendens kulor och bajonetter på alla sidor omkring sig. När de 300 på detta sätt slagit sig fram nära ⅛ mil, återstodo ej flera än 20 man, Sising blef med kosackpikar nedstött af hästen, Miltop. fick pikstygn i halsen och bröstet.original: bröstet, och likväl ville de återstående Nu ändtl. måste de gifva sig, men nedhuggne – till 10 man. Gen. Obs.

6 Gen. Armfe Detta handgemäng gaf furst Galitzin anledning yttra, att ingen aktion varit häftigare alltsedan Pultava slag, och den r.ryska fältherren yttrade sig med ädel beundran om fFf:sFinnarnes tapperhet.

7 Armfelt sjelf var en af de siste som lemnade slagfältet sedan han med knapp nöd undgått fångenskapen; likväl kom han ej undan på stora landsvägen, utan banade sig med en återstod af de sina väg genom Laihela skog till Wasa, hvarifrån han sedan reste efter sin retirerande armé och uppnådde den ej förr än i Jakobstad. När,

|217|

8 Ff:sFinnarnes förlust: 2,500 man 200 fångne – endast 10 stabofficerare qvar af infanteriet, – kavalleriet de fleste – RneRyssarne sjelfve uppgåfvo sin förlust till 2,500 – enligt andra 8,000 – och det berättas att af öfv. Mannsteins reg.regemente skola efter f.finska inf:sinfanteriets första salva endast 60 man stått qvar – – Sannolikt omkr. 4000 man. 20 st.stycken grafvar, tjärdalarsvårtytt 185 skrindor blesserade till Kristinestad.original: Kristinestad Kyro elf fanns sedan på våren så uppfylld af döda, att dess vatten hela sommaren var odrickbart. De bördiga åkerfälten i Storkyro, der nu landtmannen bergar sina fredliga skördar voro då betäckte af vidtomkring af döde, som äfven lågo kringspridde i närmaste skogar; såd mest sårade som släpat sig på natten ett stycke framåt och sedan blifvit liggande uti snön. Ännu i Mars fann löjtn. Colling-Clair omkr. 2000 döde, såväl Ff.Finnar som RrRyssar, dem fienden vid sitt hastiga uppbrott ej hunnit begrafva, liggande nakna och utplundrade på de snöhöljda fälten. – »Så allvarsam, säger en sv. förf.svensk författare, var Finlands sista strid den gången.» Likasom Oravais slöt den med ett blodigt nederlag, men intet nederlag skall kunna fördunkla de tappres ära, hkahvilka der i en af de hjeltemodigaste strider, som vårt bragdrika forntid vet omtala, föllo med ädel håg för sitt blödande fosterland. Den fredlige landtmannen, som i våra dagar bergar dessa rikea sädesfält, Fds yppersta kornbod, »som ej har sin like i bredd eller längd», och som ännu ofta dervid med plogbillen stöter emot en kula eller en hufvudskalle, han har der en fingervisning utaf historien huru våra förfäder hafva stridt och blödt för att tillkämpa oss den fredliga utveckling, i åt hkenhvilken vår generation, lyckligare än de, kan glädja sig, och den skatt af ära, som stärker och lifvar efterkommande slägten. Må vi derföre hedra fädernes minne och visa oss värdige söner af tappre män, redobogne att i strid l.eller frid likasom de gifva uppoffra allt för ett älskadt fädernesland.

|218|

9 Budkafvel hade gått till hela Wasa läns allmoge, men endast närmaste soknar hunno till stället, neml. bönderne från Storkyro, Laihela, Lillkyro, Mustasaari, Malaks och Nerpes soknar, jemte Wasa stads borgare. NyCarleby sns allmoge hann under marschen ej längre än till Lai Vörå mossa, innan den mötte de flyende, men bidrog att afhålla de förföljande kosackerne. från Många af bönderne omkommo på flykten; den slagna f.finska armén stadnade under reträtten först i Jakobstad GCarleby d. 22 Febr., brännande efter sig magasiner och båtar i NCarleby och Jakobstad. Dess styrka synes då knappt ha öfverstigit 3,000 man, mest kavalleri. Slaget och reträtten väckte en dittills aldrig osedd rörelse i de tätt befolkade kustsocknarna, som aldrig dittills hade sett någon fiende, men kände af det förstorande ryktet RnesRyssarnes framfart. Här blef nu plötsligt samma panique som i Södra Fd sommaren förut, men vida störrsvårtytte trängsel och villervalla, emedan alla de flyende skarorna, stängde från hafvet af isen, trängdes att komma undan på strandvägen norrut, således samma väg, som armén hade att tillryggaläggaoriginal: tillryggalägga. – och detta midt i strängaste vintern. – RneRyssarne följde efter strandvägen öfver Wasa. Deras irreguliera trupper stodo ick i segeryran icke mera att hejda; de spridde sig i plundrande skaror kring byarna, mördande män, qvinnor och barn samt marterande många personer, för att tvinga dem uppgifva hvar de gömt deras egendom. Tillika begynte äfven här det mskorofmenniskorof i stor skala, som redan förut var prakticeradt i Estldsvårtytt och Södra Fd. Unga qvinnor – barn – handtverkare. – Allt detta ökade förskräckelsen, och många begynte i deras nöd att dagtinga med fienden. Kronoby bönder sågo röken – gåfvo allt förloradt – samrådde att begära nåd – hade ingen skrifvare – mötte borgm. i Wasa Herm. Ross – tvingades upps.uppsätta en böneskrift – mötte Marks von Wbg – borgm. arrest i Pyhäjoki till 1715. Skräck. Vid marschen genom NyCarleby fann Armf. på en borgares bord ett bref till R.Ryska general.generalen med af inneh.innehåll att brefskrifvaren ville stadna hemma och undfägna RneRyssarne bäst han förmådde, derest de ville förskona hans hus. Stadens borgare sskjötosammanskjöto i hast det enda redbara|219| de ägde – det var koppar. pgarpenningar – 2 kyrkl. togos. Dermed reste borgaren AnderErik Hångelson fienden till mötes och lyckades med denna frivilliga brandskatt utverka stadens förskoning, hkethvilket dock icke hindrade, att äfven från denna stad 30 personer bortsläpades fångne. Ett hårdare öde drabbade Jakobstad. – D. 4 Mars kl. 8 på morg. inryckte fienden i staden med 6 fanor kavalleri – plundrade – brände staden, och utom kyrkan och 30 gårdar – soknekyrkan: klockorna, nedhuggas – ingen yxe bet – jorden remnade –

10 – Men denna g.gång fullföljde ej RneRyssarne sin marsch längre än till någon mil norrom Jakobstad, – hvarefter r.ryska armén fick ordres att i största hast draga sig tillbaka på olika vägar söderut ända till Nystad och Thus. – Norra Fd befriadt. – Wåren och sommaren 1714 stilla i Östb. Östb:s regteÖsterbottens regemente åter fulltaligt och frivilligt – Landtfolket återvände till deras jordbruk – F.Finska kav.kavalleriet gjorde ströftåg från Brahestad Kronoby nedåt Storkyro. – Midsommartiden D. 18 Juni en rysk korps 2000 m.man framför Nyslott under kommend. i Wbg gen.maj. Schwaloff – I 6 veckor besköts det lilla fästet, hvars murar ej voro byggda för groft artilleri – 636 60 skålpdsskålpunds bomber – 143 gran.granater, 4,228 kanonskott. garnison 250 man. under kommend. Busk. – Hus och tak nedskjutna fr.från Kerimäki färja f – Då kapituler. ändtl. d. 29 Juli – mot fritt aftåg – hållet – utom luntegevär mot bättre. – – I slutet af Aug. 100000 m.man mot Sthm – I Sv. 3 arméer. – 27 Juli Ehrensköld vid Jungfrusund. R.Ryska skärg.flottan 115 galerer under Apraxin. Örlogsflottan. instängd vid Tvärminne – Tsar P. beslöt draga en del af flottan öfver kafvelbro. Hangö – misslyckades. 26 Juli tjocka Hangö. – Ehrensköld i Rilaks fjärden – Stiltje E. instängd med en skottpråm Elefanten och 6 galerer – mot 115 fartyg aldrig qvarter. – Kl. 2 e. m. 35 galerer – sedan 95 – sv.svenska fartygen togos – 3 t. – E. sårad – föll öfver relingen – hängande i ett tåg – togs – Af 900 Sv.Svenskar 700 fallne – RneRyssarne 4000 man – – Bottn. viken öppen – Åland taget i Aug.