Trettiofjerde Föreläsningen. 4/12 65
Kommentaari
Kommentar
stycke – textställe – kommentar
3 skärbåtar skärgårdsbåtar.
8 »Hvad ängslan, jemmer och brådska [...] förskräckelsen nattetid!» citat ur »Berättelse om Österbottens öden under det långvariga kriget ifrån 1700 til 1721», Åbo Nya Tidningar 2/7 1789.
8 resor gånger.
8 haxar platta, enmastade, mindre fartyg.
8 spolierade plundrade.
9 redbaraste värdefullaste.
9 försmäkta gå under.
10 piskslängar piskrapp.
10 kivikas kivekäs, medlem av ingermanländska gerillatrupper ursprungligen ledda av Antti Kivekäs.
10 Förhuggningar nedhuggna träd som hinder för fientlig anryckning.
10 Grafven i Perho Titeln på episk dikt av J. L. Runeberg från 1831. Dikten handlar bl.a. om övergrepp mot civilbefolkningen och allmogens motstånd.
Trettiofjerde Föreläsningen. 4/12 65.
1 RepetitionRepetition 18/2 70. Om Storkyro. Enkor sökte. Delabarre. Reträtten. Kap. Mullovius i Lillkyro RnesRyssarnes tåg. Dagtingan. Nby. Jakobstad. Reträtt Nyslott 24/7 1714. Jungfrusund.
2 Löfving på Åland. Redan i April 1714 hade RneRyssarne från Åbo gjort ett härjande ströftåg öfver isen till Åland. Efter segern vid Jungfrusund blefvo de mästare öfver Åländska skärgården, sedan Taube med återstoden af sv.svenska flottan dragit sig undan. Då gingo RneRyssarne i Aug. 1714 med 16,000 man öfver till fasta Åland och härjade förskräckligt den såväl denna ö, som närmaste skärgård, för att hindra sv.svenska flottan att der i framtiden finna ett proviant och understöd. Inv.Invånarna hade redan förut till största delen flytt öfver Sv. De få, som ännu återstodo, misshandlades, dödades l.eller bortfördes som fångar,. och de hkahvilka Alla byar och gårdar brändes, alla förråder och fartyg förstördes, boskapen slagtades, sjelfva skogarna brändes,original: brändes säden på åkrarna förstördes i grund. När RneRyssarne sedan på hösten lefmnade dessa härjade öar, skyndade få, hkahvilka ännu undgått fienden i skogarna l.eller på aflägsna klippor, att likasom de öfriga, fly öfver till Sv. Efter Så grundligt totalt som Åland blef ingen del af Fds område i grund förstördt. Efter detta förskräckliga år var hela Åland med dess dittills bebodda skärgård ettn folktom ödemark, hvars nakna klippor under nära åtta år icke trampades af en mskofotmenniskofot eller såg röken uppstiga från en mskoboningmenniskoboning. Först år 1722 begynte flyktingarne att återvända med freden, och småningom blef den idoga skärgården ånyo befolkad. Men från denna tid blef Åland aldrig mera hvad det varit förut. Skogarna, som gifvit dessa öar skydda mot de isande hafsvindarna om våren, voro förstörda och kunde aldrig mera uppvexa som förr i det tunna jordlager, som betäcker klipporna. Ålands fordna fruktbarhet kunde aldrig mera återvinnas, och utan fisket, som fienden ej kunnat förstöra, vore dessa öar|221| än i dag till största delen folktoma klippor. Sjelfva elgarne, Ålands stolthet och prydnad, försvunno efter denna ödeläggelse totalt. När sv.svenska regeringen icke mera såg sig kunna försvara ön, kom i Febr. 1714 befallning att nedskjuta de dittills genom stränga jagtlagar fridlysta elgarne och insalta köttet, för att proviantera flottan. Det skedde, och högst få elgar undgingo nederlaget. Medan Åland stod öde, hade dessa få ännu kunnat åter föröka sig, men med skogarne hade de tillika förlorat deras naturliga skydd och vilkoret för deras tillvaro. Sedermera såg man ännu stundom af dem ett enstaka par, men när äfven jagtlagarne råkat i förgätenhet, blef slutligen år 1778 den sista elgen skjuten på Floka hemmans ägor i Lemland.
3 RneRyssarne hade öfvergifvit Östbotten, men voro icke sinnade att för lång tid lemna sin eröfring. Under sommaren 1714 lät furst Galitzin i Åbo utrusta en flotta af 60 galerer och 150 f.finska skärbåtar. På dem inskeppades 6000 man, och fdenna flotta, seglade, obehindrad af sv.svenska flottan, som kryssade uti F. viken, långs f.finska kusten uppåt Wasa.
4 Samma sommar hade varit temligen stilla i Östbotten, utom några mindre ströftåg af fienden. I slutet af Maj red en rysk trupp genom Lappo till Storkyro och borttog i Lappo några prester, som sedan åter släpptes lösa från Thus. I slutet af Aug. kom ett annat r.ryskt parti af endast 50 dragoner. Vid stora bron i Lillkyro stod då en finsk postering af 800 ryttare under öfv.löjtn. Rehbinder, men lät inbilla sig att en stor fientlig styrka var i antågande och retirerade utan motstånd från sin fördelaktiga position till Wörå, förföljd af de 50 dragonerne, som togo några fångar. Några kosacker voro så djerfva, att de redo in midtibland det f.finska kavalleriet och togos till fånga. – Draget är betecknande. Samme f.finska ryttare, som förut jagat mångdubbla skaror af fiender framför sig, jagades nu i deras tur – Dragon. Jac. Stjerna – afloss. pistol – kosack-öfvestlöjtn. flydde gen.genom skog, till Kovakoski by – ihjälslagen i ett fähus –
|222|5 Rehbinder var en tapper karolin, och detta denna skymfliga återtåg grämde honom. Sedan i OktSept., när han vid Tukur by i Wörå (densamma som –) anfölls af ett annat närgånget fientl. parti, dref han de påflugne gästerne framför sig ända till Lillkyro och tog några fångar. Snart måste han åter retirera till Oravais, och när han der från den höga backen norrom det sedan så ryktbara slagfältet, såg r.ryska galererneoriginal: galerne segla långs kusten norrut, måste han, för att ej blifva afskuren, vidare fortsätta reträtten till Soklot by norrom NyCarleby.
6 RepetitionRepetition 21/2 70. Nyslott 15/6–29 Juli Jungfrusund 27 Juli. Åland 1714. RneRyssarne i Östbn.
7 Följande D. 26 Aug. ankommo på engång kosackerne och de r.ryska galererne till Wasa. Några dagar derefter gjorde galerflottan landstigning vid Åminne lastageplats ¼ mil norrom NyCarleby.original: NyCarleby och sSamtidigt ankommo kosacker och dragoner till en styrka af 10 till 12000 man, i afsigt att original: att lefverera batalj mot gen. Armfelt. Men emedan f.finska armén retirerade utan motstånd, seglade en del af r.ryska flottan öfver Qvarken till Wbotten och uppbrände d. 18 Sept. Umeå stad, hvarefter denna flotta drog sig tillbaka till Åbo, men kav.kavalleriet blef qvarstående i Östbotten och marscherade vidare norrut, 4000 m.man under anför. af Tschekin och Mannstein, och sedan ankommo på hösten 6000 dragoner under gen. Bruce från Thus. Från GCarleby utskickade RneRyssarne då kungörelser, hvari allmogen lofvades skydd till personer och egendom, såframt bönderne qvarblefvo i deras bostäder, men löftet blef icke hållet, utan –. Vid samma tid tycktes äfven sv.svenska reger.regeringen gifva hela Fd förloradt. Armfelt, som åter, gen.genom invånarnes trohet och beredvillighet, lyckats hopsamla en armé af 6000 man, fick i Sept. befallning att med denna återstod af Fds försvarare öfvergå till Sv. – försvara Sv. Två regem. blefvo öfverskeppade till Umeå, och kavalleriet red landvägen öfver Torneå, sålunda lemnande hela Östbotten till pris åt fienden.
|223|8 Nu först, öfvergifna af alla, begynte äfven Östbottens invånare att gifva allt hopp förloradt. Panique långs kustvägen från Nby norrut. Samlat allt lidande. »Hvad ängslan, jemmer och brådska häraf påkom inbyggarne, lärer hvarochen finna. Här var intet tid att vänta efter dag; nöden för en marterande och mördande fiende var stor samt lifvet kärt, hvarföre då den, som hade en kärra, satte sina barn derpå och sedan litet vägkost till: deri bestod hvad hvarochen från sitt hem föra kunde. Om en annan ock hade 2 l.eller flera hästar vistsvårtytt och kärror, så hade han ock flera att förda; – det var således ej tillfälle att föra mera med sig, än vägkosten för några veckor. Lasset fick ej heller blifva stort, ty brådskan låg uppå. Den ock mera tog med sig, än han löpande kunde fköra med, måste kasta det vid vägen, ja ett enda rop af den efterkommande kunde förskräcka väl hundrade framför åkande att kasta ifrån sig både mat och kläder, ja ock att lemna kärran med allt der stående och rida bort. Sådan händelse kunde ske flera resor om dagen l.eller om natten, så att enär jag jemmern betänker, resa sig än håren. Gick någon kärra sönder, l.eller någon annan olägenhet hände, så fick han ingen, som hade tid att hjelpa sig tillrätta. War mannen l.eller barnen hemifrån borta på sina värf, så var här ej tid att vänta på deras hemkomst. Förskräckelsen var stor, hvarochen sökte berga sitt lif, hvarföre ock mannen kom efteråt och frågade på vägen efter sin hustru och sina barn, hustrun efter mannen och barnen efter föräldrarna. G.Carleby stads borgare voro till Kalajoki att uppköpa slagt. Slagten blef uppköpt, och de voro på hemvägen. Men larmet mötte dem: de måste alltså lemna slagten på landsvägen och sjelfva vända om med flyktingarne på en ändelös resa, utan att få något hemifrån. Med de som flyktade sjövägen, var det ej heller bättre, utan värre.|224| Att förtiga de ganska få, som hade haxar och satte strax öfver till sv.svenska sidan, hkahvilka blefvo bergade. Men de båtar, som satte öfver till Umeå, blefvo spolierade och uppbrändes jemte staden. En del mötte r.ryska galererne i sjön och blefvo spolierade l.eller fångne, ty den allmänna hopen från städerna NyCarleby, J:stad och GCarleby satte sig i små båtar att fara långs stranden. Kustboerne, som ej strax fingo sina hästar från betet, måste på samma sätt fly uti båtar och medföra endast hvad de i första brådskan hunno medtaga i båten, ty ingen hade mera tid att gå hem efter det som han glömt. Af dessa båtar blef på sjön en sådan myckenhet, att de som flydde långs landsvägen förskräcktes och mente dem vara r.ryska galerer, hvaraf icke allenast brådskan ökades i den allm.allmänna flyktingssvårtytthopen, utan äfven i armén, så att kav.kavalleriet, som bordt bevaka fiendens rörelser till lands, i Kalajoki satte till sporrarne för dessa förmente fiender på sjön. Alla dessa båtar ställde sin kosa till Carlön och mente sig der en tid vara säkra, tilldess de fingo höra från landet huru RneRyssarne avancerat. Men innan de visste ordet af, kommo några båtar kosacker, som märkt att så många segel styrt ditåt, om natten till Carlön, inträngde i husen och mördade med yxor allt mankön de öfverkommo, så att när det blef dager och de öfverlefvande fingo se huru få deras fiender varit, skar det qvinnorna i hjertat att deras män och barn blifvit så snöpligen aflifvade, ty uti en gård voro så många karlar, som – Men hvad gör ej förskräckelsen nattetid!» – –
9 Mördandet på Carlön fortfor sedan hela följande dagen, och när bödlarne slutligen tröttnat, hopsökte de det redbaraste de kunde finna, lastade det på båtar och seglade till Siikajoki, men|225| allt hvad de ej kunnat medföra, brände de, jemte qvarblefv folkets båtar, så att de få qvarblifne måste af hunger försmäkta. Många flyktingar, som landade vid Kalajoki och Pyhäjoki, erforosvårtytt samma öde. – Bland de anseddaste personer, som mördades på Carlön, var en glgammal aktad häradshöfd. Mathesius, jemte hans son, handl. i GCarleby, och handl. Riska.
10 När det framryckande r.ryska kavall.kavalleriet kommit till GCarleby, mötte dem vid stadsporten gamla fiskal Callström, med anhållan att staden måtte förskonas, mot det att inv.invånarna ville utlemna kyrklsvårtyttockan och rådstuguklockan samt hvad de förmådde i brandskatt, men kosackerne ihjälslogo genast budbäraren och plundrade staden. – Ett stycke norrom staden stod ryttm. Stigman med några f.finska ryttare. – Bron upprifven. – Sedan i staden – räddade egendom – Uppehöll kosackerne – I prestgården hade en hop bönder samlat sig för att bjuda kosackerne bränvin – druckne – piskslängar – Sockneskrifvaren Laiberg ville öfvertala bönderne att underkasta sig – nekade – ändock en böneskrift med stadens sigill – red mot r.ryska befället – mötte kosacker – sönderrefvo – angåfvo honom för en kivikasspråk: finska – illa handterad – skickad till Rd – till 1722. – Kosackerne – emedan bönderne vid vägarne ihjälsköto – Kronoby boerne de förste – eld och svärd. – Kapell. Gabr. Werander bortsläpades. – fick ansvara för Tschekin – – Upphängde vid händerne, bundna bakom ryggen – – egendom – gevär. – I Wetil kapell två hopar, 1) gammal guldsmed Corander – 2) Hans Känsä – de höllo ut, tills deras krutförråd tog en ände. Desse voro så försigtige, att de ej angrepo fienden, der de ej sågo sig i stånd att ihjälslå alla till sista man (utan krut), piskor). – Ett parti kosacker kommo till Wetil – Då förenade sig Coranders och Känsäs skaror och passade på, när kosack. m redo långs en smal äng vid åstranden. – Förhuggningar. – Angrepp. – Alla, utom en, som undslapp i en tom hölada – vexlade kulor – Känsä steg fram och sade: skjut nu – pardon – ihjälslogs. – – På samma sätt lågo Kelviåboerne vid sin smala kyrkväg och knäppte länge hvarje kosack, som vågade sig dit, tills öfvermakt – bönder hängde – motståndet stadnade – Grafven i Perho. Upphängde i Pyhäjoki i en by 120 pers. stekte till döds – i het bakugn – i Lumsvårläst p.g.a. att bläcket är svagt och avmattat, på väg att ta slutijoki 40 mskormenniskor:svårtytt Ivan Karela.|226| – I Lochteå. En glgammal stadstjenare från GCarleby i en tät skog i Himango kap. – Öfverfallne af 7 kosacker – fadren, modren och äldre sonen undkommo i skogen – Yngre sonen, 11 år glgammal, blef gripen – lemnade hästarne i land och rodde med båt till Vähälä holme – drogo upp båten – delade bytet – lade sig – somnade – gossen emellan – hörde båten vaggas af vågsqvalpet – – steg upp – i båten – skjöt ut – vinden från land – kosackerne efter – svälte ihjäl – Johan Hagberg. – Kalajoki och Pyhäjoki motstånd – uppbrände i en gård ett parti kosacker – snön – spåren –
11 RneRyssarne ända till Uleåborg Obs. F. förposterne vid Kemi och Torneå. – Från Nby med galerer på hösten till Åbo – många förgingos. – Handl. i Kristinestad sedan uppfiskade.
12 RepetitionRepetition. RneRyssarne på Åland. Elgarna. Sommaren 1714. R. flottan norrut. Wasa, NyCarleby. Panique. Carlö. – 1714–16. Kosackerne. Folkkriget. Kronoby, Vetil, Kelviå.