Tjugufjerde Föreläsningen 3 Nov. 1871

|158||176|

Tjugufjerde Föreläsningen 3 Nov. 1871.

1 Årstidernas förändring. Här i Helsingfors ha vi ungefär hvart 4:de år öppet vatten ännu vid jul och nyår, medan vi lika ofta, eller oftare, ha is ännu i början af Maj. Afräknar man kustklimatets inverkan, så återfinnes samma förh., åtminstone vårens inkräktning på sommarens område, äfven uti det inre af landet. Det är visserligen ofta med sådana iakttagelser som med gammalt folks påstående, att verlden är sämre, än i deras ungdom: man säger: så sköna somrar ha vi icke mer, som i förra tider. Men att en förändring i klimatet verkl. skett, synes knappt kunna betviflas., och orsakenoriginal: Orsaken dertill få vi sannolikt söka i skogarnas uthuggande. Ett så nordiskt land, som Finland, afkläder sig icke ostraffadt sin skyddande vinterpels. Skogarne äro för ett land hvad hårbeklädnaden är för djuren: ett skydd icke blott mot kölden, utan framförallt mot hastiga temperaturvexlingar. De ombytliga vindarnas inverkan måste vara betydligt mera kännbar i ett skoglöst, eller skogfattigt land. I detta land utan skydd ser man vid en plötslig nordanvind, höst eller vår, allting förstelna och åter, vid en plötslig sydostvindensvårläst p.g.a. bläckplump eller motsvarande, allting försmälta i tö. Huru bittert klagar ej landtmannen öfver de torra och kalla nordvindarne, som i April och Maj äro så skadliga för grödan på hans åker, – och samme man, som för denna klagan, har måhända vintern förut låtit en hel skog falla för yxen! – Huru klagar han icke öfver ett svårt vårflöde, när snön hastigt smälter och bortför matjorden från hans åker|159||177| eller hindrar honom att så, – och då är det han sjelf, som beröfvat åkern dess förmur. Utom skogarnas inverkan på årets nederbörd, är det mer än sannolikt, att de äfven, likasom djurens hårbetäckning, spela en rol i elektricitetens stora och hemlighetsfulla inflytande.

2 Vindarna. Luftströmmarnas riktning beror ofta af ganska aflägsna orsaker: det är detta, som så ofantligt försvårar meteorologin, att mången knappt tillerkänner denna en vskapligvetenskaplig betydelse. Huru är det möjligt, säger man, att i Finland beräkna de elektriska fenomenerna eller de möjligen af vulkaniska orsaker förekommande temperaturvexlingarne vid eqvatorn,? oOch dock sträcka sig deras följder ända till oss. Det är sannt: vi ha här att göra med ytterst invecklade serier af orsak och verkan. Men efterhand ordnar sig äfven här det skenbart tillfälliga under bestämda lagar. Sedan 20 år känna vi med tillvexande säkerhet de magnetiska strömmarna långs jordytan; vi känna icke blott de regelbundna passaderna, utan vi ha numera vindkartor öfver Atlantiska oceanen, der för hvarje region och hvarje månad den herrskande vinden finnes med förvånande säkerhet angifven – hvarföre också ett segelfartyg nu kan genomresa oceanen på dubbelt kortare tid, än förut. Och under det att man ännu tvistar om vissa gamla väderleksmärken, t. ex. månskiftenas inflytande och den s. k. 19årscykeln, som finnes angifven i våra almanackor, har man andra, som äro fullt konstaterade. Af Hhafsvattnets stigande eller fallande, som beror af vindarne, kan man med säkerhet förutsäga, i förra fallet nederbörd, i senare fallet torr väderlek. Skyarnas utseende, aftonrodnaden och morgonrodnaden|160||178| bebåda med säkerhet den snart derpå inträffande väderleken. Väderleksmärken. Detta låter också lätt förklara sig, emedan förändringar i luftkretsen tidigare visa sig i den högre luftregionen. Man kan också förklara t. ex. hvarföre stadig vinter eller stadig sommar endast inträffa med östanväder. Men svårare är att förklara s. k. väderådana märken, som långt förut bebåda en kommande väderlek, och likväl äro några af dessa märken, om icke ofelbara, så likväl i de allraflesta fall sannspående. Det slår t. ex. sällan fel, att när träden fälla sina löf på bar mark om hösten, blir den derpå följande våren varm och kort, men ju mera snö faller på qvarsittande löf om hösten, desto längre och kallare blir nästa vår. Det slår också sällan fel, att ett vant öga kan af vintergatans utseende vid Michaelitiden förutsäga den kommande vinterns beskaffenhet, eller att man af getingarnes bon kan förutsäga, om den kommande hösten blir ovanligt torr, eller ovanligt våt. Sådana märken finnas otaliga och böra naturligtvis icke utan mångårig pröfning godkännas, emedan många af dem äro opålitliga; men om några slå in t. ex. 3 år bland 4, kan man redan deraf sluta till bestämda naturlagar. VskapsmannenVetenskapsmannen gör orätt uti att med förakt nedblicka på folktraditionen i sådana fall, ty det är säkert får man bekräftar sig ständigt, att en gammal sjöman eller en gammal fiskare, med alla hans fördomar, dock är en säkrare väderspåman, än den lärdaste meteorolog. Vskapen Det tillkommer vskapenvetenskapen att noggrannt pröfva sådana fakta, bortrensa fördomarna och behålla konstatera och förklara verkliga fakta, dem naturmenniskansoläsligt p.g.a. konservering/inbindning|161||179| öga med skarpare blick uppfattar, fastän hon ej kan redogöra för deras orsaker.

3 Luftströmmar. Men, för att återkomma till luftströmmarna, så har man, enligt regeln, beständigt två motsatta strömmar i atmosferen: en tyngre och kallare, som från polerna strömmar långs jordytan mot eqvatorn, samt en varmare och lättare, som från eqvatorn åter strömmar mot polerna. Deraf kommer att vi så ofta se molnen gå emot vinden, d. v. s. – Denna regel lider betydliga afvikelser genom elektriska och geografiska förhållanden: det är vårt lands lycka, att den varma eqvatorialströmmen här, tvärtemot regeln, är den förherrskande vid jordytan. I Finland äro neml. Sydliga vindar de allmännast rådande, vanligen med en afvikning från SO. och än oftare från SV. Hällström har beräknat, att vindarna beherrska Finland i följande ordning: S. – SV. – NV.V. – SO. – NV. – O. – NO. Under vintern äro Sydvindarna allmännast, under sommaren åter Vest och NV. – och detta förhållande, som torde stå i shangsammanhang med skogarnas minskning, bidrager utan tvifvel att göra dessa årstider så ofta ostadiga. – Vid våra hafskuster bero vindarne mycket af kustens sträckning. Emedan Finska viken går i Ö. och V., äro motsvarande vindar der de vanligaste, medan i Bottniska viken, hvars hufvudsträckning går fr. N. till S. och SOV. till NO., vindarne der med största våldsamhet blåsa i motsvarande riktningar.

4 Varmast äro i vårt land S. och SO. vindarna emedan de kommautanför pappret (radslut) från medlersta och södra Europas mildautanför pappret (radslut) luft; kallast åter de från polen kommande N. och NV. Vestanvinden, den berömda Zephyr, som Grekelands skalder utrustat med alla möjliga behag, emedan han der uppvärmes af det varma Medelhafvet, är här, efter sin färd öfver Nordsjön, Skandinavien och Östersjön, föga älskvärd, ofta nog ganska kylig, särdeles när han derförinnan svängt sig i en båge från NV.,|162||180| då deremot Östanvinden, som ofta uti en båge från SO. kommer till oss från Högasien, ofta vanligen är mildare,. alltid Östanvinden är äfven den fuktigaste och medför nästan alltid nederbörd, medan N. är den torraste och V. vanligen medför klar himmel. Häri tyckes ligga en motsägelse: man skulle tycka, att luftströmmen från den stora kontinenten i Ö. borde vara torr och att deremot den vind, som tillför oss oceanens dunster, borde vara våt. Men nederbörden beror icke så mycket af de dunster vinden medför, som icke gåtan förklaras, oss när vi veta, att i den högre luftregionen, der molnen bildas, går nästan alltid en luftström i motsatt riktning mot strömmen vid jordytan. Det är således i sj. v.sjelfva verket oceandunster, som nedregna vid ostlig vind på jordytan, och torr kontinentalluft, som tillströmmar i höjderna, när vi härnere ha vestliga vindar. När regn börjar med V. vind, blir det långvarigt och häftigt, emedan den V. luftströmmen då har uppslukat hela athmosferen. Så skedde t. ex. den regniga sommaren 1864. Är luften varm och mättad med vattenångor, och en kall vind börjar blåsa i den högre luftkretsen, uppstår också hastig nederbörd; deraf förklaras regnen vid sydliga vindar; men när nordan blåser vid jordytan, är han torr, emedan den motsatta varma luftströmmen i höjden håller vattenångorna upplösta.

5 Nederbörd. Emedan Skulle nederbörden endast beroro af vindarne och temperaturen, är den så skulle den ej vara så ytterst olika under olika år. Men äfven här inverka samma hemlighetsfulla elektriska strömmar, som ena året frambringa täta åskväder och täta norrsken, andråa året åter jmfv.jemförelsevis ganska få. Vi kunna ej ens upptäcka bestämda perioder af torra eller våta somrar,|163||181| torra eller våta vintrar, ehuru vi ana, att sådana perioder finnas. Genom att sammanställa qvantiteten af nederbörd observationen för en lång följd af år har Hällström likväl uppställt ett slags medelberäkning för Hfors och Åbo. I Hfors, säger han, räknar man under ett år 93 fullkomligt klara dagar, 83 halfklara och 189 mulna. I Åbo har något klarare himmel: der räknar man om året 103 klara, 109 halfklara och 153 mulna dagar. De flesta klara dagarna inträffa i Hfors i Juni, men i Åbo uti April och Maj. De flesta mulna dagarna inträffa i Hfors i November, men i Åbo uti December. Det är ett litet prof på olikheterna mellan skilda delar af landet.

6 Nederbörd. I Hfors faller regn eller snö i Januari 15 dagar, i Febr. 14 dagar, i Mars 12 d., i April 10 d., i Maj 10 d., i Juni 11 d., i Juli 13 d., i Aug. 14 d., i Sept. 15 d., i Oktober, 16 d., i Nov. och Dec. hvardera 16 dagar. Qvantiteten af nederbörd är här störst i Sept. och Okt., minst i Dec. och Jan. Observatorn har måhända ej kunnat beräkna de fuktiga hafsdimmor, som ofta skymma vår sol under årets sista månader och hvarken äro regn eller uppehållsväder.

7 Jag känner inga tillförlitliga beräkningar af åskväder och norrsken i Finland. De vore likväl förtjenta af noggranna studier.

8 Inflytandet af alla dessa förhållanden på jordbruket och kulturen är oberäkneligt stort. Man roaroriginal: roart sig åt det i Finland brukliga myckna talet om väderleken, men det är i dess svallande böljor, som såningsmannen utkastar sitt korn och folket icke blott sin timliga välfärd, utan äfven ofta sina högresvårtytt intressen. En omkastande vind, en vindstilla, en klar eller mulen himmel inverkar här icke blott på den fysiska tillvaron, utan äfven på intelligensens utveckling.|164||182| 1867. – Ljuset. Hvem af oss minnes ej sommaren 1867? Naturens mekanik tycktes ha råkat i olag. Vintern gick långt in i Maj, t. o. m. in i Juni. De första dagarna af Juni åkte man på öfver isarna på Näsijärvi, på Päjäne, på Saima. Våren begynte kort före midsommar – om en vecka derefter var full sommar. Men i medlet af Juli, när rågen gick i ax och rönnen blommade, kommo polartöcknen, som afstängde solen, polarvindarna, som afkylde luften. I början af Sept. stodo åkrarna ännu gröna och knappt halfmogna, när en afton den mulna himlen klarnade och nordan lugnade till natten. Den finske jordbrukaren visste för väl hvad dessa tecken inneburo. Nästa morgon var allt förhärjadt, flera frostnätter följde efter den första, landet förhungrade, dödslistan för året gick till 100,000, och vi nödgades icke blott mottaga allmosor af andra folk, utan ännu dertill blifva behandlade som Europas fattighjon.

9 I ett sådant land har man väl någon anledning att tala om väderleken.

10 Vi hafva åter rest oss genom den Allsmäktiges bistånd. Men under det att sjelfva vårt folks tillvaro mången gång synes bero af ett vindkast, är det egendomligt och lugnande att se, huru vänligat sinnade naturmakter komma oss till bistånd emot de fientliga polarmakterna. Jag har nämnt Sydvindarna och vårt lands sluttning mot S. och V. Jag bör ännu tillägga ljusets inflytande. Vore ljus och mörker lika fördelade öfver hela jordytan, så skulle dessa nordiska bygder sällan få se en skörd mogna. Men derigenom att morgon- och aftonskymningens längd tilltager ju längre man kommer mot norr, har den höga norden vidpass ¼|165||183| mera ljus än mörker. I Sodankylä t. ex. varar midvinternatten en månad, under hkenhvilken man blott vid middagstiden har en svag skymning; men deremot varar midsommardagen 3½ månad med fullt dagsljus hela dygnet igenom. Medan man iI nejden af Jakobstad och Nykarleby utgör längsta dagen och längsta natten 19svårläst p.g.a. överskrivning20 timmar, men under det att man der vid jultiden original: har ändock har 54 timmars dagsljus, läser man i hela Maj, Juni och Juli vid midnattstid den finaste stil vid fullt dagsljus.