Tionde Föreläsningen 9/10 71

|60||78|

Tionde Föreläsningen 9/10 71.

5. Hafsdalarna.

1 Östersjön. Den kärndal, mot hkenhvilken Finland närmast sluttar, är Östersjön. Detta haf är ett dalbäcken, som för norden af Europa motsvarar hvad Medelhafvet är för södern: dess centralbassin, dess sjökommunikation, afloppet för dess vattendrag och regulatorn för dess klimat. Östersjöns naturhistoriska betydelse motsvaras äfven af dess historiska betydelse,. hvarom vi sedan få tillfälle att tala. Den har historiskt varit i alla afseende nordens Medelhaf,. Tag bort Östersjön, och utan detta haf skulle norden af Europa, norra Tyskland, Danmk, Skandinavien, Finland och Rds Östersjöprovinser, varit en ödemark, likasom norden af Asien. Ju större hafskusten är i förh. till landytan, desto mildare jemnare är klimatet i förh. till polhöjden. Den ofantliga nordasiatiska kontinenten är till följd deraf den kallaste af alla; det af haf genomskurna Europa deremot det mildaste af alla. – Men ju större hafskusten är i förh. till landytan, desto mera är ett land äfven åtkomligt för civilisationen beröringen med verlden, d. v. s. för civilisationen. Detta har väsentligt bidragit att gifva Europa dess företräde i kultur, likasom de mest hafomflutna länder: Grekeland, Italien, England, på olika tider varit kulturens vaggor.

2 Ett jemfv.jemförelsevis rundt haf, såsom t. ex. Svarta hafvet, har till följd deraf den minsta möjliga kuststräcka; ett jmfv.jemförelsevis aflångt haf, inskuret af original: af långa hafsvikar, såsom t. ex. Medelhafvet, har i samma förh. en längre kuststräcka. Östersjön, som annars är underlägsen Medelhafvet både i omfång,, inskärningar och klimat och verldshistorisk betydelse, liknar dock detta haf genom sin aflånga form|61||79| och sina långsträckta hafsarmar, hvarföre vidden af dess kuster äro af stor betydelse. Östersjön. Kring dessa kuster grupperara sig hela nordens historia, dess forntid, samtid och framtid, dess handel, kultur och politiska maktförhållanden. Väldet Det var öfver Ösjöns var i alla tider de bernsten, som hitlockade Fenicier och Romare och först införde dessa aflägsna verldstrakter i geografin. Det var Ösjön, som bar på sin bölja de skandinaviska vikingarnes, Esternes, Karelarnes och Tavasternes plundrande flottor, hansestädernas handel krigiske köpmän, Waldemar Segrarens, Gustaf Adolfs, Carl X:des, Carl XII:s och Peter I:s härar, likasom nyare senare tiders örlog och handel och nutidens pansarskepp. Det var Östersjön, som förde Ansgarius till Sverige, Erik den helige, Birger Jarl och Torkel Knutson till Finland, och med dem både korset och svärdet, kristendomen Katholicismen, reformationen, civilisationen, det moderna samhället och den tusenåra kampen om herraväldet i norden.

3 Ty väldet öfver Ösjön har i alla tider varit de nordiska makternas lifsfråga. Detta haf är, som första blick på kartan utvisar, deladt i tre stora vattengrupper: hufvudbassinen i söder, Bottniska viken i norr och Finska viken i öster. Dessa tre vattengrupper motsvara hvardera sina nationaliteter och sina politiska maktperioder. Vid hufvudbassinen stå Tyskland, Danmark och för en tid äfven Polen: dessa länder beherrskade under sin blomstringsperiod hafvet, handeln och maktställningen.

|62||80|

4 Östersjön. Vid Bottn. Viken står hufvudmassan af Sverige med sin långa kust och sintt ingripande tillika i den södra bassinen. Denna stat beherrskade åter under sin stormaktsperiod Östersjön och sträfvade att göra den till en svensk insjö. Vid Finska Viken står slutligen Ryssland, Peter den Stores Ryssland, utsträckande sina jättearmar mot Europas civilisation och Europas makt. Det betecknar den tredje och yngsta perioden i Östersjöns historia. Men vid nordöstra hörnet af Ösjön, mellan de två betydelsefulla hafsarmarna med deras rivaliserande stater står Finland, Erisäpplet, om hvilket alla Östersjömakter och förnämligast de två sistnämnda ha kämpat i sekler på lif och död med den yttersta hårdnackenhet. Vid Finlands SV:stra hörn sammanflyta kring Åland alla deÖsjöns tre vattengrupper; detta är den allt beherrskande geografiska positionen, Ösjöns medelpunkt, och dess dominerande citadell. Och Ddenna geografiska position motsvaras af ett historiskt faktum, neml. det att med herraväldet öfver Fd har äfven följt herraväldet öfver Ösjön – det har gått ur hand i hand mellan hansestäderna, Danmk, Sverige och Ryssland, tilldess att det stadnat hos det sistnämnda. Om geografin i dess samband med historien härmed fullbordat sitt kretslopp, eller om i en aflägsen framtid den herrskande geografiska positionen vid Finlands spets i en aflägsen framtid äfven skall blifva den herrskande politiska historiska positionen – detta är något, som ännu ligger fullkomligt okändt i seklernas sköte.

|63||81|

5 Östersjön. Ur politisk synpunkt kunna vi säga, att hela nordens historia är en historia om Östersjöväldet. Det var detta välde, som höjde Hansan och Danmark så högt, när det vanns, och sänkte detm åter så djupt, när det åter förlorades. Det var Ösjöväldet, som utgjorde Sveriges stolthet och storhet, och när det förlorades, sjönk Sverige från sin hisnande höjd till djupet af sin vanmakt. Det var Östersjöväldet, efter hkethvilket Ryssland suckade i århundraden: – sålänge det var stängdt från Ösjön, såg man kolossen med bundna armar likasom kipa efter luft, men knappt hade han fått fast fot vid Nevamynningen, innan han kände sig stark nog att vilja beherrska verlden. Af en så omätlig historisk vigt är Östersjön för alla nordens folk och skall utan tvifvel ständigt förblifva det, sålänge dess stränder bebos af och dess böljor plöjas af täflande folk.

6 Mot detta haf sträcker nu Finland en kust af 150 geografiska mil, nära jemförlig med Sveriges och större än något annat lands, en krökande kust, beströdd med herrliga skärgårdar, gynnad af goda hamnar, försvarad af is, stormar och klippor, som bilda naturliga murar mot fienders angrepp. Detta är på engång vår stolthet trygghet och vår fara. Ty ännu aldrig hafva nordens makter kämpat om Östersjöväldet, utan att Finland dervid fått blöda. Men vid nordöstra hörnet af Ösjön, mellan de två betydelsefulla hafsarmarna med deras rivaliserande stater står Finland, Erisäpplet, om hvilket alla Östersjömakter och förnämligast de två sistnämnda ha kämpat i sekler på lif och död med den yttersta hårdnackenhet. Vid Finlands SV:straSydvästra hörn sammanflyta kring Åland alla deÖsjöns tre vattengrupper; detta är den allt beherrskande geografiska positionen, Ösjöns medelpunkt, och dess dominerande citadell. Och Ddenna geografiska position motsvaras af ett historiskt faktum, neml. det att med herraväldet öfver Fd har äfven följt herraväldet öfver Ösjön – det har gått ur hand i hand mellan hansestäderna, Danmk, Sverige och Ryssland, tilldess att det stadnat hos det sistnämnda. Om geografin i dess samband med historien härmed fullbordat sitt kretslopp, eller om i en aflägsen framtid den herrskande geografiska positionen vid Finlands spets i en aflägsen framtid äfven skall blifva den herrskande politiska historiska positionen – detta är något, som ännu ligger fullkomligt okändt i seklernas sköte.

7 RepetitionRepet. 10/10 71. Verldshafvetsvårtytt. Ishafvet. Östersjön. Omfång. Geografi, historia. Tre grupper.

8 Finlands läge vid Östersjön betingar på engång dess maritima förbindelser och dess landposition. Med ödemarkerna i norr och en lång, farlig och mödosam landsväg kring östern,|64||82| har vårt land under hela sin förflutna tillvaro icke haft någon annan väg, än Östersjön, till Europa och verlden. Östersjön. Land- och hafsposition. Utan Ösjöns böljor, som inom få dagar fört oss till mera civiliserade folk och försett oss med alla våra behofver af utländsk import, hade vi varit hundra mil längre aflägsna från hjertat af Europa. Östersjön har gjort oss icke blott till en sjöfarande nation, af sjom utan till en nation af sjömän. Öfver Östersjön ha våra djerfva matroser seglat till alla verldens haf, och de skulle ha gjort den finska flaggan känd på Indiens, Japans och Amerikas kuster, likasom på Söderhafvets öar och vid Kamschatkas isiga stränder, derest icke historien nekat oss hvad geografin så tydligt erbjudit oss: den egna flaggan öfver den egna masttoppen. Vårt läge till handelns centralpunkter är jmfv.jemförelsevis ganska aflägset; men om vi betrakta Ösjön såsom vår förstuga, skulle vi från dess port och trappa icke haft längre till London och Medelhafvet, än många andra mera rika nationer. Hafven förena alla länder långt mer än de åtskilja dem: med den stora öppna stråtvägen till verldens marknadstorg, skulle vi så väl som andra ha blifvit delaktige af dess utbyte, derest icke om icke vår porten till vårt hus så ofta vore stängd mot vår vilja. Det är nordens isar, som beröfvat oss hälften af de fördelar, hvarmed geografin i öfrigt så rikt utrustat oss. Norra Finlands hamnar äro 7 månader och Södra Finlands hamnar 5 till 6 månader blokerade utaf isen. Det är således icke vårt aflägsna, utan vårt nordiska|65||83| läge, som stänger oss ifrån verlden, som förminskar vårt varubyte och förlamar vår sjöfart. Östersjön. Hälften af vår flotta öfvervintrar i främmande hamn; en fjerdedel af våra sjömän dukara under för frestelserna och stadna för alltid borta; export och import hersvårläst p.g.a. strykning komma ofta för sent till den bästa marknaden, och fabrikanten, som nödgas ligg ruineras af långa förskotter, som hindra honom att täfla med utlänningen. Svårare är att beräkna hvad Finlands kultur har lidit genom vinterblokaden, men otvifvelaktigt bär vårt geografiska läge till en del af skulden, för att vi så länge stått efter den öfriga verlden. Om det nordiska lägets och isarnas inflytande på historiska tilldragelser vill jag endast erinra, att Gustaf II Adolfs dödfall vid Lützen den 6 Nov. 1632 blef kändt i Finland först i Januari under vintern påföljande år, likasom slaget vid Pultava den 9 Juli 1709 blef först på sena hösten och jultiden bekant i våra bygder, äfvensom att Carl XI och rikets styrelse under det förfärliga hungeråret våren 1697 under sex veckor saknade alla underrättelser från Finland.

9 Det är först våra dagar, som sett elektriska telegrafen, ångfartygen och jernvägarne likasom med féernas trollspö närma oss till den öfriga menskligheten. Vi känna nu hvarje dess pulsslag; Vi stå nu med ångkraft och koppartrådar fastkedjade vid alla verldsdelar, hvarje ögonblick underrättade om vigtiga tilldragelser i de aflägsnaste trakter af jorden. Öppnandet af Riihimäki–Pburgerbanan gick här så spårlöst förbi, som om det gällt en liten lustfärd till grannarne.|66||84| Och likväl var detta den mest betydelsefulla revolution i geografin, som Finland någonsin upplefvat., sedan det fått bebyggare. Detn förkortade vår landsväg till centern af Europa med till en fjerdedel af hvad den varit under en gynnsam årstid och till en sjettedel under en ogynnsam. Den undanströk med ett drag massor af hinder, murar af länder och folk, genom hkahvilka vi förut måste bryta oss väg; den smälte alla Östersjöns isar, den kastade norden i söderns armar. Från denna dag har Östersjön, såsom Finlands trappa och förstuga, fått en t medtäflare, som halfva året är honom föga underlägsen, och men andra halfva året besegrar honom.

10 Östersjön. Landposition. Finlands landposition betingas, liksom det maritima läget, helt och hållet af Östersjödalen. Omfånget af denna dal finner man genom att draga en linie öfver alla floders källor, som utrinna i Östersjön: Allt land mellan dessa källor och hafvet är dalens sidosluttningar. Den linie, som sålunda omsluter Ösjöns dalbäcken går långs Skandinaviens fjällrygg, och Finlands Maanselkä med dess utgrening österom Onega och Ladoga – fortsättessvårtytt sedan öfver Waldais sandås och Wolkonski skogen, samt vidare ytterom öfver Hartzbergen ytterom ElOderns och Elbens floddalar till Jutland, och ända upp till Skagens udde. »Det var, säger Ag., detta område, som G. II A. och Carl X ville göra till ett svenskt rike. Deruti låg en geologiskt sann tanke, ett geografiskt helt.» – Hafsytans vidd 7,550 geogr. □  mil. Alla angränsande länder tillhöra Ösjönsdalens sidosluttningar och ha i detta haf sin centralbotten. Vårt land bildar i detta afseende ett geografiskt helt med alla länder kring Ösjön. Men hkahvilka olikheter erbjuda sig icke i den geografiska beskaffenheten, liksom i historien, mellan dessa sidosluttningar af samma dal! I vester Skandinaviens bergland, med hkethvilket vårt land är oupplösligt sammankedjadt genom samma ryggrad och samma granitkärna, likasom genom samma kultur och till st samma historiska tradition; – i öster de berglösa kärren och alluvialslätterna af ett område, som fordom tillhörde finska stamförvandter och i en sednare tidsålder plöjas af idoga|67||85| Slaver, med hkahvilka skickelsen sammanfört oss under samma spira, – i söder en lika berglös, bördig lerjord och sand af Östersjöns fordna hafsbotten, befobodd af herrskande Germaner och underkufvade finske eller slaviske urinvånare! – Landposition. Mellan det skandinaviska berglandet och det ryska slättlandet står Finland såsom en öfvergångsbrygga, omvexlande berg och slätt, eller rättare en bergslätt, hkenhvilken med hvars höjder ej kunna jemföras med Skandinaviens, hvars slätter ej kunna jemföras med Rysslands, men som i sin blandade natur har ett visst tycke af båda. Plinius kallade Skandinavien en verld för sig. Äfven Finland är en verld för sig, framför allt en verld för oss, men en verld, som är underbart sammansatt af vesterland och österland. Den finska floran och faunan ha blifvit erkända som öfvergångsformer emellan den skandinaviska och den nordryska, erbjudande likheter med dem båda.. sSjelfva befolkningen och dess kultur synas för svensken österländska, för ryssen vesterländska, och på denna brygga mellan vesterland och österland har historien fått sitt insegel, i det hon låtit vårt land blifva en tummelplats för vesterns och österns stridande makter. Den snillrike Hvasser har på ett storartadt, ehuru idealiserande sätt uppfattat denna Finlands ställning, i det han ser i vårt land den kulturhistoriska brygga, öfver hkenhvilken vesterns civilisation och konstitutionela statsformer skola bana sig väg till de många millioner, hkahvilka i öster om oss ännu bida en ljusare framtidens gåtor.

|68||86|

11 Östersjöns djup. Östersjön är ett jemförelsevis grundt haf. Söderom danska öarna är djupet föga öfver 15 famnar; söderom Skåne föga öfver 25, söderom Blekinge föga öfver 35. Mellan Gottland och Öland är hafvet mellan 40 och 50 famnar djupt. Midti hufvudbassinen varierar djupet från 50 till 70 famnar, i Bottn. viken norrom Qvarken mellan 20 och 30, i Finska viken mellan 30 och 40 famnar. Största Djupaste rännan är mellan Sandhamn, Utön och Gottska Sandön, der man mäter 100 till 145 famnar. Enligt kapten Albrechts mätningar, öfverstiger Östersjöns djupet ingenstädes 160 famnar. I jemförelse med oceanen är detta en obetydlighet. Ellis fann ställen i Hudsons Bay, der botten nåddes först på 891 famnar = 5,346 fot, – Ross mätte djupet i Baffins Bay till 1,200 famnar = 7,200 fot, och de sendnaste mätningarna i Polarhafven ha, såsom redan nämndes, visat ännu vida större djup.

12 Östersjön saknar ebb och flod i vanlig betydelse: den ligger för afstängd, för att erfara någon inverkan af Atlant. oceanens tidvatten, som upphör att blifva märkbart redan vid Kattegatts kuster. Men Östersjön saknar derföre icke alla periodiska höjningar och sänkningar. Det är en känd erfarenhet vid våra kuster, att vid stadigt och vackert väder sommartid flödar vattnet ett par tum om natten och faller åter regelbundet under dagens lopp. Det är ebb och flod i miniatyr.