Femtonde Föreläsningen. 30/10 65

Femtonde Föreläsningen. 30/10 65.

1 Jag har sagt att hufvudfrågan i det stora nord. kriget var Rds och Sv:s kamp om herraväldet öfver Ösjön; allt annat var bisak. Men C. XII gjorde bisaken till hufvudsak och tvärtom. Man I st.stället att efter segern vid Narva vända hela styrkan af sin makt, hela hänförelsen af sina första segrar mot Rd, följde han en personlig ingifvelse och vände sina vapen mot kon. August af Polen. Krig mot Polen och Sv. voro naturliga bundsförvandter: det ena en kontinentalmakt, det andra en sjömakt,. hade bBåda hade i verkligheten få intressen som korsade hvarandra, men deremot vigtiga intressen gemensama, ishti synnerhet det att hålla tillbaka Rd, som en dag skulle tillintetgöra det ena och störta det andra i var från maktens höjder. Men alltifrån Johan III:s olycksbringande polska giftermål, hade dynastiska tvister bragt Polen och Sv. i harnesk emot hvarandra och gjort låtit dem, till bådas ofärd, uppbjuda allt för att försvaga hvarandra. Liffland. Derigenom arbetade båda makterna oaflåtligt på hvarandras undergång och derigenom på deras egen. Krig mot Polen hade redan i mer än ett sekel blifvit en stående tradition i den sv.svenska politiken, och C. X G. gick i sin kortsynthet ända derhän, att han ville tillintetgöra Polen. Det misslyckades, men gaf den ryska makten tid att vexa och koncentrera sin oordnade massa.|100| Massan i sig sjelf var ett dödt instrument. Men der fordrades blott en tanke i denna otympliga, viljelösa kropp, och der fordrades blott en gnista snille i detta kaos af omedvetna krafter, och jätten fick lif, kroppen fick själ,original: själ massan fick armar, kroppen fick och dessa armar utbreddes att omslingra norden. C. XII hade ingen aning om att tanken, att gnistan redan var tänd: han visste icke hvem han besegrat vid Narva och att han der uppfostrade sin och sitt rikes farligaste motståndare; och hHan var ursäktad ty verlden viss ingen annan visste det då ännu, ingen annan än tsar Peter sjelf och hans lärare Lefort.

2 Peter Alexievitsch, Rds tsar, f.född 1672, var då 28 år gammal, således 10 år äldre, 10 år rikare på erfarenhet än k. Carl, och hans örnblick omfattade redan verldsdelar, när C. XII ännu med en ynglings svärmeri utkorade äran till sin brud. – Jag skall icke trötta mina åhörare med att upprepa allt hvad vi uti hvarje skolbok läsa om Peter den store. Jag vill endast nämna några drag, för att visa den storartade inre och yttre kontrasten emellan de två motståndarne.

3 Rds Peter Alexievitsch är onekligen en af de mest storartade gestalter i verldshistorien. obs. Hälften asiat, hälften europé, hälften Dschingis Khan, hälften Cromvell Joseph II, var han ett af dessa mäktiga redskap, dem försynen efter långa mellanrum sänder att omskapa tidehvarfven. Naturen Hans väsen var sammansatt af kraft, herskaresnille och passioner, – alla, likasom C. XII:s dygder och fel, vida öfver vanliga dödliges mått. Hans yttre: högrest – bredaxlad – kraftig – muskulös – majestätisk – – örnblick (Nikolai) – muskelspel – förvredos – Naturen hade gifvit honom ett skarpt genomträngande förstånd, en omfattande blick, en i högsta grad energisk vilja, men som förstod att böja sig, utan att brista och utan att någonsin lemna sitt mål ur sigte. Dertill hade naturen lagt våldsama passioner, hkahvilka genom öden och uppfostran vexte ända till vildhet. Han var 10 år|101| gammal, när han såg sina morbröder och sina tillgifnaste vänner sönderslitas inför hans ögon af de rasande strelitzerne, såg sin moder förvisas och hans första känsla var hämdens. Ännu bestänkt af asina anhörigas blod, kröntes detta barn till tsar vid sidan af sin fa svagsinte broder Ivan. Han var 13 l.eller 14 år g.gammal när han redan, misstänkt och bevakad af sin syster Sofia, redan begynte anlägga med lång hand lägga att bilda detta lifgarde efter europeiskt mönster, hkethvilket en dag skulle blifva hans redskap att tillintetgöra strelitzerna, störta hans regentinnan, hans syster, och försäkra honom om enväldet, – denna trupp i hkenhvilken han tjenade sig upp från trummslagare till soldat, från soldat till sergeant och slutligen till löjtnant. Vid 16 år var han redan ryktbar på engång för sitt skarpa förstånd och sina lastbara seder, och hans syster, den ärelystna Sofia, såg ejdet ej ogerna, i hopp att denna uppflammande gnista skulle förtära sig sjelf. Den gjorde ock så, men ej förr än den lemnat efter sig en lång – Han var Vid 17 år, när han gifte han sig med Eudokia Lopuchin, som han sedan förskjöt, Schlüsselburg och vid 18 år hade han en son, som han sedan lät halshugga. Vid samma tid Sofia – påsken flydde han för ett nytt uppror af strelitzerne till Troitzka klostret, var nära att mördas, men blef sina fien – hans moder uppviglade rebellerne strelitzerne – öfvermäktig och insatte sin syster i ett kloster i Moskva, der hon i 16 år begret minnet af sin störtade makt. Från denna dag d – det var d. 28 Juli 1689 – var Peter Alexiev. sjelfherrskare öfver sitt barbariska folk, och efter sin broders död år 16968 var han det ensam äfven till namnet. Patriarken. Kyrkan.

4 Med Peters regering fr.från 1689 begynte äfven hans ryktbara reformer, till stor del inspirerade af hans lärare, genevaren Lefort: – denna armé, hvars början var den lilla truppen af jemnåriga med hkahvilka tsaren exercerade i byarna Semenovski – och preobraschenski. – denna Alexis – Brandt flotta, hvars början var en gammal engelsk båt, som han fann vid byn Ismailov – och som blef hans passion ifrån det att han som barn ej kunde gå öfver en bro utan att svindla och ej stiga i en båt utan att blekna – denna flotta,|102| som han förut pro med en gosses nyfikenhet pröfvade på Moskva floden – sedan på Ladoga – så på Hvita hafvet – sedan på Don – samma flotta slutligen, för hvars skull Peter eröfrade Azov år 16956 och började kriget mot Sv. år 1700, sedan han förgäfves begärt köpa en hamn, vid Ösjön. – Eröfringen af Azov firades med tett triumftåg i Moskva, som var betecknande. för P Sold Den segrande hären intågade i Moskva bekransad med lager och efter dem följde en vagn, på hkenhvilken man såg en högrest galge. I denna galge hängde en ingeniör vid namn Janson, hkenhvilken året förut förnaglat de r.ryska kanonerna och gått öfver till fienden. – Folkets jubel – hatade ingenting så mycket, som dessa utlänningar – Detta hat mot utlänningar var af ålder ett drag i den r.ryska nationalkarakteren och daterar sig sannolikt ända från den tid då ett skandin. regenthus, omgifvet af skandinav. äfventyrare beherrskade landet – Detta hat hade sedan blifvit upplifvadt genom Polackarnes korta öfvervälde i oroligheterna efter Boris Godunovs död och de Jakob Pontus DelaG. derpå följande försöken att sätta en sv.svensk prins på thronen och beherrska Rd genom ett sv.svensk sinnadt parti. – När tsar Alexis, Peters fader, gjorde början att inkalla utl. konstnärer, vände sig folkhatet mot dem. – Lefort – tiggare – flydde till Archangel – derifrån till Moskva – anställd som tolk vid danska ambassaden – här gjorde Peter hans bekantskap – blef intagen af hans kunskaper, hans behagliga sätt – valde honom till sin lärare i krigskonsten, i statskonsten, i förvaltningen, i tyska och holländska språken. Det var Lefort, som i hos den ännu outvecklade ynglingen upptäckte den blifvande reformatorn och en lång tid blef den ledande tanken i Peters styrelse. Det var han som hos honom väckte|103| lifliga beundrand för de vesterl. folkens högre kultur, och omg. som tillika hos tsaren väckte en stark afsmak, att ej säga förakt för det folk han beherrskade och som då stod så långt efter det öfriga Europa. Det var Lefort, som föranledde den ryktbara resa hkenhvilken Peter i Mars 1697–98 företog till Österrike, Preussen, Holland, och England, Italien okänd under namnet Peter Michailoff såsom okänd medlem af r.ryska ambassaden, anförd af Lefort, hvarunder rikets styrelse anförtroddes åt furst Romodanovsky med titeln Cæsar. Och det var under dessa år, medan C. XII jagade björnar, som hans okände framtida motståndare med så outtröttlig vettgirighet gjorde bekantskap med den europeiska industrin, arbetade som timmerman på skeppsvarfven i Saardam och ansåg en engelsk amiral vara, näst en tsar af Rd, den fullkomli lyckligaste mskamenniska under solen. Och det var slut[--]utanför pappret (radslut) från dessa resor Peter sedan återvände med en så talrik skara af eng., holl., tyske ingeniörer, konstnärer och officerare, att Rd öfversvämmades af dess främlingar, hkahvilka här sökte och funno lycka och bergning samt med öfvermod behandlade de halfvildar, som af hkahvilka de omgåfvos. IshtI synnerhet tyskarne. Det var då och genom dem som RneRyssarne skulle med ens civiliseras, från och med konster och vskapvetenskapessakademi ända till skäggen bojarernes skägg kök och bröllopp, från statens politik ända till förordningen att ingen flicka fick bortgiftas utan hennes samtycke. Och allt På detta sätt vågade en furste trotsa hela sitt folk – för att med våld omskapa det – och det skedde ej utan att kolossen knakade i alla dess leder. – 1697 i Mars, just innan tsaren skulle resa utoml., upptäcktes första s:svärjningensammansvärjningen af Sukoroi, Puschkin och Tsikler, som ville inkalla kosackerne från Don,original: Don mörda tsaren ,och utnämna hans 8 årige son till efterträdare.|104| Det var då som tsar P. en afton, åtföljd af en enda gardist, inträdde midtbland de s:svurnesammansvurne i Sukorois hus i Moskva, satte sig att dricka med dem och såg dem utan fruktan vexla blickar med hvarandra, tvehågsne om hvem som skulle gifva honom den första dolkstöten, intilldess hans garde hade cernerat huset, då han sprang upp och med sabeln i hand störtade emot mördarne, som bokstafligen blefvo huggne i stycken. – I Från Wien – underrättelse – om en farligare s:svärjningsammansvärjning. – Denna gång var det Sofias anhängare – ishti synnerhet Strelitzerne, som fruktade för den reguliera armén om hkahvilka P. skickat mot turkarne vid Don – – Sofia – bref i ett bröd – af en gammal qvinna – S. och Eudokia – Strelitz. ryckte mot Moskva – – Gordon med 8000 man nya hären. – kanoner med löst krut – presterne mirakel – kartescher – 7000–8000 fångne. – P. i Moskva. Hans gamla hat – politik – lät utleda fångarne – 2000 galgar – 6000 bilor 50 stupst.stupstockar – Hof – generaler – 10 i sender – räknade med fingret – hängde – – 50 i sender halshuggasoriginal: halhuggas – drog på tiden – P. fattade en bila – lät gifva andra åt Menschikoff – bagarn – Apraxin – Dolgoruki etc. – Ve den som vägrade – Voltaire: »Han civiliserade sitt folk och förblef sjelf vilde.» – Sådan var han – och dock alltid RneRyssarne sjelfve hafva begynt tvifla uppå att denna civilisation var den rätta. Genom seklerna har gått ett tyst sorl af tvekan, som blandat sig i den beundran verlden icke kan neka denne väldige reformator, hkenhvilken det nyare Rd anser för sin störste personlighet – Man har frågat sig om –|105| Det r.ryska folket har den olyckan att aldrig, såsom det v.västra Europa ha ägt 1) en medeltid – ty dess medeltid under mongol. välde var endast ett återfall i asiat. barbari, ur hkethvilket inga fruktbara frön kunde utvecklas. 2) Ej medelklass. – Nu ville Peter med ens öfverspringa denna stora histor. utv.process och för med våld förvandla barbariet till civilisation – Dertill intet annat medel än utl. – Men härigenom förblef nationen sjelf ant. overksam eller fientlig emot de nya idèerna – de utbredde sig som ett glänsande skum öfver ytan – det inre förblef rått – och så har det förblifvit till våra dagar. – Nationalpartiet –

5 Sådan var C. XII:s ryktbare motståndare år 1700. – Skillnaden: P. var en praktisk natur – C. var en idealist – I viljans energi voro båda jemlikar – intet hinder afskräckte dem. – Den ena kunde böjas – den andra endast brista – För P. var medlet likgiltigt endast han kom till målet – han bands icke af några band – under det att C. midtunder sina segrar måste hafva ögonen riktade på Europa och på sitt folk. – I viljans ener Den ena kunde Hos P. var regenten allt – mskanmenniskan föga Efter ett rus – regent – – hos C. mskligamenskliga dygder – regenten underordnad – Den ene var statsman – den andre krigare – båda stridde för stora mål – den ene med massan – den andre med individen –