Femtonde Föreläsningen. 24/10 64

|112|

Femtonde Föreläsningen. 24/10 64.

1 RepetitionRepetit. Finnar i 10 år. krig. Stolbova fred. Ratifikation Gränsen. Betydelse för Sv. Dito för Fd.

2 G. A:s rykte. Det vid Stolbova fred öfverenskomna förbundet mellan Rd och Sv. mot Polen kom aldrig till stånd. Alla tre makterna fortforo att till hvarandra hysa ett hem öppet l.eller hemligt misstroende, och derigenom hindrades hvarje plan att med två krossa den tredje. G. A. fortfor under hela sin regering att hafva ett vaksamt öga på Rd och lät tid efter annan genom sina dervar. sändebud, de unge Skyttarne, gifva sig noggranna berättelser om rikets tillstånd. Det befanns, att han t. v.tills vidare kunde vara lugn från detta håll. Rd behöfde tid för att läka sina djupa sår. Det hade år 1618 nödgats ingå en mycket ofördelaktig fred äfven med Polen, hvari det afträdde Smolensk, Novgorod, Seversk och Tschernigov; var således på två sidor lemlästadt och i söder ständigt hotadt af Tatarerne; inom sig försjunket i djupt barbari och elände, till följd af lifegenskapen, som vid denna tid utbredde och rotfästade sig. Träldomen en heder. Lagarnas vanmakt, presterskapetsoriginal: Presterskapets förderf och de främmande soldaterns sjelfsvåld rågade måttet.

3 Emellertid medförde Stolbova fred för G. A. fria händer mot Polen. Sigismd fortfor att vidhålla sina anspråk både på Sv:s krona och Liffld. Hindrade. Protest mot Stolbova. Skriftvexl. G. A. titulerade han aldrig annat än hertig af Södermanld, Nerike och Wermland, hkahvilka hertigdömen tillhört fadern Carl IX. Kriget var således äfven på detta håll oun ett oundvikligt arf och måste föras till slut, om ej rikets frihet, sjelfständighet och religion skulle gå under med G. A:s krona.

4 Innan vi likväl för tredje gången följa Konungen samt hans sv.svenska och f.finska härar i slagtningarnas tummel, är det nödigt att med några ord omtala d en bekanta romantisk episod uti denna hjeltes lif – emedan krigarens, fältherrns bild endast blir en skugga, om den ej får lif och färg af hans enskilda personlighet.

|113|

5 Vid sin moders hof hade G. A. redan som kronprins lärt känna den unga Ebba Brahe, enda dotter till riksdrotset Magn. Brahe och hans maka Brita Lejonhufvud. Moderlös uppvexte Ebba Brahe under enke drottn. Christinas vård och blef snart lika älskvärd genom förstånd och hjerta, som genom en ovanlig skönhet. Kronprinsen och fröken Ebba hade uppvuxit tillsammans; 1612 konung: han var 178, hon 156 år, båda hvarandra värdiga, och deras barndomsvänskap utvecklade sig ostörd till en ömmare tillgifvenhet. 1612 vågade Konungen nedlade med en ridderlig ynglings hela hängifvenhet sin tunga krona för Ebba Brahes fötter bjöd den mest älskade af sina undersåter hjerta och hand och hon lofvade till sin skyldiga undersåtl. trohet lägga – honom sin tro för lifvet. Detta blef icke länge en hemlighet: förgäfves sökte enkedrottningen att motarbeta denna förbindelse mellan en konung och hans undersåte. Hvarken regeringens tryckande börda eller tvenne krigs faror förmådde ur G. A:s hjerta förjaga hans första ungdomskärlek. Man äger ännu i behåll några af deras bref: underskriften består af deras sammanflätade namn. Hjertliga. Efter Augdovs eröfr. skref kon. från Ingermanld i Sept. 1614: »besynnerligen tackar jag hans gudomliga Allsmäktighet, som mig hafver den ära gjort, att jag uti edert favör hafver mina fiender öfvervunnit.» Man tycker sig Det är också en 20 årig yngling, sin tids främste ri som talar. Utan denna hjertats romantik, had skulle man blott ofullkomligt fatta den hjeltebana, som sedan ledde G. A. fram till en jättekamp för msklighetensmensklighetens högsta intressen. Hela hans lif var en ynglings bergfasta tro på det godas seger, det var en ynglings bragdlystnad, parad med en grånad statsmans vishet, – och hans ungdoms goda genius, som förde honom från seger till seger, var E. B.

|114|

6 RepetitionRepetition 16/10 68. Stolbova 27/2 1617. Vilkor. – 10 åriga kr. Gränsreglering: 1621. H. Munck till Fulkila o. Christer Jägerhorn. – mellan Salmis och Agnismaa. Strider om Repola och Puro. Följder: för Sv. – Rd. för Fd: arrondering. nationalitet. Polen. Ebba Brahe.

7 År förgingo; E. Br. upphöjelse på Sv:s thron stötte på hinder.original: hinder eEnkedrottningens föreställningar och Axel O:nas statsklokhet lyckades slutligen öfvertyga G. A. att fäderneslandets väl skulle lida, om en undersåte med mäktiga skyldskaper höjdes på thronen. Johan III. Men hans hjerta blef länge tillslutet för hvarje annan böjelse. Han beslöt att aldrig förmäla sig; han talade om att utnämna sin broder Carl Filip till efterträdare, och när hans syster Katharina år 1615 förmäldes med Pfaltzgrefven af Zweybrücken, förutsade G. A. att af detta äktenskap skulle födas en thronarfving för riket. – Mot Ebba B:s trohet strandade lika länge alla intriger. Slutligen lyckades drottn. att mot förbindelsen väpna hennes qvinnliga stolthet. Hon erfor att Frånvaron. Man lät henne veta att kon. i Liffland förälskat sig i den vackra holländskan Margaretha Cabeliau. Frånvaron. Detta var 1616. Året derefter återvände hjelten Jacob Dela G. höljd af ära från r.ryska kriget. Han såg och älskade Ebba Brahe; han ägde alla de företräden en högsint qvinna värderar hos en mannen, och Ebba Brahe besvarade sin kungl. älskares otrohet med att 1618 räcka Dela G. sin hand. Deras äktenskap, grundadt på inbördes aktning, blef långt och lyckligt. Endast smädelsen har kunnat pådikta den rättskaffens makan en bruten tro. Men sin första ungdomskärlek kunde hon aldrig förgäta; ej heller G. A. – Historisk. Minnet af E. Br. förblef hans goda genius äfven sedan han, viss om att för alltid hafva förlorat henne, slutligen år 1620 förmälde sig med den sköna, men nyckfulla fåfänga och till förståndet inskränkta prinsessan Maria Eleonora af Brandenburg, som va hvars nyckfulla kärlek aldrig fullt kunde tillfredsställa hans allvarliga själ. aldrig Han behandlade henne|115| Äfven hans frieri till denna prinsessa vittnar om en böjelse för romantiska äfventyr. Han såg henne första gången, förklädd och okänd, uti Berlin. Incognito skedde äfven hans första friareresa. Böjelsen var ömsesidig, men utan djupare rot. G. A. behandlade sedan sin unga gemål som ett bortskämdt barn, behängde henne med nipper och grannlåter, som utgjorde hennes högsta glädje, när hon fick pryda sig för att behaga honom; – men hans stora själ förstod aldrig hon – och hennes lilla själ aktade aldrig han.

8 Efter denna betecknande episod i en hjeltes lif återgå vi till berättelsen om hans och hans folks bragder.

9 Sv:s och Fds lycka var att Sigismd under de danska och r.ryska krigen var för mycket upptagen af egna planer på Rds thron, för att hinna angripa den sv.svenska makten. Han hade derföre slutat med denna makt flera stillestånd, som varade till d. 20 Jan. 1616. Uladislaus hade då förlorat Rds krona, och nu ville fadren med all gevalt makt återförskaffa åt honom Sveriges. Han sökte och fann mäktiga bundsförvandter: genom hans sednare förmäln. med erkehertiginnan Constantia hade han blifvit svåger med spanske konungen Filip III och sedermera tyske kejsaren Ferdinand II. Der bildade sig mot Sv. en katholsk liga, som, underblåst af jesuiterne, fruktansvärd syntessvårtytt gåoriginal: gick ut på ingenting mindre än att qväfva det lutherska kätteriet uti Europa genom att rikta mördande slag mot dess chefer. Danmk gick till en början detta partis ärender, men tröttnade och slöt fred. Då lät Sigismd 1616 värfva i Tyskland och utverkade polska ständernas bifall till nya rustningar. Spanien slöt stillestånd,original: stillestånd utrustade en flotta i Dünkirchen. Jesuiterne voro outtröttlige. Nederländerna, Hansestäderna, Danmk skrämdes eller lockades med löften. Elfsborg, Polska senaten till sv.svenska rådet. S. till Johan, Dela G. Sv. och Fd öfversvämmades|116| af plakater och bref, som ömsom med hotelser, ömsom med lockelser manade till uppror mot inkräktaren af kon. Sigismds ärfda thron. IshetI synnerhet Fds adel, som hade mycket att förlåta Carl IX, var ett föremål för ständiga bearbetningar. Allt detta skedde medan den t.tyske kejsaren begynt allt öppnare, för allt våldsamare undertrycka protestanterne i FTd. Polens lutheraner. Hela den kath.katholska verlden rustade sig ända till tänderna att förkrossa sina motståndare. Der sammandrogo sig mörka moln öfver hela den evangeliska kristenheten, och det dröjde ej heller länge, innan de med vexande våldsamhet urladdade sig i det långa och fruktansvärda oväder, som är kändt under namn af 30 åra kriget.

10 G. A. såg faran och sökte, numera med friare händer, att besvärja stormen. Religionskrig. Östersjöväldet. Han samlade sina krafter till nya strider; men tillika utfärdade han en amnesti för de sv.svenska och f.finska landsflyktingarne samt ställde år 1616 på landtdagen i Hfors en konungslig fråga till Fds folk. Den besvarades trohjertadt med en varm försäkran om orubblig trohet och fortsatta uppoffringar. Samma svar gåfvo år 1617 Sv:s ständer i Örebro, der kon. i skarpa ord framhöll de polska intrigerna.original: intrigerna Ständerna svarade, att huru väl än riket behöfde fred, ville man icke tåla en öfvermodig fiendes anspråk. – Nu vidtogos stränga åtgärder mot Sigsmds utskickade, som smögo sig kring vid gränserna. Allmogen varnades; alla katholiker i Sv. och Fd måste inom 3 mån. lemna landet.

11 Men Jesuiterne, starka i ränker, voro svagare i deras utförande. Kejsarens och Spaniens bistånd stadnade vid toma löften. Åren 1617 En beständig otur, till det mesta en följd af hans egen oefterrättligheta tröghet, förföljde kon. Sigismd. Hans bundsförvandter hördes ej af: I Polen var inbördes split och så förflöto åren 1617 och 1618. Pernau, Dünamunde m. fl. gaf sig åt Sv., och polackerne gjorde ett härjande infall i Liffld och Estld. Kurl. Farensbachs förräderi.

|117|

12 Vid Michels messan 1618 slöts ett stillestånd på två år. Fd och Sv. fingo nu ett kort andrum att hämta nya krafter. Undertiden dog hert. Johan. Äktensk. Hertigd. Men 1621 utbrast kriget ånyo. Man måste ändtligen komma till ett slut på det ovissa tillståndet. Polen låg nu i krig med Turkarne, och G. A. lät utfärda en förklaring till Europas reg.regenter och polska rådet, att det var mot hans vilja, som han nödgades åter begynna fientligheterna. Ogillas. Den 24 Juli 1621 afseglade kon. med en flotta af 148 skepp och 10 jakter från Elfsnabben. Den skingrades af storm, men samlades åter vid Riga och den 13 Aug. börjades belägringen af denna vigtiga och väl befästade handelsstad, som stod under polskt beskydd. Sigismd hade ej kunnat sända mer än 300 man till dess försvar. Det oaktadt beslöto de tapprea och rika borgarneoriginal: bogarne att försvara sig, och besvarade.original: besvarade Staden blef på alla sidor kringränd med 20,000 man. Norrom staden vid Mühlgraben stod Dela G. och G. Horn med Ff.Finnarne; i nordost stod hufvudstyrkan under kon:s eget befäl. Finnen Clas Larsson Flemg till Willnäs anförde flottan under Gyllenhjelms öfverbefäl. En häftig kanonad begy I tvåoriginal: Två veckor blef staden beskjuten natt och dag. Glödgade Derefter lät kon. natten mot d. 30 Aug blåsa till storms. Den blef med utmärkt tapperhet af Rigaboerne afslagen. Polske fälth.fälthetmannen Radzivill visade sig med rytteri – Jubel – i staden, varade icke länge. – Nusvårtytt förnyades belägr. med ökad häftighet – 1000 kulor. Man såg kon. och hertig Carl F. sjelfva med spaden i hand arbeta i löpgrafvarna – Lifsfaror. – Broar. – Minor. – Den 9 Sept. stormades Sandporten. – Gamla Dela Chapelle: att gå oförskräckt framåt. Ynglingen föll. – Gustaf Horn, understödd af Banér, sårades. Utanverket Porten eröfrades, förskansades men staden gaf sig icke. – – Och häftigare än någonsin började kanonerna åter deras förstörelseverk – reparerades om natten – G. A. plan till ny storm. Underhandl. Stadsboerne: polskt understöd – – Kapitulation d. 15 Sept – Intåg d. 16. Mildhet. Stadens privilegier m. m. – Ombud t.till Sv. Riksd.Riksdag

|118|

13 – Rigas eröfring var G. A:s första stora krigsbragd – Kurland med Mitau intaget. – Carl Filips död d. 25 Jan. 1622. – Hertigdömet.

14 Vid denna tid reste G. A. tillbaka genom Fd.

15 Följande sommar 1622 var G. A. åter – Mitau hade blifvit återtaget af fienden. – Fältfeber – Underhandl. med Radzivil – Stillestånd – 1 år, 2 år, 3 år.

16 1623 Farhågor, rustningar utanför Dantzig – P.Polska Drottningen – Uladislaus inbjödos –

17 1624 inrikes omsorger.

18 År 1625 vid midsommartiden stod G. A. åter vid Riga, eröfrade några mindre platser och skickade DelaG. att intaga Dorpat. G. Horn hade förut affärdadests till Fd för att med två reg.regementen infanteri och tolf kompanier rytteri, allt f.finska trupper begifva sig öfver Narva till Estld. Han förenade sig med DelaG. utanför Dorpat, men DelaG. beklagade sig att de nykomne Ff.Finnarne voro ovane nytt och ovant folk, som gick i »sina bondepaltor». (Cronh. I: 154) »Vore också slottsmuren nedskjuten, sade han, så skulle Ff.Finnarne icke hafva mod att tränga fram och angripa fienden. Lycka nog I öfrigt kunde ej nekas att detta folk ej i öfrigt var pålitligt, ty de hade bekommit endast en månads sold, emedan ej mer än 3 à 4000 daler kunnat för detta ändamål uppbringas från Fd»original: Fd; men Ff.Finnarne »ansågos »hafva bättre tålamod än de främmande.» – Med dessa 10,000 f.finska bondepaltor måste Dela G. nöja sig, han fick icke bättre. Det oakt. företog han sig att belägra Dorpat, som var väl försedt med folk, lifsmedel och amunition. De f.finska bondepaltorna befunnos bättre än den segervane fältherren föreställt sig. Sedan de 6 dagar manhaftigt beskjutit och stormat staden, intogs Dorpat d. 16 Aug. – Jesuiterne då redan skräck. Derefter Horn: Marienburg, Schauneburg, Prikal m. fl. fästen. – Hela Estland.