Trettonde Läsningen. 17/4 58

|27||375|

Trettonde Läsningen. 17/4 58.

1 IV. Östra Ishafsdalen. Af dess område faller blott en ganska liten del inom Finlands gräns, nemligen en triangel, hvars spets bildas af Talkunaoivi, vestra sidan af Maanselkä, den östra af ryska gränsen och basen af Linnunselkä. Detta område är en del af den stora, ytterst ödsliga halfön mellan Ishafvet, Hvita hafvet och Kantalahti hafsvik i söder, innefattande den s. k. Kola lappmark (?). Bland framstående fjällpunkter har man der Talkunaoivi, Amatunturi och Sattuvaara på Mselkä (det sistn.sistnämnda inom Kemidalen) – och de tre fristående fjällhöjderna Korvatunturi, Nattiovaara, och Nuortitunturi, Siepiovaara På Linnunselkä reser sig och Savuoivi. Flodernas lopp angifver sluttningen, som går åt nordost, i samma riktning som refflorna i bergen. Det är Tulomajoki vattendrag, som uppsamlar nejdens vatten och upprinner i tvenne källfloder: Luttojoki, som upprinner ur Akujäyri och Pitkäjäyri strax nedanom Inarijärvi och Nuortijoki, som åter med tre grenar Juurijoki, Nuortijoki och Tipajoki, upprinner från östra sluttningen af Mselkä och löper igenom Nuotjäyri betydliga sjö på ryska området. I flora, liksom i fauna sammanfaller denna del hel och hållen med Kola lappmark och är i båda dessa hänseenden fattigare än dalarna vesterom Mselkä, som skyddas af Suolaselkä för Ishafsvindarna, hvilka här blåsa utan hinder. D Någonting eget är att den rätta förvildningen börjar med det ryska området.

|28||376|

V. Kuusamodalen.

2 I många afseenden intressantare är Kuusamodalen, så kallad efter Kuusamo, hvars kyrka är belägen i dalens sydvestra hörn. Också här är det finska området blott en liten del af en stor dalsträckning, Hvitahafsdalen, hvars norra del, emedan den afbördar sina vatten till Kantalahti hafsvik, äfven kan kallas Kantalahti dalen. Vi behålla här för det finska området det bekantare namnet Kuusamo. Denna dal begränsas i norr af Linnunselkä, i vester af Mselkä och i söder af den från v. till ö. utlöpande böjning af Mselkä, hkenhvilken sedan åter kröker sig uti sydlig riktning. Nejden är den mest höglända i hela Finland och utgör den egentliga bergknut, eller moderstam, hvarifrån den finska halfön, Suomenniemispråk: finska, sedermera genom landhöjningen vuxit ut och erhållit sin nuvarande konfiguration. – Mselkä är här ovanligt shängandesammanhängande, höjden i medeltal 1000 till 1500 fot – bland dess kammar reser sig Wilmawaara – Bland de enstaka fjälltopparna i öster om hufvudåsen äro flera särskildt märkvärdiga för sin höjd, nemligen Leipätunturi, Kattenoivi Waatinimoivi, Ahvenvaara, Sieppitunturi, Sivalkovaara och Keikövaara. Hufvudsluttningenoriginal: Sluttningen är från vester till öster, hvar med sidosluttningar från nordvest till sydost., och mycket brant på det finska området, men jemnar sig efterhand på det ryska. Alla vattnen tömma sig brådstupa under strida forsar i Kantahlahti, men på ett särdeles egendomligt sätt, som utmärker traktens vattendränkta beskaffenhet. Der är neml. förutom två mindre åar, som från Mselkä gå öfver gränsen och falla ut i Imandra sjö och derifrån i Kantalahti – , en nordliga åder Koutajoki, som upprinner på finska området ur Wuorijärvi sjö på sluttn starkaste sluttningen af Mselkä, upptar sedan på ryska området fyra sjöars vatten från söder, faller sedan med dem in i Koutajärvi betydliga sjö och strömma derifrån ut i hafsviken. Men detta sydl finns vattensystem slöpersammanlöper med ett sydligare, som är mångfaldt rikare och hvars hufvudåder är Oulangojoki, som upprinner ur Hirsajärvi sjö i norr.|29||377| Denna Oulangojoki samlar sina vatten från östra vinkeln af Mselkäs stora krökning i flera betydliga grenar, af hvilka den största är Kitkajoki, som kommer från Kitkajärvi och Rasiojärvi sjö sammanbundna sjöar, och flyter så in i Panajärvi sjö på finska området., vid foten af två fjälltoppar Mutkavaara och Ruskiakallio. Men dessutom afbördar en rad af ansenliga sjöar vid norra sluttningen af Mselkäs krökning åt öster – Kuusjärvi, Muojärvi och Joukamo m. fl. likaledes sitt vatten till Panajärvi. Alla dessa ymniga tillflöden utströmma sedan genom Oulangonsuu uti Pääjärvi på ryska området, hvarifrån intet annat synligt utlopp finnes (?) än obetydliga bäckar, som sila sig utför sluttningen norrut. Det vore oförklarligt huru Pääjärvi kunde utan aflopp mottaga så stora vattenmassor, om man ej erinrade sig den här förut nämnda theorin om de underjordiska vattnen. Allt antyder att det är på denna väg, som Pääjärvi afbördar sitt öfverflöd till Kantalahti. Man finner nemligen, utan synbart shangsammanhang med Pääjärvi, en hel rad af små förbundna sjöar, Kuntjärvi, Soukelojärvi, Ruvajärvi, Susijärvi, Lutijärvi, som alla i en sträcka uttömma sig i vestra viken af Koutajärvi, medan längre i öster en lika långsträckt och sbundensammanbunden rad af sjöar: Ahvenlahti, Tiksijärvi, Pajujärvi och Solajärvi utfalla i sydöstra viken af samma Koutajärvi, och så vidare i Kantalahti. Denna hafsvik är således, enligt regeln, dalens djupaste botten.

3 Norra delen af dalen hör till Kuolajärvi kap.kapell under Kemiträsjärvi, den södra till Kuusamo socken. Båda åtnjuta lappmarksprivilegier och äro befriade från rotering. Kuusamo skattade fordom (tsvårtytt. 1808) äfven till ryska kronan den s. k. bågskatten, som 1793 utgjorde 17 rubel 50 kop. bk.kopek banko – 1 rub. 80svårläst p.g.a. överskrivning af hvart bågelag och sådana funnos 11.