Trettioandra Föreläsningen. 28/11 65
Kommentaari
Kommentar
stycke – textställe – kommentar
1 sjelfsvåld tygellöshet.
1 kivikäts Kivekkäät, ingermanländska gerillatrupper ursprungligen ledda av Antti Kivekäs.
2 Smygskrifter Anonyma skrifter distribuerade i smyg.
2 »vetandes vid Gud [...] till.» Citatet inte identifierat.
3 femmänningskorps Reservtrupp som från 1702 uppsattes genom att fem rotar respektive rusthåll anskaffade och underhöll en karl respektive karl och häst.
5 mössor på pikarna Topelius återger Fryxell, Berättelser ur svenska historien 26 (1857), s. 134.
7 utstacks utstakades.
7 retrancherades förskansades.
14 adelsfanan svenskt kavalleriförband med främsta rang inom rytteriet enligt 1634 års regeringsform. Bestod av sex kompanier, varav ett finskt.
15 betäcka skydda.
Trettioandra Föreläsningen. 28/11 65.
1 I Tfors ämnade Armfelt stadna och göra motstånd, men snart förnam han, att RneRyssarne här ämnade kringgå honom på samma sätt som i Pelkäne och arbeta på flottor vid Näsijärvi en mil norrom hans ställning. Han blef då tvungen att natten mot d. 12 Okt. vidare retirera på Birkala vägen och förföljdes dervid af fienden ända till Tavastkyro. Öfver den s. k. Tavastskogen l.eller Tavastmon gick vägen då, och till en del ännu, genom stora ödemarker, räknade till 12 mils bredd, och på denna marsch led den lilla f.finska armén otroligt af hunger, köld och foderbrist.|208| Soldaterne marscherade trasiga och barfota, ofta utan knappt med en bit bröd att stilla sin hunger, och sågos efter eden frostiga höstnatten på morgonen halfstelnade af kölden. Sjelfva återtåget verkade i hög grad nedslående, och hellre än att lemna deras hemtrakter, hus och anhörige bakom sig i en grym fiendes våld, rymde sold de nyutskrifne soldaterne i så stora hopar, att på detta sätt ThusTavastehus och Savolaks nya infant.regementer alldeles upplöstes. Ett förslag att marschera till Bborg måste öfvergifvas, emedan armén der skulle ha blifvit afskuren. Så kom återstoden af armén d. 15 Okt. till gränsen af Ilmola socken (Kylmäjyrä) i södra Östbotten, och derifrån densvårläst p.g.a. strykning för en kort tid fattade posto. vidare till Storkyro med fördelningar åt Wasa.svårtytt – R.Ryska armén ryckte efter, vändande sig från Tfors åt Bborg öfveroriginal: siöfver Birkala, Tavk. Mouhijärvi, Kumo, Ulfsby och strandvägen till Östbotten. och fFurst Galitzin lät utfärda kungörelser till landets invånare, beräknade på att göra dem missnöjde med sv. reg.svenska regeringen och lugna deras allmänna fruktan för RnesRyssarnes våldsamheter. Hela Fd verlden vet, skref han, huru sv. armén hans tsar. majestät längesedan erbjudit den sv. kon.svenska konungen fred på billiga vilkor, men hans sv.svenska majestät har ej velat lyssna till några fredsförslag, utan fortsatt fientligheterna, till sina fattige undersåters sorg och betungande. Hela Fd vet också att sv.svenska armén utan motstånd öfvergifvit detta stora och namkunniga furstendömet i hans tsar. maj:s truppers händer; derföre förmanas nu invånarne af alla stånd att utan fruktan infinna sig i deras hemvist, och erlägga de för r.ryska armén utskrifna kontributioner, så skulle dem intet ondt vederfaras, och de som önska skola få särskilda säkerhetsbref; Bönderne tillsades att aflemna till RneRyssarne deras gevär, och desertörer från f.finska armén försäkrades om frihet för allt åtal. hvartill ännu sedan tillades, att de kosacker och andra, som frånröfvade bönderne deras egendom, skulle dubbelt ersätta skadan och blifva strängeligen bestraffade. Furst Galitzins afsigt var utan tvifvel att, både af msklighetmensklighet och politik, hålla dessa löften, hvarföre man äfven finner att kosacker och officerare blifvit, enl. furstens löfte, bestraffade. Men det var honom|209| omöjligt att annorstädes än vid sjelfva högqvarteret tygla sina underlydandes sjelfsvåld, och så fortforo de r.ryska ströfpartierna, retade af allmog böndernes och kivikätsspråk: finska motstånd, att fortfarande begåg vilda våldsbragder, hvilkas rykte var tillräckligt att åter skrämma till skogarna dem som möjligen, i förlitande på kungörelsen, vågat sig fram till vägar och byar. – RneRyssarne framträngde öfver Bborg för andra g.gången till Åbo, som sedan blef deras eg.egentliga operationsbas, och med 9000 man marscherade gen Bruce i början af Nov. till Kristinestad, och hvarifrån han norrut, i det han skickade ströfvande kavalleriafdelningar mot f.finska arméns yttersta fältvakter. i Kurikka kapell af Ilmola. Delabarre vid Kristinestad. Vid Kasaböle i Sastmola 5 mil från Kristinestad lyckades ryttm. Freudenfelt med Åbo läns kavalleri slå och förjaga 4 till 500 m.man fientl. kavalleri. – Flera skärmytslingar – och d. 27 Nov. nödgades Delabarre draga sig tillbaka fr.från Kristinest. till Nerpes. 28 Nov. Bojes dragoner vid Nummijärvi af Kauhajoki
2 RneRyssarne plundrade. I Kurikka kap. af Ilmola sn sammanrotade sig några hundrade 29svårtytt0 beväpnade bönder, anförde af studenterne Gabr. och Isak Peldan, och lyckades ända in på Febr. följande året mota fiendens ströfkorpser. Laihela. Lillkyro d:o Julhelgen firades af RneRyssarne i Åbo och Bborg, af f.finska armén i nejden kring Wasa, högqv.högqvarter i Solv. men med olika känslor. I r.ryska högqvarteret var segerfröjd och stora förhoppningar att snart hafva med Fds eröfring gjort första steget till Sveriges. I f.finska högqvarteret var en stämning, som gränsade till förtviflan. Man ägde nu en tapper, en allmänt aktad anförare, hkenhvilken soldaten med glädje ville följa i döden, men han hade för sent fått makt att handla; ¾ af landet voro redan i fiendens våld, armén ringa och illa utrustad; missnöje, tvedrägt, förtal och falska rykten öfverallt i rörelse. Det är den sorgliga sidan af Fds ställning i slutet på 1713 och början af 1714. De sämre dåliga sidorna i det f.finska lynnet trädde fram, de goda trädde tillbaka. Och till dessa dåliga sidor, dem vi kunna bevsvårläst p.g.a. bläckplump eller motsvarandeittna ännu i dag och dem det vore fåfängt att söka förneka, höra misstroende, afund och smädelusta mot landets mest framstående män. Lömske smädare kringsnärjde äfven den redlige C. Armfelt med deras smygande förtal. Man förebrådde honom att vara ömtålig om sitt eget skinn – Beskyllningar för|210| feghet omvexlade med andra icke mindre ärekränkande tillvitelser. De höge herrarne, sade man, brydde sig icke om folkets nöd, allenast de räddade sina egna sammanroffade egodelar. Smygskrifter af denna beskaffenhet både mot Armfelt och Delabarre funno väg ända till rådet i Sthm och uppretade högeligen desse stolte krigare, af hkahvilka åtm. Armfelt kunde säga sig »vetandes vid Gud och sitt samvete icke något vara negligeradt, utanfastsnartmera vågadt än man har väl raison till.» – Armf. begärde att smädarne måtte träda i dagsljuset för att försvara deras ord, men som bekant, är detta icke alldeles så beqvämt, som att ur ett skyddande okänd ur mörkret framkasta äreröriga beskyllningar. – Inverkan på Storkyro.
3 Medan armén låg i vinterqvar och befälet var i verksamhet att uppsätta en ny s. k. femmänningskorps för Östbotten, inträffade ett vackrare drag af fosterlandskärlek, men som tillika låter oss ana spänningen mellan folket och det högre befälet. De Östb.Österbottniska städernesoriginal: Städernes borgare insände jemte bönderne en skrift till generalitetet, hvari de erbjödo sig att gå man ur huset, för att jemte armén försvara sitt land mot fienden. Armfelt och Delabarre, hyste kanhända sannolikt med alla reguliäre militärers fördomar mot uppbådsmanskap, och vane voro dessutom vane att med aristokratisk öfverlägsenhet behandla södra Fds undergifnare bönder,. – dDesse herrar förstodo icke dete demokrakiskt sinnade, sjelfständiga och frihetsälskande folket i Östb. och läto, säges det, svara, att man kunde icke lita på bönder. Härefter skickade såväl|211| städer som soknar nya deputerade, som framförde till generalerne den helsning, att icke såvida hade landet for har ingalunda förr behöft adelsmän till soldater, utan sådane som landet sjelf uppställt, så kunde nu och städer och bönder tryggt förklara, att de icke voro landets afskum, utan fastmera dess must och märg. De erbjödo sig derföre att med egen kost instickas i regg.regementena och deltaga i exerciserna. – Härpå svarade general. aftt officerare skulle skickas till hvarje socken, för att inöfva bönderne, hkethvilket ock skedde intill Febr., då bönderne hemförlofvades från erxercisplatserna för att förse sig med mat och vid första ordres åter samla sig.
4 RepetitionRepetition 15/2 70. Pelkäne Tfors etc. Ilmola – Wasa Deputation –
5 I slutet af Nov. ankom Hela Januari 1714 var stilla, men så mycket oroligare blef Februari. I början af Febr. år 1714 uppbröt r.ryska armén till en styrka af 18000 man under f. Galitzin från Åbo, för att uppsöka återstoden af den f.finska hären och med dess tillintetgörande fullända landets eröfring. RneRyssarne marscherade öfver Hvittis, Tav.kyro, Kauhajoki och Ilmola. Fienden tågade då från Bborg efter medlersta vintervägen genom Tav.kyro och Ikalis öfver tillfrusna kärr och sjöar till mot Ilmola, här och der under marschen oroad af f.finska korpser. D. 12 Febr. fick man i Ilmola veta fiendens anryckande, bondevakten uppbådades och posterades med 30 ryttare vid Kurikka. Skidlöpare att rekognoscera och bönderne skärmytslade med fienden. D. 13 Febr. sammandrogs armén i Storkyro och budkaflar utgingo öfverallt att skallasammankalla de beväpnade bönderne. S. d.Samma dag hölls krigsråd i Storkyro prestgård, och här f ansågo de fleste rådligast att ant. draga sig tillbaka till Vörå, för att der, förstärkt med de från alla håll anryckande bönderne möta fienden i dervar. kuperade nejd, eller och genast rycka honom till möte, medan han var uttröttad af den 2 mil långa marschen öfver skogen mellan Ilmola och Storkyro. Likväl segrade blef öfverbefälh. gen. Armfelts mening den rådande, att man borde invänta fienden på Storkyro slätter, på det att f.finska armén måtte engång visa sig kunna stå och dermed tysta munnen på alla belackare. Det sägs äfven att både soldater och bönder satt sina mössor på pikarna och begärt att blifva förde mot fienden, under förklaring att om man än engång lemnade deras hembygd till sköfling åt fienden, ville de hvarochen åter gå hem till sitt. – Missnöje – Myteri.
|212|6 Vid detta krigsråd hände det sällsynta i f.finska armén, att Kexholms försvarare öfv. Stjernskantz, af Savolaks. hkenhvilken sedermera ingick i rysk tjenst, under förebärande af frossa genast skyndade undan till Vörå prestgård 3 mil från slagfältet och var den förste, som derifrån affärdade en kurir till Stockholm med underrättelse om slagets förlust.
7 D. 16 Febr. utstacks plan till batalj vid Napo by, belägen ungef. ⅜ mil söderom Storkyro kyrka vid venstra båda venst högra straäandernna af den tillfrusna Kyro elf, som här flyter från S.O. åt N.V. genom en slätt af bördiga åkerfält, på något afstånd begränsade af skog. Infant.Infanteriet uppställdes i 2 linier tvärsö och halfva kav.kavalleriet på hvardera flygeln på ett å begge sidor om elfven beläget åkerfält, med en öppen, brusande fors, stenbackar och flacka sumpmarker i ryggen. När således slagordningen tvärsöfver elfven sträckte sig från ena skogsbrynet till det andra, vände f.finska armén sin front åt S.O., hvarifrån fienden ryckte fram dels på elfven och dels på vintervägarna ifrån Ilmola. Napo by, bestående af 6 bondgårdar, retrancherades framföre med ett bröstvärn af nedtagna hus. F.Finska armén 4,800svårläst p.g.a. bläckplump eller motsvarande man och omkr. 1500svårläst p.g.a. bläckplump eller motsvarande bönder.
8 Tactici må bedöma denna slagordning. För en vanlig betraktare synes den i hög grad vågad, derföre att fienden hade på slätten ett godt tillfälle att utveckla sitt öfverlägsna kavalleri och emedan fara en underlägsen styrka vid minsta motgång svårligen kunde undgå faran att blifva kringränd. Vintern snöfattig. – En annan betänklig sak, var att hären fick under väntan på fienden stå uppställd i full slagordning under 3 hela dygn i en köld, fullt värdig nordiska februaridagar, och med ganska tarfliga förfriskningar för att upprätthålla dess mod.
9 D. 16 skickades Gabr. Peldan med en liten trupp skidlöpare af 17 man att rekognoscera. Dessa återvände d. 18:de med det budskap att r.ryska armén under furst Galitzin rastat i Ilmola och d. 17:de marscherat öfver Ilmola skog.
|213|10 D. 18:de visade sig fiendens förtrupp af lätt beridet kav.kavalleri och helsades med några skott – hästen under biskop Gezelii adelsryttare skjuten. – Fienden rekognoscerade nära nog och återvände –
11 Den 19 Februari 1714 stod Slaget vid Storkyro. Kl. var vidpass 11 på f. m., när fienden sågs i täta kolonner anrycka långs isen på Kyro elf, som här var ungef. 140 alnar bred. R.Ryska arméns styrka: 20,000. Ett stycke från byn gick fienden upp på högra flodstranden och uppställde sig i slagordning mot Ff:sFinnarnes venstra flygel., – för att kringgå. – Kl. 1 gafs lösen från f.finska kanoner – musköterield.
12 Armfelt red långs lederna – »kärt tal» – »Med Guds hjelp.» – Fienden antände Turpala gård – på v. – Ff.Finnarne åter Napo by – Rök –
13 2 sqv.sqvadroner Brakels drag.dragoner Boje Högra. 12 sqv.sqvadroner Åboläns kav.kavalleri, Creutz. 6 sqv.sqvadroner Nylands kav.kavalleri, Rehbinder
14 Centern. Inf.Infanteriet 2 bat.bataljoner Åbol.Åbolänningar 385, Yxkull. 1 b.bataljon ThusTavastehus, 280 m.man Köhler 2 b.bataljoner Savolaks 700 m.man Stjernskans. 2 b.bataljoner Östb.Österbottningar 600 m.man Maydel. 1 värfv.värfvad bat.bataljon 230 Gyldenström 1 WbgsWiborgs, NyldsNylands 250 2 b.bataljoner BborgsBjörneborgs 388 öfv. Essen. 35 fotdragoner – 16 adelsfanan – bakom bönder och 5 männ.femmänningar 1,500. Venstra. 4 sqv.sqvadroner Åbol.Åbolänningar – Ax. Bure 4 d:o Wibg.Wiborgare 2 d:o drag.dragoner Delabarre. på venstra –
15 För att hindra fienden kringgå – gjorde Armf. med centern en svängning mot venster – och understöddes dervid af en del kav.kavalleri på högra fl.flygeln – Ff. första Vinden blåste vestnordlig med snöglopp Ff.Finnarne i ansigtet – framåt – första anfallet oemotståndligt – aflossade salvan tätt – r.ryska lederna kastades öfverända 2 grgånger – togo kanonerna – bönder och borgare afslogo kosacker – Galitzin ansåg slaget förloradt – lät dragonerna sitta af, för att betäcka sitt kav:skavalleris återtågoriginal: återtog – Då såg man en förunderlig syn – största delen af v.vänstra finska flygelns kav.kavalleri med Delab. i spetsen – sprängde bort med lösa tyglar på flykt – endast 3 sqv.sqvadroner Åbol.Åbolänningar – Ax. Bure föll – Freudenfelt – och Kuhlefelt dödligt sårade – Då högg r.ryska kav.kavalleriet inpå f.finska centern – bönderne i oordning – F.Finska infant.infanteriet från alla sidor omringadt – slöto sig tätt i fyrkant – – värjde sig in i döden – 3 timmar Armf. en af de siste 2000 man – RneRyssarne 4000 man – En underofficer resten af 3 regg.regementen – Wasa borgerskap – Kosackerne plundrade trossen –