Trettonde Föreläsningen. 26/10 65
Kommentaari
Kommentar
stycke – textställe – kommentar
2 pallisader pålverk, palissader.
2 retranchement förskansning.
2 bestryka linien utsätta (ett visst område) för artillerield.
5 vedervåga ta risken av.
5 grenadiererelitsoldater inom infanteriet.
5 fasciner hårt buntade risknippen fyllda med jord bl.a. för utfyllning av diken.
9 pikar långa, lätta lansar.
10 vagnborg förskansning av vagnar i ring.
10 patronkök behållare eller väska för patroner.
12 bränvinsfastagerna brännvinstunnorna.
17 fr. écus serie mynttyper som präglades av Frankrike 1263–1789.
17 livres Silverinnehållet i den franska räknemyntenheten livre tournois var i början av 1700-talet omkring 5 gram.
18 Denne Duc de Croy [...] sett. Hertigen dog som krigsfånge i Reval 1702. Eftersom ingen ville stå för begravningskostnaderna förblev stoftet i Nikolajkyrkan där det mumifierades och blev en sevärdhet tills det begrovs 1897.
Trettonde Föreläsningen. 26/10 65.
1 Ryska hären: vid belägr.belägringens början inalles 45,367 man, hvaraf 18000 m.man kavalleri. Häraf voro omkr. 4000 man gamla, krigsvana reguliera trupper, bestående af de tre gardesreg:terna Lefort, Preobraschenska och Semenovska garderna; vidare 24,813 regulierat, men nyss uppbådadt mskapmanskap; slutligen 16,600 m.man irreguliera trupper: Tatarer, kosacker, kalmucker m. m. Stupade, döde, sjuke = återstod 40,000.
2 Halfmånen. Vallar med bröstvärn – grafvar, pallisader, utanverk, batterier, 146 kanoner. Wid W:kylä ett stort retranchement, som kunde bestryka linien långsefter. Bro. Emedan de r.ryska skansarna sträckte sig omkr. 7 v.verst i längd, kunde öfverbefälhafvaren besätta hela denna långa linie endast 2 à 3 man högt, under det att Sv.Svenskarne, som hade fördelen att fritt välja anfallspunkten, kunde oaktadt deras 5 grgånger mindre antal, mot denna punkt koncentrera en öfverlägsen styrka.
3 Sv. hären Högra Högraoriginal: högra Venstra r.ryska flygeln under befäl af gen. Trubezkoj, Buturlin o. Golovin bestod af 21,000 m.man infanteri och sträckte sig från Wepsäkylä by vid Narova fr.från WÖ. till Ö. V. – Venstra Venstra Högra r.ryska flygeln under gen. Weide var omkr. 25,000 m.man stark och sträckte sig från centern övesterut i en båge till Joala by vid Narova fl. på denna sida. Här vid Joala stod afv hela r.ryska kavalleriet i läger. Ingen reserv.
4 Sv.Svenska armén hade d. 19 Nov. rastat så godt som i fiendens åsyn vid Lagena skog 1½ mil från Narva. Kallt. Alla voro våta, genomfrusna och så trötta, att soldaten släpade geväret efter sig. Kon.Konungen lät utdela vin åt officerarne, och öl åt mskapetmanskapet och skickade om natten Ribbing med Nylänningarne att rekognoscera fiendens ställning. Sedan han återvändt med rapport, beslöt kon.konungen anfalla, och Rehnsköld uppgjorde planensvårläst p.g.a. inbindning/konservering.
|87|5 Den långa, kalla Nov.natten bivuakerades under bar himmel. Morgonen d. 20 Nov. inbröt klar och kulen: frampå f. m. S.O.W. – drifvande moln Kon.Konungen och Rsköld redo ut vid daggryningen att rekognoscera. Derefter mönstring i solskenet. Utmaning. Framryckande. Utmaning. Drogo sig tillbaka. RneRyssarne trodde då att Sv.Svenskarne ej ville vedervåga ett anfall. Hert. red långs linien. Kl. 10–11 på f. m. skjöts sv.svenskt lösen och hären uppställdes i slagordning. – Fasciner. – Sv.Svenska venstra högra högra flygel, som skulle angripa r.ryska högra venstra flygeln vid Joala, anfördes af gen. Wellingk. I första ledet stodo 50 grenadierer med fasciner. Efter dem följde en bat. grenadierer, vidare 3 bat.bataljoner garde, sedan Helsingarne, så Westmanl.Westmanlänningarne, så Tiesenhausens fFinnar och sist kavalleri under Wachtmeister, bestående af lifdragonerne, Nylänningarne under öfv. Klingspor, Karelarne under öfv. Hans Rehbinder samt ytterst 4 sqv.sqvadroner finnar under original: öfv. Carl Rehbinder och major De Molin.
6 Sv.Svenska hogra venstra högra venstra flygeln, som skulle anfalla r.ryska högra högra venstra fl.flygeln vid Wepsäkylä, anfördes af gen.löjtn. Rehnsköld i tvenne afdelningar under gen. Maydel och öfv. Stenbock. Under Maydel stodo Wermlänngar samt Finnar Savolak under Sass, 1600 Viborgare 750 under Mellin, och Lode, 1000 Tav.länningarTavastlänningar under Berg, och 1000 Östb.Österbottningar under Campenhausen och Sass. Mellin, Lode och Berg. Under Magnus Stenbock stodo anförde Dalkarlar och Finnar Östbottn. under Hastfehr, de sistn.sistnämnda försedda med skansverktyg för att angripa det stora r.ryska retranchementet. – Derefter följde i centern kon.konungen sjelf med Rehnsköld, Horn och drabanterne samt nv.vänstra flygelns kavalleri, neml. till hkethvilket hörde 7 sqvadr.sqvadroner Åbolänningar under öfv. C. Rehbinder, jemte en annan del f.finska dragoner och T:hausens tremänningar, så att Ff.Finnarne voro ungefär ojemnt fördelade, mer än hälften på hvardera högra venstra flygeln.
7 Fälttygmästaren Sjöblad anförde sv.svenska artilleriet om 21 kanoner, uppställda i två batterier framför fiendens center. – Lösen: »med Guds med oss hjelp!»
8 Kl. 2 e. m. gafs tecken till anfall med två signalraketer, som besvarades af 2 andra från staden. Just som trupperne satte sig i rörelse, mulnsvartnade himmelen och en hvinande blåst dref framför sig en tät skur af snö och hagel, som dref sv.svenska armén öfver ryggen, men RneRyssarne midti ansigtet, så att de hvarken kunde se eller sigta. – Sv.Svenskarne oväntade på 50 steg. Solsken.
|88|9 Kanoner – trummor. Öfverr Under artillerield från båda sidor, stormade båda sv.svenska flyglarna ungefär på samma gång fiendens förskansningar; och grafvarna fylldes med risknippor, pallisaderna nedhöggos, vallarna bestegos, de f.finska skansgräfvarne bröto igenom dem breda portar, så att rytteriet kunde rida in och deltaga i striden. sSå oväntadt var anfallet, så stor bestörtningen, att RneRyssarne genast från början råkade i oordning,. och deras ovana folk Wellingk med sina Helsingar och Ff.Finnar störtade mot RnesRyssarnes venstra flygel vid Joala och bragte den i förvirring, utan att dock lyckas genombryta dess linier. Här vid Joala stodo de krigsvana r.ryska reg:ternaregementerna och En del af r.ryska infanteriet bensvårläst p.g.a. strykning försvarade tappert sin ställning. Men det r.ryska rytteriet tog mfegt till flykten genast vid slagets början och sprängde med hängande tyglar i floden, för att simmande komma öfver. Men Narova var på detta ställe djup och strid utaf höstregnen: omkr. 1000 af de flyende funno i dess böljor en ärelös graf. Wgk med Denna rytteriets flykt hade Wgk att tacka för sin halfva seger: han stod vid mörkrets inbrott på innanför fiendens skansar, men vid flodstranden stod ännu nästan hela r.ryska infanteriet på denna sida obesegradt. – Hårdare blef leken på Sv:sSvenskarnes venstra flygel, som hade emot sig de starkaste skansarne. Maydels finnar Tav:länningarTavastlänningar och Wermlänningar Stenbocks Dalkarlar och Åbolänningar rusade under häftig eld mot det stora r.ryska retranchementet och banade sig väg med pikar och värjor. Kon.Konungen sjelf med sina drabanter kastade sig in i det tätaste handgemänget: eEn qvart timma höllo RneRyssarne stånd, men derefter såg man deras leder upplösa sig i vildaste flykt, en del försökande att undkomma öfver vallarna, andra rasande blindt emot bron vid Vepsäkylä. Förgäfves sökte hert. af Croy att åter samla de spridda lederna – ingen förstod honom – ingen hörde – ingen lydde – flera tusende störtade om hvarandra på bron – den brast under tyngden af denna mskomassamenniskomassa, och 2000 – enl. andra 3000 funno här sin graf uti böljorna. Tyskarnes förräderi – RneRyssarne började nedhugga alla tyskar – Hert. Croy, Allart, Lange redo öfver till Svv.Svenskarne och gåfvo sig fångne.
|89|10 Då, med Sv.Svenskarne framför sig och den brustna bron bakom sig, utan utväg till flykt, grepos de återstående af förtviflan och skockade sig tillhopa i täta massor bakom en vagnborg af trossen, för att sälja sitt lif så dyrt som möjligt. Här stod kärnan af r.ryska infanteriet: Preobrasch.Preobraschenska och Semenovska regg.regementena, här uppstod den hetaste striden under hela slaget, och segern var ännu för ingen del afgjord. RneRyssarne voro här ännu fyra mot en och slogos med detta dödsförakt, hvarpå den r.ryska soldaten visat så många prof,. när I mer än två timmar sökte Sv.Svenskarne och Ff.Finnarne med lika dödsförakt att genombryta denna lefvande mur, men förgäfves. De hade bortskjutit alla sina patroner och nödgades söka nya i de fallnes patronkök. Hvar de up nådde sin fiende med den långa huggvärjan, der föll allt »som rå ved». Men för en som fälldes, uppstodo tre andra fiender i st.stället Allt berodde på denna enda punkt, här koncentrerades hela slaget, strömmar af blod flöto, och ingendera gaf vika. – Kon.Konungen skyndade dit, – red in i en lergrop vallgrafven – miste hästen, värjan, ena stöfveln och drogs med lifsfara upp af major Hjerta och två f.finska soldater. Kort derpå fick han en kula, som plattades mot halskragen af hans blå rock. För att nu afskära de båda r.ryska flyglarna från Men hvarandra, lät kon.konungen nu en del af sina trupper göra en svängning mot fästningen och besätta ett r.ryskt batteri, som låg i centern mellan de båda flyglarna. Detta lyckades just som mörkret bröt in kl. inemot mellan 4 och 5 på e. m., och nu begynte en del af den återstående fienden att dagtinga, medan andra ännu fortforo att skjuta. Mot Till slut blef mörkret så svart och villervallan så stor på båda sidor, att dasvårtyttlkarlarne mötte ett sv.svenskt gardesreg:te och började skjuta i mörkret.
11 Kl. 7. Dolgoruki ensam qvar vid Wepsäkylä – höll krigsråd – red med Golovin till kungen för att dagtinga. – Kon.Konungen, som af trötthet lagt sig på marken mot en soldats knä, sprang upp i sadeln – mottog fursten – beviljade RneRyssarne fritt aftåg med deras vapen »af aktning för deras tappra försvar.» – utom kanoner, Kl. 8. fanor och tross. Kl. 11
|90|12 Öfver Klockan var nu 11. På det vida, mörka, blodiga slagfältet hördes nu endast här och der enstaka skott, blandade med sårades klagan och ljudet af RnesRyssarnes arbete på flottbron vid Vepsäkylä. Kon.Konungen lät då hopsamla så många af de sårade, som kunde upptäckas i mörkret, och skickade dem under eskort till fästningen. Om en stund vände eskorten åter med rapport att den under Narvas murar mött en fientlig korps, som gifvit eld. Bestörtningen blef icke ringa, ty vid Joala stod ännu den obesegrade v.vänstra ryska flygeln åtm. 12,000 m.man stark och således ännu dubbelt öfverlägsen den del af sv.svenska armén, som ännu var stridbar. Denna flyg Oron Man kunde ej annat förmoda, än att – Oron ökades, när man erfor att stor del af hären, både Sv.Svenskar och FfFinnar, utsvultne som de voro och halfdöde af trötthet, hade begynt plundra det ryska lägret och sönderslå de många der upptäckta bränvinsfastagerna. Det befanns att flera hundrade, kanske tusende, lågo här och der spridda kring de r.ryska tälten, så hårdt insomnade af trötthet och rus, att der med intet medel kunde fås lif i dem. Ett fientligt anfall nu – med 20,000 fiender till v.vänster vid V:kylä, och 12000 till h.höger vid Joala, och men af hela sv.svenska styrkan måhända knappt 4000 i tjenstbart skick – och allt hade varit förloradt. Lyckligtvis var all förbindelse afskuren mellan de båda r.ryska flyglarna – hvardera af dem ansåg den andra flygeln alldeles tillintetgjord och Sv:sSvenskarnes öfvermakt gifven. Det var endast ett kringirrande parti Ryssar, som skjutit uppå eskorten. – De 12000 vid Joala hade emellertid föga lidit och tänkte alldeles|91| icke på att gifva sig. De begynte vid mörkningen att uppkasta en förskansning omkring sitt läger, för att i dess skydd fortsätta striden. Till deras olycka anfördes de af hade deras anförare en tysk, gen. Weide, blifvit sårad i striden. Kl. 10 kom befallning från furst Dolgoruky på högra fl.flygeln att v.vänstra flygeln skulle nedlägga gevär. – Krigsråd. – Förgäfves invände några franska öfverstar huru nesligt det vore att sträcka gevär för en så underlägsen fiende. Dolgorukys befallning blef åtlydd; men k. Carl hade var nu säker från andra sidan och uppställde hårdare vilkor. »Låt de bondlurkarne löpa», yttrade han; och äfven r. v.ryska venstra flygeln tillförsäkrades fritt aftåg, men med vilkor att nedlägga alla deras vapen. RneRyssarne påstå att kapitul. var densamma som för högra flygeln, men blef bruten af Svv.Svenskarne.
13 Allt detta var afgjordt kl. 12–1 på natten, och nu först vågade kon.konungen och en del af sv.svenska befälet taga en kort hvila, medan den a.andra hälften fortfor att stå under vapen i köld och snö.
14 Kl. 4 på morg., således ännu i mörkret, måste kav.kavalleriet åter sitta i sadeln och inf.infanteriet åter under gevär, hkethvilket mången tyckte var mera påkostande än hela föreg. dagens strid. Nu 3000 m.man Nu var neml. flottbron vid Wepsäkylä återställd, och r.ryska högra flygeln tågade öfver med sådan brådska, att åter en mängd blefvo trängde i floden och omkommo uti den iskalla floden.
15 När ändtligen d. 21 Nov. grydde öfver slagfältet, uppstod ett nytt bekymmer, neml. huru man för den aftågande r. v.ryska vänstra flygeln vid Joala skulle dölja den ännu dubbelt underlägsna segrande härens ringa styrka. Svv.Svenskarne och Ff.Finnarne uppställdes då i långa linier, 6000 m.man stark, många utan både kulor och krut, och långs då såg man en syn nästan utan exempel i krigshistorien. Långs hela denna linie passerade 10 à 12,000 fullt beväpnade, stridbare krigare med blottade hufvuden från Joala allt till Vepsäkylä bro, och när de passerade förbi k. C., som satt till häst, omgifven af sin stab, nedlade RneRyssarne för hans fötter fanor, standarter och vapen.
|92|16 Derefter blefvo alla fångarne förde till Narva, men kon.konungen förblef ännu hela denna dag i lägret, och var nog försigtig att låta hela hären stå under vapen, i händelse den aftågade fienden skulle ha begynt räkna sitt antal och märkt att han ännu mot sina besegrare kunde ställa 4 mot 1. – Först d. 22 Nov. höll kon.konungen i spetsen för sina drabanter sitt intåg i Narva och tåget gick först till kyrkan, der kung C. att tacka Gud för den vunna segern. Kommend. i Narva öfv. Horn utnämndes genast till generalmajor.
17 R.Ryska förlusten vid Narva har aldrig kunnat med säkerhet utredas, men beräknas med någon sannolikhet till minst 10,000 stupade och drunknade. Fångne blefvo 9 generaler, 11 öfverstar och hela det öfriga befälet ända t. o. m. majorsgraden, utom af r.ryska kavalleriet, som flydde vid början af striden. Dessutom togo Svv.Svenskarne 149 kanoner, 32 mörsare, 4,050 musköter, 146 fanor, utom standarer, en mängd amunition och hela krigskassan beräknad till 262,000 fr.franska écus. Hela bytet 3 mill.millioner livres. – Hästar i mängd.
18 Duc de Croy mottogs nådigt utaf k. C. som skänkte honom 1000 dukater, emedan han ej ägde mer än den uniform han bar på sig. Denne Duc de Croy – hara kanhända några bland mina åhörare sett. – Hans historia. Han dog år 1702 i Reval