Sjunde Föreläsningen. 4/3 63

Sjunde Föreläsningen. 4/3 63.

1 Biskop Thomas plan till en theokrati i Fd.

2 Lifflands, Estlands mönster.

3 Strhm IV: 250 ff.

4 RepetitionRepet.Repetition Krig 1227, 28 Korståg 1237. 1240. – Neva – 15 Juli Thomas 1245–48 Hans person – Theokratin.

5 V. Bero.

6 Någon tid efter det biskop T. lemnat Fd – man förmodar år 1248, således biskop T:s dödsår samma år han dog – utnämndes till hans efterträdare en svensk vid namn Bero eller Björn, hvars hela biografi upptager knappa tre rader i biskopskrönikan. Det säges att han var Vestgöthe samt konung Erik Läspes kansler och frände. Kansler = Sekreterare. HkenHvilken andel konungen sjelf af denna orsak haft i hans utnämning, är obekant, men troligt är att kardinalen Wilhelm af Sabina, påfvens legat, som år 1248 besökte Sverige och der höll det ryktbara Skenninge möte, varit den som egentl. utsett biskopen och, emedan det låg i hans politik att tillika stå väl hos konungen, dertill förordnat denna hans frände. Biskop Bero antages ha innehaft sin biskopliga stol uti 10 år, från 1248 till 1258 och residerade uti Räntämäki, der han äfven är begrafven.

7 En enda handling, men en handling af stor vigt för Fd, har qvarstadnat i minnet från b. Beros regementstid, och det är att han till konungen i Sverige öfverlemnat den skatt, som hans företrädare härtills ensama uppburit från Fd. Denna skatt – den enda som pålagts de döpte Ff.Finnarne – var då ännu ganska säkert af föga betydenhet i sig sjelf, original: var men dess afträdande var en handling af politik. Det innebar neml. ett förnekande, ett frångående|47||377| af det biskop Thomas’ politiska system och hans tillämnade kyrko stat, oberoende af Sveriges konungar. I stället för Man ha ett lydrike under påfven och romerska kyrkan, förvandlade bisk. Bero Fd till ett lydland under Sverige.

8 Man har icke svårt att kan visserligen i denna förändring upptäckaleta personliga motiver, och tidskonjunktur. Det personliga motivet bestod i nemligen biskopens nära skyldskap med det regerande konungahuset och önskan att stöda dess dynastiska intresse. Men vida vigtigare var rom inverkade romerska kyrkans sluga politik, att skenbart väja för stormen och släppa taget, men orubbeligt hålla målet i sigte och afbida första gynnande tillfälle att taga sin skada igen. Tidskonjunkturen åter bestod deri, att kKyrkan och xdomenkristendomen i Fd kunde ej under dess dåvarande stora betryck ej kunde upprätthållas utan sv.svenska regeringens direkta medverkan, och denntta understöd måste köpas för priset af Fds oberoende. – När sv.svenska regeringen ingick på detta köp, hade den likväl vidsträcktare vyer i sigte. Konung Erik XI – Läspe – var sjelf svag och barnlös, hans personliga intresse var att få lefva i fred sina återstående dagar i lugn, men han hade en i hög grad djerf, ärelysten och företagsam måg svåger, Birger Jarl till Bjelbo, hkenhvilken egentl. förde regeringen. Denne B. J. hade i sigte att, såsom han äfven gjorde – grundlägga en ny dynasti och arbetade således på engång äfven för dess intresse, när han åter upptog Erik d. heliges plan och beslöt att vidga rikets gränser åt öster. Flera skäl medverkade härtill, tidpunkten var gynnsam. Fejderna med Norige slötos 1248 med ett förbund. Sv. hade fått lugn. De långvariga inbördes fejderna mellan Sverkerska och Erikska ätterna hade slutats med Knut den långes fall i slaget vid Sparrsätra år 1234, hvarefter äfven hans son Holmger år 1248 blef, efter ett misslyckadt uppror, halshuggen och konungen satt i fred på sin thron. Men efterdyningarne af striden gäste ännu, de oroliga krafterna behöfde sysselsättas, och dertill lämpade sig förträffligt ett nytt korståg till Fd.

9 Vid samma tid kom som sagdt, påfvens legat, kardinal|48||378| Wilhelm af Sabina till Sverige för att ordna den sv.svenska kyrkans angelägenheter, hvilkethvilket skedde på Vid det nämnda kyrkomötet i Skenninge år 1248. Vid detta tillfälle var det troligen den påfl.påfliga legaten sjelf, som föreslog eller åtminst. förordade ett nytt korståg till Fd. – Korstågens tidehvarf fortfor ännu, ehuru med mattad hänförelse. Vid allm.allmänna kyrkomötet år 1215 i Rom, hvartill äfven sv.svenska kyrkans prelater voro kallade (ehuru de ej kommo), beslöts, att hela kristenhetens presterskap skulle afstå ⅟₂₀ af sina inkomster till stöd för nya korsfärder, för att återtaga den heliga grafven från de otrogna. Sv.Svenska prelaterne infunno sig ej vid detta möte och fingo derföre mottaga stränga förebråelser. Påfvarna tröttnade ej att oupphörligt låta predika nya korståg. Erkebiskpp.Erkebiskoparna i Lund och Upsala anbefalltes att med ett följe af högst tjugu man draga genom riket för att predika och mana för detta ändamål. I kyrkornaoriginal: kyrkornas uppsattes ihåliga stockar med tre lås, der alla troende, män och qv.qvinnor, uppmanades att inlägga sina bidrag för den heliga saken, och påfl.påfliga legater utsändes enkom för att uppbära de gjorda insamlingarna.

10 Under sådana omständigheter, och då rikets kuster efter nederlaget vid Neva år 1240 fortforo att oroas af ströfvande hedningar, beslöt man år 1248 att företaga ett nytt korståg till Fd. Men vis af skadan, ville man nu göra det klokare och förse sig med tillräckelig makt. Der utgingo således påbud om starka rustningar öfver hela Sveriges rike, till riddare och bönder, l.eller som stora rimkrönikan skildrar denna tilldragelse:

»De redde sig då vapen och tyger,

Raska hjeltar och oblyge,

Hjelmar, plåtar och pantsar

De vordo då brukade och gjordes flera.»konsekvensändrat/normaliserat

|49||379|

12 Der skjötos ut snäckor och löpaskutor, der löstes många stora penningeknutar, der nedtogs från väggen månget gammalt fädernessvärd, som der i många dagar hängt hade. Man såg vridna händer och mycken gråt, när bland fruar och jungfrur följde riddarne till stranden och ty ingen visste ej, hvem som der skulle återvända, och man hade blott den tröst att det skedde till Guds ära.

»Dem vardt då fagerlikt följdt till strand

Och helsades väl och togs i hand.

Mången röd mund blef der kysst,

Som sedan aldrig kysstes af hjertans lust.

Somlige sågo hvarandra aldrig mer;

Af sådan skilsmessa sådant sker.»

14 Denna Krönika är upptecknad af samtida. Man läser tydligt mellan dessass rader en stor fruktan för de finska hedningarna och ett ännu lifligt minne af nederlaget 1240. Men tåget skedde »till Guds ära» och medförde syndernas förlåtelse; detta var dock motiv förde utan allt tvifvel många tusende till striden och visar huru frisk den religiösa hänförelsen då ännu blommade i norden, ehuru den redan nästan blommat ut i det öfriga Europa.

15 Hären ställdes af konungen under Birger J:s befäl och afseglade Oom våren år 1249 »uti otaliga förgyllda stammar till hednalandet», brinnande af ifver att »fresta sina svärd på de hedniske Tavasterne». – Om korshärens antal och styrka är endast nämndt af äldre förff.författare och krönikor, att »konungen församlade en stor hop folk», – att tåget företogos med »hela rikets styrka» – med »en krigshär af ofantlig myckenhet» – och med »en öfvermåttan stor vapenrustning» (armorum nimium apparatumspråk: latin). – I stället

16 Rein De loco etc. sid. 7 ff.

17 Får man tro dessa uppgifter, har således B. J:s tåg här i antal och utrustning öfverträffat Erik d. heliges och varit en af de största, som samlats i norden alltsedan Bråvalla slag.

18 I stället att angripa Ryssarne, vände sig jarlen nu direkt mot Ff.Finnarne sjelfve, mot Tavasterne.

|50||380|

19 Hvar han landstigit i Fd, har utgjort en dunkel och långvarig tvistefråga. Stora rimkrön. nämner ingenting om landningsstället – Ericus Olai säger att Jarlen landstigit i »Tavasternes hamn».

20 Messenius: Rhyzelius, Porthan, Fryxell etc. Geijer Korsholm = Krytzberg 1398. – Mselkä, Wirdois, Ruovesi, Näsijärvi.

21 Lehrberg: Bborg Kumo, Teljän-Kaupunki. Saksankorva fors kan passeras, ej forsen mellan Birilä och Lammis byar. Rein, Strholm m. fl. Hangö: Karis å + Lojo + Wichtis + Loppis –

22 Hipping, Cajan, Haliko, Pojoviken, Haliko, Salo åar + Uskela, Somero, Tammela.svårläst p.g.a. radslut

23 Akiander, Ankoper floden, Kymmene.

24 Kymm. utgjorde gräns mellan Nyland, och Karel. i Wbgs län. – Segelbar. – Forsbildningen.

25 Uppför Kymmene: Lappträsk + Elimä Artsjö, Orimattila, Hollola, sedan vesterut genom Hausjärvi till Janakkala sjöar och Wanajawesi – omkr. 22 mil. – Från Anjalasvårtytt l.eller Walkeala åt vester.

26 Månne ej Wanda ås mynning. – Jmfr Erik den heliges tåg. – Man skulle tycka att om tåget så nära berört Karelarnes område, hade ryska krönikan ej kunnat vara i okunnighet derom. – Rakaste vägen till Thus, öfver Helsinge, Thusby, Hausjärvi, Janakkala.

27 Sannolikt voro Tavasterne då i hög grad försvagade af de föregående ryska fejderna, möjligen också oförberedde på ett anfall af en så mäktig här, ty det omtalas icke att de skulle ha gjort något hårdare motstånd. – Birger framträngde, liksom hans föregångare, med svärdet i ena och korset i andra handen. De, som vägrade att låta döpa sig, nedhöggos utan förskoning, de öfrige antogo der xdomenkristendomen åtminstone till namnet.original: namnet,

»Ho dem ville tillhanda gå,

Och Xten varda och dopen få

Honom läto de gods och lif

Och fred att lefva förutan allt kif.

Hvilken hedning ej ville så,

Honom läto de döden öfvergå.»konsekvensändrat/normaliserat

St. Rimkr.Stora Rimkrönikan

29 Jarlen fann likväl nödvändigt att uppsöka Tavasterne i hjertat af deras land och framträngde derföre från kusten norrut, hvarefter han, enligt alla äldre berättelser, till att betrygga sin eröfring, anlade på en kulle vid Wanajavesi fästet Tavasteborg, det sedermera så kallade Tavastehus slott. – Detta var en nödvändighet redan derföre, att Birger med sin här dröjde öfver vintern i Fd – hkethvilket bevisar huru fullt allvar han hade med sin eröfring. Men aAtt dröja öfver vintern i ett fientligt hednaland, ansågs så farligt, att när Waldemar II år 1205 intog ösel och der anlade en borg, vågade ingen af hans här stadna qvar öfver vintern – Vintern på Ösel dock vida kortare. Feodalhärarna. Birgers plan.|51||381| Ännu år 1699 fanns högt på muren af ett bland slottstornen i Thus målad en bild, som tydligt säger oss hkenhvilken föreställning en efterkommande tid gjorde sig om B. J. omvändelseverk. Han föreställes neml. der, hållande uti ena handen ett ris, i den andra en gissel. Vid hans fötter står på ena sidan en kalk, och på den andra brinner en lågande eld. – Detta bör mindre förundra oss, när vi höra berättas, huru på samma slotts murar funnits målad en bild äfven af frälsaren, likaså med ett ris i högra och en gissel i venstra handen, stående på Totteslägtens vapensköld med en kalk på högra och ett nyplanteradt träd på venstra sidan.

30 RepetitionRepetition 28/4 73. Bero. – Hans Skatt. – Wilh. af Sabina. – Birger. – Korståg. Punkten. – Kronoborg.

31 Huru långt för öfrigt B. J. sträckt sina vapen in i Tavastland, är icke bekant; men ganska säkert ej till de nordligare delarne, som ännu två sekler derefter voro nästan öde och till en del befolkade af kringströfvande Lappfamiljer. – Beslutet att stadna öfver vintern och uppföra en borg antyder att Jarlen med sin starka här varit betänkt på hela Fds, således äfven Karelarnes underkufvande. Följande sommar 1250 skulle således tåget ha fortsatts åt öster. Men den 2 Febr. samma år afled konung Erik Läspe blott 34 år gammal. Detta oväntade dödsfall försatte hela riket i bestörtning, ty då konung Erik dog barnlös, voro nu både Sverkerska och Erikska ätterna på manslinien utgångna, och flera pretendenter, på mödernet beslägtade med båda ätterna, gjorde anspråk på kronan. Då företog sig den mäktige Joar l.eller Ivar Blå till Gröneborg att skalla på Distingsmarknaden i Upsala skallasammankalla folket till konungaval, och der valdes, Jarlen oåtspord, hans tioårige son Valdemar till konung, hvarefter bud sändes med underrrättelse härom till Jarlen i Fd. B. Jarl säges ha blifvit högeligen vred öfver att en så vigtig sak afgjorts utan hans vetskap och skyndade genast, troligen i Maj 1250, tillbaka till Sverige, der han dock nödgades finna sig i hvad som redan var gjordt och nöja sig med regentskapet under sin sons minderårighet. – Emellertid blef derigenom hans tillämnade eröfring af Fd endast till hälften utförd.