Tjugusjunde Föreläsningen. 20/11 65

|176|

Tjugusjunde Föreläsningen. 20/11 65.

1 Krementschug – Jekaterinoslav. Poltava –

2 RepetitionRepetition. Reträtt från Pultava. Perevolocsna. Stället. Flykten – Anekdot. Tsaren vid bordet: »huru med så ringa original: styrkasvårtytt.styrka». – – Ej rådfrågade, lydt. – »Se,svårtytt så bör man tjena sin suverän – En skål för mina lärare i krigskonsten.» – »E. M.konsekvensändrat/normaliserat har behandlat sina lärare ganska otacksamt.» – Värjorna åter – – Groll mot Piper. – 1 Juli, Msckoff. Kapitulation. Återstod 1,400 – Stället. Slutl.Slutligen 500. Lvhpt. Pultavas följder. Kon:s flykt. Gick åt S.O. genom nuvar. guv. Cherson, vsvårtyttisvårtyttda, då nästan obebodbodda, mot Sv. hafvet långsluttande sandstepper och gräsmarker. – Bete – solhetta – törst – hunger. – Efter 5 dygns marsch d. 6 Juli till Bug. – Oczakoff. Underhandling – 6000 RrRyssar – Kon.Konungen öfvergaf för andra gången sin här. – 300 jagades i floden – 500 togos till fånga – 100 hade omkommit eller blifvit efter på flykten – återstodo 5svårtytt00. – Utanför Oczakov – Hedvig Sofias död. – – Bender. Gästfrihet. Tält. Hofstat.

3 Finland. Under året 1708 var tsar Peters uppmärksamhet riktad uppå att afvärja sv.svenska hufvudarméns infall i Rd, och krigsrörelserna vid f.finska gränsen voro utan icke af större betydenhet., men intressera oss ganska nära. Redan tidigt på våren hade amiral Ank:stjerna, som vanligt, gått att med sv.svenska flottan blokera Kronstadt, men vid Reval blef han länge uppehållen af stark motvind. Deraf begagnade sig r.ryska amiralen Apraxin, som förde befälet i Kronstadt, att med en eskader af roddfartyg, galerer och lodjor, afgå till f.finska kusten, der han gjorde härjande landstigningar mellan Wiborg och Borgå. D. 14 Maj landsatte han vid Borgå en r.ryska korps, som intog och brände den obefästade staden, förstorde handelsfartygen i dess hamn och ihjälslog flera af invånare, hvarefter RneRyssarne, lastade med byte, återvände till deras galerer. |177| Öhman, Borgå stad. D. 11 Maj 1708 ankommo RneRyssarne, 300 man starka, till Haikoko gård vid mynningen af Borgå, brände Haikko och Pepot samt nalkades vesterifrån på landsvägen mot Borgå, der 80 af stadens ungdom rustade sig i hast till motvärn. Knappt hade man hunnit upprifva några stockar på midten af bron, då fienden var der och började skjuta, men Borgåboerne värjde sig så tappert, att RneRyssarne måste retirera med förlust af 50 man. Bud på bud skickades till öfv. Ramsay på Jackarby med begäran att han skulle uppbåda manskap och ställa sig i spetsen för ortens försvar; men öfversten hördes ej af, och följande morgon förnummo Borgåboerne till sin fasa att fienden landstigit på andra sidan om staden vid Tarkkis. En mängd folk samlades till motvärn, men utan ordning och utan krigskunnige anförare. Sedan de en stund vexlat skott med fienden vid Tarkkis, måste de draga sig tillbaka, hvarpå RneRyssarne inträngde i staden, som plundrades och till en del uppbrändes till straff för dess motstånd. Arkivet, kassorna, t. o. m. stadens sigill gingo förlorade. Härefter utbredde sig fienden härjande öfver närmaste trakt och uppbrände Näse gård, Johannesberg, Storgård och Kroksnäs. Af stadens försvarare hade 19 stupat och 15 blifvit blesserade. Invånare. Det sägs att tsar Peter öfver denna tilldragelse låtit pregla en skådepenning till am. Apraxins ära. Det var första gången som RneRyssarne nu efter århundraden visade sig vid dessa kuster, och infallet väckte derföre allmän bestörtning. Hela sydf. kusten kom i alarm och allt hvad fly kunde, skyndade uppåt landet. Sv.Svenska flottan vid Reval såg overksam dessa härjningar och hade den förödmjukelsen att RneRyssarne på F. V. borttogo en mängd sv.svenska och f.finska handelsfartyg. Ecce F. tridentemspråk: latin! – Emellertid hörde till planen för kon:s fälttåg, att gen. Lybecker, skulle som stod vid Wiborg, skulle der samla en så stark här som möjligt och förstöra det nya Pbg, för att tillika göra en diversion i fiendens flank. försegladt. Rustningar. Sachsarne (3000) med Savol. fotregemente. – Det drog på tiden, och landet var redan utblottadt efter de föreg. årens starka gärder och utskrifningar. I st.stället för att vara färdig i slutet Juni, blef Lybecker färdig först i slutet af Augusti. D. 10 Aug. marscherade han ut fr.från Wiborg till Mohla, der armén skulle samlas.|178| D. 18 Aug. marscherade han under regnig väderlek öfver Kivinebb och Walkiasaari till Keltis. Hans armé uppgifves ha varit 14,000 m.man stark, men 12000. armé bestod, Mmed undantag af 1200 m.man estl. kavalleriänningar och 1000 Sachsare bestod den af följande uteslutande f.finska trupper:, neml: TavhusTavastehus reg.regemente indelta inf.infanteri reg:teregemente samt ThusTavastehus, Nylands, Åbo läns, BborgsBjörneborgs, ÖstbottensÖsterbottens, Wiborgs och Savolaks fördubblings reg:ter, till hkethvilket sistn.sistnämnda Sachsarne hörde; summa 10,200 m.man infanteri.original: infanteri, och vVidare Hastfehrs f.finska dragoner samt Nylands, Åbo läns och Wiborgs fördubbl. kav.regementen, summa enl. rullorna 14,000 man, men effektiva styrkan lärer ej uppgått till högre än 12000, i alla fall den största reguliera armé Fd sedan långa tider på ettn ställe punkt uppställt. Artilleri. fältstycken, pontoner. fasciner. Nyss utskrifvet mskapmanskap. föga l.eller intet.

4 Den 1830 Aug. hade Lybecker med sina finnar i två kolonn. uppnått det förstörda Nyenskans och nalkades Nevan något ofvanför byn Tusina. Här stodo på andra stranden 8000 RrRyssar, kav.kavalleri, inf.,original: inf. för att hindra öfvergången, och understöddes deri af en mängd flera galerer, och större krigsfartyg 2 fregatter, hvardera med 400 m.man fr.från Nöteborg och Pbg, förlagdatöjda på floden i samma ändamål. Att forcera öfvergången var, under sådana förh.förhållanden, ganska betänkligt,. Öfv.löjtn. Krusenstjerna och major Schulman med 400 Åbolänningar voro de förste, som gingo öfver på båtar pontoner, under en stark kanonad och musköteld fr.från fartygen, men men 1,600 man lyckades samma qväll komma öfver på båtar och fördrefvo »utan all respekt» den fientliga truppen, kavalleri och infant som synes ha bestått af i hast uppbådadt manskap. Den 31 Aug. öfvergick sedan återstoden af Lybeckers här och förskansade sig på södra flodstranden. D. 1 Sept. intogo 2000 ff.finnar under öfv. Schommer de 400 besvarade elden så hurtigt eftertryckligt med muskötsalvor och granater, att de lyckligen kommo öfver, hvarefter den fientl. truppen på stranden drog sig tillbaka utan strid och gaf Åbol. tid att förskansa sig. Derpå återsändes pontonerne, och öfv.löjtn. Stjernstråle gick öfver med ytterl. 400 man, sedan på s.samma sätt öfv.löjtn. Tusvårtyttnderfelt och major Skog med 400 dragoner, så att på detta sätt 1200 man kommo lyckligen öfver. Ena r.ryska freg.fregatten skadad – drog sig tillbaka. Nu visade sig fiendens afsigt, som var att låta en större del af Ff.Finnarne komma öfver, för att sedan nedgöra dem, medan –

|179|

5 När då pontonerna gingo för tredje g.gången tillbaka öfver strömmen, anföllo RneRyssarne häftigt med höga stridsrop de redan öfverkomna, men mötte emot förmodan så skarpt motstånd, att den ena anfallande sqvadronen efter den andra kastades tillbaka. För att hastigt tillföra dem undsättning, delades pontonerna i 2 afdelningar, med 200 man på hvarje, som också lyckligen kommo öfver under den häftigaste eld från de r.ryska fartygen. Vid denna hjelp fick den hårdt ansatta f.finska truppen på södra stranden luft, och sedan striden ännu en stund fortfarit, drog sig den slagna r.ryska korpsen tillbaka med en förlust, enl. sv.svensk uppgift, af 900 man, hvaribl. 2 generaler, Schönburg och Monasterioff dödskjutne. På ff:sfinnarnes sida stupade löjtnant Dreijer och fänrik von der Pahlen; dödade och sårade voro mellan 2 och 300 man, hvaribl. de först öfverkomne: Krusenstjerna, Stjernstråle och Skog sårade, äfvens. kaptenerne Willebrand, Knorring och Hastfehr.

6 Dels samma qväll, dels Dd. 31 Aug. öfverfördes sedan återstoden utaf den f.finska hären och förskansade sig på södra flodstranden. Men på proviant var då redan så stor brist, att folket måste äta stekt hästkött och sedan släcka sin törst ur Nevans vatten.

7 D. 1 Sept. detacherades öfv.löjtn. Schommer att med 2000 m.man Ff.Finnar och Sachsare intaga en r.rysk skans med 4 bastioner vid flodstranden. Ff.Finnarne stormade, och kastade sina fasciner i vallgrafven och uppreste sina stormstegar, men undrade öfver att ingen fiende visade sig. – Öfvergifven, RneRyssarne till fartygen. Skansen raserades. 4 bronskanoner.

8 Vid Duderhof hade RneRyssarne ett stort magasin, uppfylldt af förråder. Dit skickades Hastfehr med sina dragoner mot den r.ryska betäckningen. RneRyssarne antände magasinet, men inläto sig ändock i en strid, som slutades så, att en del blefvo nedhuggne och de öfriga jagades tillbaka i det brinn. magasinet.

|180|

9 Efter denna framgång följde en kännbar motgång. 3000 man under öfvv.öfverstarne Hastfehr och Schommer samt Lybeckers personliga öfverbefäl ryckte d. 3 Sept. ut att intaga en rysk skans vid Ingris l.eller Iskhora åns utflöde i Nevan. De gingo vågade ej för fiendensoriginal: fidens fartyg gå långs stranden och gingo vilse i skogen, der ett antal folk och hästar förlorades uti kärren. De öfrige framkommo till skansen kl. 9 på aft.aftonen och drefvo tillbaka fiendens förposter. Men i detsamma begynte RneRyssarne en kanoneld från skansen, och då uppstod bland f.finska kavalleriet en af dessa sällsama paniquer som icke kunna förklaras af annat än en uppjagad fantasi i höstaftonens mörker. Ryttarne kastade om och redo i fullt galopp in på f.finska infanteriet, som stod ett stycke bakom. Inf. trodde då att en mycket öfverlägsen fientlig styrka var i antågande och tog likaledes utan besinning till flykten inåt skogen. Här råkade funno åter många i kärret en ömklig och ärelös död, andra svulto ihjäl, några blefvo följande morgon nedhuggne af fienden och andra kommo först på 4:de dagen tillbaka till hufvudstyrkan.

10 F.Finska armén hade marscherat så lätt ekiperad som möjligt från Wiborg, och RneRyssarne hade efter sin vana förhärjat hela nejden. sSnart uppstod ånyo en så stor brist på lifsmedel, att soldaten stundom på flera dagar ej hade en bit bröd, utan plockade lingon på tufvorna. Då uppbröt Lyb. mot vestra Ingermanld, och hvar han gick fram, der såg man RneRyssarne före honom uppbränna förråder och adelsgårdar, hvaribland Gatschina och Pulkova. Förskräckelsen var stför de f.finska vapnen var här lika stor, som för de r.ryska vapnen på sydfinska kusten. En djerf fältherre skulle måhända begagnat sig deraf för att angripa Pbg. – Men väl befästadt och försedt med en stark besättning. Lybecker vågade icke.

|181|

11 I st.stället vände han sig mot det lilla fästet Koporie, välbekant – . Här stod brigadieren Fraser med 6 r.ryska regementen, men Ff.Finnarne ordnade sig under sjelfva anmarschen och angrepo strax fienden, som efter ett kort handgemäng blef slagen på flykten. RnesRyssarnes krigskassa och tross, hvaribl. påstås ha varit dromedarier och åsnor, föllo i Ff:sFinnarnes händer. Deremot förlorade de under striden 50 döde och sårade och råk sedan råkade kav.kavalleriet vid fiendens förföljande i ett bakhåll af r.ryskt infanteri, der förlusten blef lika stor som i striden.

12 Bland trossen fanns äfven en läderväska och i den ett bref från r.ryska amir. Apraxin, till hvari han underrättade brig. Fraser att sedan Ff.Finnarne lyckligtvis ej gjort något anfall mot Pbg, hade Apraxin nu lyckats samla 40,000 man, hvarmed han inom 24 timmar hoppades komma Koporie till undsättning och afskära återtåget för f.finska armén och alldeles tillintetgöra den. Detta bref, och sannolikt äfven det korta motståndet, var en välberäknad krigslist, anlagd på Lybeckers lättrogenhet och på den inbillning om RnesRyssarnes ofantliga öfverlägsenhet, som då redan begynte få insteg både bland Ff.Finnarne och Svv.Svenskarne. Lybecker lät bedraga sig. Ur stånd, som han trodde, att försvara sig mot en sådan öfvermakt, fattades äfven han af en panisk fruktan och gick i forcerade marscher till kusten vid Harjavalta Kolkanpää udde, den nordligaste i Ingd och skickade derifrån d. 30 Sept. bud till am. Anckarstj., som låg med sv.svenska flottan derutanför, att han för all del skulle skynda sig att taga f.finska armén ombord, emedan den annars vore förlorad. Innan svar hannoriginal: han komma visade sig verkl. RneRyssarne, som återfått modet genom denna oväntade flykt, och begynte oroa eftertrupperna. Då gick öfverbefälhafvarens nesliga fruktan så långt, att han|182| original: att han lät i största hast icke blott uppbränna artilleri- och trossvagnarna, utan äfven skjuta l.eller hasa både kav:skavalleriets och trossens hästar till ett antal af några säga 4, andra 6, andra 7,000. Ett förloradt fältslag hade ej kunnat verka ofördelaktigare på den f.finska armén, än denna fega förstöring, som endast haft sitt motstycke i F:hamn 32 år sednare. Motvilligt lät Anckst. förmå sig att inskeppa denna här, som flydde för en inbillad fiende, och när ändtl. största delen med mycket besvär kommit ombord, uppstod d. 20 Okt. en storm, som afbröt förbindelsen mellan flottan och kusten. På stranden stodo då ännu 800 Sachsare under öfv.löjtn. Boye och major Schulenbg, hkahvilka ännu ej hunnit inskeppas. De förskansade sig I en förhuggning af fällda trän med sp. ryttare och en barrikad utaf döda hästar försvarade sig desse tappre i 9 timmar mot fiendens häftiga anfall, men slutl.slutligen blefvo de öfvermannade och till största delen nedhuggne, för att sålunda, öfvergifne af landets egna forsv söner, gjuta sitt blod för Fd. Schulenberg och några hans officerare fördes fångne till Moskva, men Lybecker med resten af hären landstego vid Björkö sund; och och en del gick till Wiborg, en annan del återvände till rotarne, sedan detta olyckliga fälttåg ge endast igenom öfverbefalh:s oskicklighet kostat 3000 man kavall., utan att dermed något af vigt blifvit uträttadt! Åter hade Åter var Pbg räddadt, och sedan har ingen fiende från landsidan nalkats så nära dess murar. K. Carls plan misslyckades här som öfverallt, sedan lyckan engång vändt honom ryggen. Det sällsama var att hans ynnest L. derefter allt fortfarande stod i nåd hos kon.konungen, som skyllde fälttågets misslyckande på de dåliga anstalterna – Att han sjelf misslyckats i valet af öfverbefälh., det kunde kon.konungen icke förmås att medgifva.

|| ||